ÄNTLIGEN FREDAG – Skattereflektioner
Det har skrivits på forumet. Jag har fått mail skickade till mig. Jag har till och med blivit påhoppad på Vaksalatorg i Uppsala. ”Vad menar du med att fotbollsspelarna skulle ha ett annat skattesystem än vi andra har?” Ja, ett annat skattesystem kanske det inte är, men förutsättningarna är inte de samma.
Skattesatser, avdrag och pensioner – aktuellt som tusan. Det är inte bara vi vanligare svenskar med vanligare arbeten som har suttit och knåpat ihop deklarationen och synat ekonomin. Både supportrar och fotbollsspelare har de senaste dagarna suckat djupt eller jublat högt när slutsummorna på deklarationen har stått klara. Och jag är ganska säker på att de är få fotbollsspelare som tillhör den jublande gruppen.
En fotbollsspelares karriär varar i ungefär 10-15 år. Det motsvarar ungefär 15 procent av ett genomsnittligt svenskt liv. Detta ska jämföras med vanliga yrkeskarriärer som utgör ungefär 60 procent av ett genomsnittligt liv. En fotbollsspelares karriär är alltså kort. Men för skatteverket är yrket fotbollsspelare precis som alla andra yrken och beskattas därefter. Det är det här som är den stora skillnaden.
Ofta så glömmer vi bort alla fotbollsspelare som inte når hela vägen till de ligor som betalar höga löner. De försvinner snabbt bakom alla framgångsrika som blandar bilköp med husköp. Faktum är att de flesta fotbollsspelare i Allsvenskan kommer att avsluta sin karriär här i Sverige utan att få ha tagit del av de höga lönerna ute i Europa. Dessa spelare står sedan helt plötsligt i en ny verklighet där fotbollstalangen har svårt att ge några större inkomster.
Jag vill inte utge mig som han som tycker synd om högavlönade, för det gör jag vanligtvis inte. Men jag tycker det är viktigt att förstå skillnaden mellan en fotbollsspelares yrkeskarriär och andra yrkeskarriärer. För många fotbollsspelare ser inte lönekuvertet likadant ut efter att han avslutat sin aktiva fotbollskarriär och att då ha varit offer för den progressiva skattesats som kan trycka upp skatten mot nästan 50 procent måste kännas orättvist.
För mig känns det konstigt att vi har ett skattesystem som blundar för det självklara när det gäller idrottsmän över lag – karriärerna varar inte för evigt. Jag tycker inte att det bör vara så svårt att upprätta någon form av system där fotbollsspelare tillsammans med andra idrottsmän kan skjuta upp inkomst till år efter karriären – speciellt om de inte skaffar ett nytt jobb.
Men jag vet att en självklarhet för mig alldeles för sällan är en självklarhet för alla andra. Kanske är jag helt fel ute när jag tycker synd om högavlönade fotbollsprofiler. Förra gången jag kommenterade skattesystemet fick jag ett mail som avslutades ungefär med ”..om det inte passar kan de väl skaffa ett vanligt jävla jobb!”. Även om det påståendet saknade en argumentation kanske det sammanfattade det mesta. Väljer man ett yrke så får man ta det som följer med – passar det inte så är det bara att byta.
Nu är alla deklarationerna inne. Förhoppningsvis är ekonomin i sin ordning även hos spelarna. Det måste ha varit dessa progressiva skatter som störde i söndags. För ett sådant spel som grabbarna bjöd på mot Kalmar är svårt att förklara bort på annat. Förhoppningsvis är tankarna i ordning igen nu på måndag då Elfsborg står för motståndet. Min granne hejar på Elfsborg. Skulle vara riktigt jobbigt om spelet blev det samma. Vad ska jag då använda för ursäkt?
