Krönika: Sol på Djurgårdens IF
Regnet öser ner över Stockholm men hos Djurgårdens IF nås man bara av sol och värme. Djurgården är i topp och vi har redan sett ”Siggieffekten”.
Det är kul att gå på fotboll igen. Alla minns året 2003 då man gick till Stadion med en lättnad, nästan mallig. Det var en självklarhet att Djurgården skulle ta tre poäng. Så här i efterhand vore det konstigt annars med det laget. Säsongen 2006 var långt ifrån på det viset. Jag ska inte säga ängslig men jag gick till Stadion (eller andra arenor för den delen) med en olustig känsla. Hoppet fanns där som alltid. Men samtidigt visste jag att börjar spelarna slarva och missa chanser dyker frustrationen upp igen som gubben i lådan.
År 2007 gav nya förhoppningar med Siggi Jónsson och Paul Lindholm. Halva säsongen har gått och dem har gett oss sju segrar, varav en den viktigaste på säsongen: seger över AIK, laget ligger i topp och framförallt. Det är kul att gå på fotboll igen.
Efter segern igår sade tränare Siggi Jónsson att spelarna skulle ut och fira. Varför skulle dem inte göra det? Tio dagar kvar tills serien vänder, ledigt över helgen och Djurgården är serieledare. Jag hoppas bara att Siggi och Paul ger sig själva en klapp på axeln och firade tillsammans med laget. För just nu är det de två som ska ha mest applåder. Truppen är inte särskilt förändrad, men inställningen, karaktären, moralen är allt annat än vad 2006 var. Spelare som Johan Arneng som mest var sur hela förra säsongen och på väg bort ses nu som den första att tacka publiken skuttandes efter seger. Och när spelarna skrev sina mål inför säsongen var en av Arnengs att bidra till bättre stämning. Det säger en hel del om nystarten Djurgården fått.
Men vi ska inte bli allt för kaxiga. Halva serien är kvar och Allsvenskan har kanske aldrig varit jämnare. När serien vänder väntar Malmö borta, Elfsborg hemma och Hammarby på Råsunda. Enligt mig är det här Djurgården visar om man är en kandidat till guldet eller ej. När jag efter matchen mot Malmö sade det till Markus Johannesson svarade han att alla matcher känns som avgörande. Kanske har han rätt. Men man kan inte neka till att dessa tre matcher har ett stort finger med i guldracet.
Just nu ska vi dock njuta. Vi leder serien (i alla fall för en stund) och laget visar upp en karaktär som jag inte sett sedan Kim Källströms dagar.
Lycka är att vara Djurgårdare.
