Crewe - Notts County2 - 2
Djurgår’n – Halmstad 2-0
Tänk om alla kvällar kunde vara som i kväll. Dagen var underbar och kvällen likaså. Solen stod högt i skyn och djurgårdarna sprang livet ur hallänningarna och spelade som i fornstora dar, och på läktarna satt era representanter från Forum 1891 och njöt. Vilken kväll.
Det började visserligen lite tveksamt, Halmstad hade det mesta av spelet under de första tio minuterna men man lyckades inte skapa mer än ett par halvchanser. Nyckeln var antagligen att Djurgården, som Paul Lindholm uttryckte det efteråt, blev lite tagna på sängen av den höga pressen Halmstad satte upp. Efter ett par justeringar från sidan lyckades man dock råda bot på detta. Fler spelare än Johan Arneng kom ner och mötte uppspelen och man lyckades därigenom spela förbi Halmstads Tim Sparv som dittills fått tag på väl mycket bollar. Justeringarna gav alltså resultat och från det att kvarten spelats är det med all önskvärd tydlighet djurgården som håller i taktpinnen och dikterar matchbilden.
Just att bestämma matchbilden är något man från tränarhåll pratat mycket om att göra, framförallt under hemmamatcherna på stadion. Något annat man pratat mycket om var att få fler uppspel via ytterbackarna så att inte Arneng ska komma felvänd hela tiden, som senast mot Brommapojkarna. Det syntes att man diskuterat detta men tendensen fanns där i alla fall. Så småningom hittade man en väg runt detta problem när Johan började släppa bollen på ett tillslag ut till ytterback eller yttermitfältare. Med denna metod sågade man sig sedan gång på gång igenom Halmstads försvar, främst på högerkanten där Halmstads vänsterback Tommy Jönsson flera gånger fick det svettigt.
Det första målet, till exempel, kom till just på en sådan situation där Enrico delikat släpper ut bollen till en tjurrusande Mattias Jonson i en flygande kontring. Efter att nämnde Jonson runnit igenom och passat bollen förbi en utrusande Magnus Bahne i Halmstadsmålet hade Jones Kusi-Asare en smal sak i att slå bollen i det öppna målet. Jones, som ju var petad från start mot BP visade med hårt arbete och ett ständigt jobb upp mot backarna i Halmstad att han inte vill uppleva fler matcher från sidan. Problemet var att den andra startanden Mattias Jonson visade exakt samma saker samtidigt som nu bänkade Mikael Dahlberg gjorde ett mycket piggt inhopp som även kröntes med ett mål, 2-0 på en hörnretur där Jonson varit framme och nickat.
Även Jonson hade faktiskt en boll inne, också det på retur efter hörna men då hade Strömbergsson som skipade rättvisan redan blåst av för offside i ett tidigare skede. Men de två hörnmålen och den hårda pressen från samtliga forwards visade att man verkligen tänt till inför den här matchen och när man slutligen tog ledningen vågade man också spela ut på ett helt annat sätt än tidigare och stundtals rullade man faktiskt ut Halmstad.
- Vi skulle kanske kunnat göra fler mål, funderade Siggi Jónson och hade väl kanske rätt i det.
Hur det än är med det finns det fortfarande detaljer i spelet som måste justeras, framförallt måste uppspelen från mittbackarna bli bättre. Idag slog man bort alldeles för många bollar när man försökte sig på långa och svåra uppspel. Att vissa av dem trots allt blev lyckade är nog snarast en effekt av de ovan berömda slitet från forwards. Defensivt såg backarna dock säkra utsom vanligt, liksom hela laget. Systemet med balansspelande Arneng bildade synnerligen lyckfulla trianglar mellan honom, ytterback och yttermitfältare. När dessa slöt sig närmare samman lyckades man avväpna Halmstad varje gång man sökte anfalla på kanterna. Även detta spel var särskilt markant på högerkanten där tränarna verkligen tycks ha hittat den rätta konstelationen med Lance Davids framför Matias Concha.
I allt positivt finns det dock utrymme för en negativ observation också. Att bara dryga tiotusen behagat leta sig till stadionpremiären är på gränsen till skandal. De som ändå kom gjorde dock gott ljud ifrån sig och skapade en mycket bra stämnining vilket de ska ha en eloge för. Som ni ser. Det är svårt att vara negativ en kväll som i kväll.
