Lagbanner

Gästkrönika: Hur vi på kurvan upplever Djurgården

Visst njuter även jag av Enricos teknik och Komacs skott vid 2-1 men allra mest njuter jag när en Djurgårdare visar att han ger allt när han fått den stora äran att representera oss. Skulle alla spelare följa i Jonsons spår och alltid ge 100% är jag övertygad om att vi får fira i höst. Trots att han varit borta mycket efter de otroliga insatserna mot Halmstad och Helsingborg har nu flera spelare tagit efter och detta gör den stora skillnaden mot förra året.

Hemkommen från ännu en visit i vår kära borg går jag runt med ett leende på läpparna. Innan uppehållet så knäckte vi gnägget och nu så klarar vi av Blåvitt, text tv visar en tabell med laget i mitt hjärta i topp. Kan det bli bättre? 

Vad är det då som gör att vi kan vända två sådana här matcher i rad och som gör det hela extra skönt? Jo känslan av att spelarna verkligen gör allt de kan. Vi kommer kanske aldrig tillhöra toppen i Europa, det kommer till och med finnas år då vi inte vinner SM-guld och vissa år kanske vi inte ens är bäst i stan (hemska tanke). Jag kan ta det även om det smärtar om killarna visar en sådan inställning som de gjort de senaste matcherna. Bägge målen i tisdags var precis över linjen och Tauers mål betecknar de flesta som tur men tur förtjänar man. Att bollen går precis över linjen är en sak med vad som händer innan är en annan. Vid bägge målen var chansen egentligen borta och Blåvitt skulle rensa bort bollen. I nio fall av tio lyckas det men i tisdagens match offrade sig två spelare lite extra vid dessa tillfällen och gav möjligheten till oss att göra mål. Det är inte alla spelare som sätter fram kroppen som Tauer gör vid 1-1 när motståndarna ska rensa och Dahlbergs bollvinst 2-1 görs i ett läge när många toppforwards slagit ut med armarna och visat att de borde fått bollen placerad på sin panna. 

Just Tauer och speciellt Dahlberg tycker jag visar prov på den offervilja som en spelare som kommer utifrån och får dra på sig en blårandig tröja ska visa. Tauer är inte världens mest tekniska ytterback men likt Stenman kompenserar han det med energi. Dahlberg är inte norra europa snabbaste forward men en av de bättre på huvudet, dessutom arbetar han kopiöst, suger in uppspel och vinner mycket bollar. Ännu effektivare skulle det bli om hans anfallspartners förstår att han vinner de flesta nickduellerna och går direkt istället för att invänta resultatet av nickduellerna. Andra exempel på vilja är Conchas 50 meters hemlöp om vi förlorat bollen högt upp i banan vid hans offensiva raider och Arneng/Komacs arbete i mitten.

Visst njuter även jag av Enricos teknik och Komacs skott vid 2-1 men allra mest njuter jag när en Djurgårdare visar att han ger allt när han fått den stora äran att representera oss. Skulle alla spelare följa i Jonsons spår och alltid ge 100% är jag övertygad om att vi får fira i höst. Trots att han varit borta mycket efter de otroliga insatserna mot Halmstad och Helsingborg har nu flera spelare tagit efter och detta gör den stora skillnaden mot förra året. Låt oss hoppas att alla yngre spelare ser vad en extraarbetsinsats kan ge och låt oss från läktaren visa att vi uppskattar spelare som gör allt för vårt lag. De är den typen av spelare som jag vill att Djurgår´n ska förknippas med.

Baloo Berggren, Vito Knezevic, Magnus Pehrsson, Mattias Jonson.

Sektion H, sektionen där vi uppfostrar nya generationers Djurgårdare

Mats Nyberglinus.sunnervik@svenskafans.com2007-06-18 13:30:00
Author

Fler artiklar om Djurgården