DIF - AIK 3-1

Djurgården tog i årets första Stockholmsderby emot AIK på Råsunda. Slutresultatet skrevs till 3-1, men inget av lagen imponerade.

Derbyn är aldrig lätta att förutsäga hur de ska sluta och dagens batalj var inget undantag. Med tanke på de senaste årens derbyresultat kändes det dock som att Djurgården hade ett psykiskt övertag gentemot AIK redan innan matchen startade. En skillnad som senare visade sig vara nog så viktig.

Men vilken tråkig dagens fest fick! Derbymatcher är för de flesta förknippat med fest och förväntningar. Men vad fel det kan bli ibland. Redan i begynnelsen fick matchen en något andefattig start då bägge lagens supportrar visade prov på dåligt genomförda tifon. Hemmalagets koreografi var sorgligt svart att skåda och inbjöd knappast till höjda förväntningar inför matchen. Är det inte meningen att supportrar ska stödja sitt lag ? Den inledande läktarmatchen vanns enkelt av AIK-lägret som med större fantasi förvandlade sin läktare till en hyllning till det gan laget. Något som Djurgårdssidan misslyckades med. Tyvärr för dem var det dock dåligt organiserat, annars hade deras seger varit klart överlägset.

Spelet i den första halvleken blev annars just så som det anstår en match av derbykaraktär. Inget av lagen lyckades få till något organiserat spel. Under den inledande kvarten var det AIK som höll i taktpinnen. Trots upprepade anfall blev den svartgula offensiven sällan farlig och hemmalaget verkade nöja sig med att slå ifrån sig. Isaksson spelade också stabilt och styrde försvararna med pondus, och lyckade därmed freda sitt mål från vidare komplikationer. Men efter 20 minuter bedarrade stormen och Djurgården jämnade ut spelet. Halvleken avslutades just som det hade börjat, med mycket kamp och mycket vilja. Dock kunde ett svagt övertag för Djurgården skönjas under den avslutande halvan.

Tobias Hysén var ett utropstecken i hemmalaget. Svårt att tro att den unge anfallaren i kväll spelade sitt första Stockholmsderby. Med sin löpstyrka och fantasi var det många gånger han som stod för Djurgårdens offensiva styrka. Andreas Johansson öppnade starkt men sjönk tillbaka allt eftersom halvleken pågick.

I paus utgick den Ouden och Daniel Sjölund kom in i stället. Ett korrekt byte eftersom Djurgården på det sättet tillfördes mer spets och anfallslusta. Holländaren verkade trött och fantasilös och gjorde inget större intryck efter 45 minuters spel.

Om den första halvleken var tråkig så rivstartade den andra. Först att måla blev dock bortalaget. Mats Rubarth utnyttjade en misslyckad offsidefälla och ensam med målvakten kunde han inte missa. Den delen av Djurgårdspubliken som hade plats på kortsidan skanderade att spelet skulle ha blåsts av innan men till ingen nytta; domslutet var korrekt.

Att AIK tog ledningen var dock det bästa som kunde hända matchen och hemmalaget. Djurgården utnyttjade den injektion AIK-målet innebar för att repa mod och bryta de låsta positioner spelet befann sig i. Laget hittade nya alternativ att spela och spelarna började löpa. AIK-arna verkade dock nöja sig med att ha gjort ett mål och misslyckades att mobilisera för den ankommande Djurgårdsstormen. Utdelningen lät därmed inte vänta på sig och bara tre minuter senare hade Babis Stefanidis förpassat bollen i mål bakom Håkan Svensson. Detta mål föregicks dock av en verklig offside, men det får vi ta på det retroaktiva kontot. Så som matchen i det läget gestaltade sig var det inte orättvist med kvittering.

Hemmalaget nöjde sig dock inte med oavgjort utan jagade vidare. Till våran glädje lät målen inte vänta på sig heller. Stefan Bergtoft blev nästa rättsskipare då han ur dålig vinkel skickade Djurgården i ledning. Underkänt till AIK-målvakten då han nog borde tagit det skottet. Vinkeln var liten och det var inte heller fråga om ett hårt. Men ändock rättvist. AIK pressades fortfarande tillbaka och lyckades inte freda målet från ytterligare mål heller. Andreas Johansson gjorde, sin vana troget, mål på AIK och fastställde slutresultatet till 3-1 då han något senare sköt bollen i mål efter inlägg från vänsterkanten.

Resten av matchen handlade mest om att lagen bevakade varandra och det gjordes inga ytterligare ansatser att bryta läget. AIK erkände sig besegrade och Djurgården hade ingen anledning att riskera ledningen.

Sammantaget var kvällens match en enda stor gäspning. Den riktiga derbystämningen kom av sig redan innan avspark i och med det tråkiga inledningen från läktarna. Vi har vant oss vid bättre skådespel och därmed finns det ingen anledning att sänka kraven. Spelet nådde inte heller högre höjder. Då Djurgården i andra halvlek fått igång sitt vägvinnande passningsspel, blev det påtagligt att AIK inte förmådde rubba motståndarna. Efter att Djurgården gjort sina första två mål var det aldrig fråga om hur matchen skulle sluta.

Agbar Barsoms ersättare på mittfältet, Stefan Bergtoft, visade sig i vara en godkänd vikarie på posten då han med vilja och beslutsamhet vann många bollar. Fösta halvleken var det dock befogat att fråga sig vad den spelaren gjorde på planen då han med sin dåliga teknik missade många relativt enkla passningar. Till andra halvlek förbättrade han spelet avsevärt och han fick sin retroaktiva belöning i och med ledningsmålet. Men i ärlighetens namn kan man konstatera att Bergtoft har långt kvar till att ordentligt ta en plats i Djurgårdens startelva. När Barsom är tillbaka efter avstängning kommer han inte ha några som helst problem att ta tillbaka platsen på mittfältet. Andreas Johansson spelade allt bättre på mitten och visade sig igen vara den härförare Djurgården behöver för att vända matcher som den i dag.

Matias Concha inledde svagt men på slutet spelade han inspirerat. Om några matcher kanske Djurgården har hittat den högerback man vill att han ska vara.

AIK:s tränare visade återigen prov på sitt dåliga tekniska sinne genom att flytta Kah ut till kanten. Så länge Kah spelade centralt var AIK relativt farliga men allt det upphörde i och med det misslyckade chackdraget. Mats Rubarth verkade också pigg men var alldeles för ofta alldeles för ensam.

Sammantaget var hela tillställningen en medioker match utan finesser och utan större fantasi i spelet. Djurgårdens bättre lagmaskin visade sig överlägset AIK:s. Matchen i sig själv kommer inte heller att gå till historien som någon av de största utan kommer av bägge lägren att glömmas relativt fort. En medioker match i en trist kväll.

0 kommentarer