Stoke - Swansea2 - 2
Djurgården - IFK Göteborg 1-2
Hemmamatcher mot IFK Göteborg brukar vara hur roliga som helst med stor publik och tre poäng till DIF, men denna gång blev man besviken.
Till att börja med var gårdagens publiksiffra inte direkt vad jag hade hoppats på. 15 000 hade vi nästan till och med klämt in på Stadion. Det är synd att inte fler väljer att se DIF när de kan. Å andra sidan bjuds vi som går på Råsunda sällan på någon blixtrande fotbollsunderhållning längre.
DIF inledde hyggligt mot Göteborg och man såg ut att tids nog kunna spela sig igenom bortalagets försvar. I stället bjöds IFK på ett ledningsmål när Isaksson i närkamp med George Mourad tappade en hörna som Magnus Erlingmark kunde raka in i mål. Efter detta tappade DIF allt. Försvarsspelet blev virrigt och slarvigt. Ingen verkade vilja gå på den bollförande spelaren och när man till slut tvingades till detta var det alldeles för frökenaktiga brytningar man försökte sig på. 0-2 kom inte alls oväntat när Mourad krutade in en boll från Håkan Mild i Isakssons kryss. Resten av halvleken kunde IFK lugnt och metodiskt vänta ut DIF:s anfallsspel och skapa egna målchanser pinsamt enkelt.
Till andra halvlek byttes den alltid lika sege den Ouden ut till förmån för Makondele, ett byte som skulle visa sig sätta fart på matchen. Även Isaksson gick ut med en höftskada och in kom Wahlström. Oskar fick snabbt saker att göra. Var det inte vansinniga bakåtpassningar från darriga backar så var det svettiga dubbelräddningar. Ganska snart tog DIF dock över matchen och utan den Ouden visade man upp ett rörligare anfallsspel. När Bergtoft byttes ut och Bapupa kom in kunde DIF börja försöka få in en reducering på allvar. Med en kvart kvar kom den så, när Adde Johansson på något sätt, med någon kroppsdel, lyckades trycka in bollen bakom Bengt Andersson i IFK-målet.
DIF pressade i slutet, men var aldrig riktigt nära att kvittera.
Få saker gladde igår. De bästa iförda DIF-tröjor igår vad klacken som höll igång på ett berömvärt sätt hela matchen. De sista tio minuterna lyckades de (eller ja, vi) även få med sig spelarna som dessa tio minuter såg ut lite som "förr i tiden". Det var, till exempel först, nu som Mackan och Toni vann sina första närkamper (på hela matchen!).
Det är svårt att säga vad som fattas DIF, men en sak är säker, något vidare självförtroende har laget inte, speciellt inte backlinjen! Zoran har stora problem och jag hoppas att han kan lösa dem till fredagens cupmatch (på Stadion, var där!).