Djurgården - Helsingborg 3-1
Svenska mästarna visade klassen i cupen.
Det känns för tidigt att basunera ut att vändningen har kommit, men gårdagens cupmatch mot Helsingborg på Stockholms Stadion var en underbar tillställning där DIF spelade ut en allsvensk kollega oavbrutet i 90 minuter.
Det kändes direkt när man stegade in på Stadion att denna match var något alldeles speciellt. Det var den första riktigt hemmamatchen sedan guldfirandet mot Öster i slutet av oktober förra året. Vi var inte många där (4 015 var den officiella publiksiffran, ganska bra för en match i Svenska Cupen), men känslan på läktarna gick inte att ta miste på.
Även på planen sprudlade glädjen och från den första minuten tog DIF tag i matchen. Johan Arneng gjorde redan efter två minuters spel 1-0 med ett precisionsskott från utanför straffområdet. Kvarten senare kunde Helsingborg kvittera på ett enormt misstag av såväl domaren som den assisterande domaren. En långboll slogs mot Peter Graulund som stod flera meter offside. Norrmannen gjorde inget försök att röra bollen, istället snappade Gustaf Andersson, som inte varit offside, upp den och placerade fri med Oskar Wahlström bollen i nät. Protester från Djurgårdens sida följde, man hade nämligen stannat upp i vetskap om att Graulund varit offside.
I regelboken står klart och tydligt att offside skall blåsas om spelaren vinner fördel genom att stå offside. Graulunds offside gav Andersson ett friläge. Det känns som att våra domare får läsa på reglerna betydligt bättre i fortsättningen (det tål att påpekas att domartrion i övrigt var mycket bra).
Helsingborgs kvittering hjälpte dock inte mycket. Bara minuten efteråt spelade Tobias Hysén bollen i sidled till Andreas Johansson som från ungefär samma position som Arneng haft vid sitt mål dundrade in bollen stenhårt bakom en chanslös Conny Rosén i Helsingborgsmålet.
Resten av halvleken handlade om ren och skär utklassning spelmässigt. Tobias Hysén satte snyggt punkt för de första 45 minuterna genom att trycka in en retur i efter att Makondele på egen hand hade skapat en chans genom sin kvickhet på högerkanten.
Förutom målen hade DIF ett antal utmärkta chanser att göra mål på. Ett axplock: Arneng hade en frispark som snyggt räddades av Rosén, Concha hade ett långskott utanför, Toni nickade över efter en hörna, Babis sköt utanför helt fri. Helsingborg hade ett skott på mål, inget mer.
Andra halvlek var ganska händelsefattig fram till den 59:e minuten då Babis fick ett friläge med påföljande retur och Makondele cykelsparkade returen därpå över ribban. Fem minuter senare skedde ungefär samma scenario, Babis skott räddades av Rosén och Makondele fick en chans på returen, men kunde inte förvalta den. Vinsten blev, om möjligt, ännu säkrare när Christian Järdler visades ut med 20 minuter kvar efter två gula kort. Sista 25 hade Andreas Johansson tre mycket bra målchanser, men Rosén motade allt han fick på sig i andra halvlek. Även Oskar Wahlström fick en chans att visa vad han går för när Atiba Hutchinson fick en sen målchans, en snygg reflexräddning blev det.
Ett säkert avancemang i cupen och sannolikt en ökad dos självförtroende blev resultatet av matchen. DIF spelade mycket bra - "shades of 2003" - med snabbt och rörligt anfallsspel och hög press i försvaret. Från omklädningsrummet hördes Joddla med Siv och det märktes att något har lyft laget. Frågan är dock hur stort värde man ska sätta på vinsten då Helsingborg var riktigt uselt, man kom knappt in på Djurgårdens planhalva och uppbyggnadsspelet höll korpenklass.
Hursomhelst ser jag redan fram emot nästa omgång i cupen och hoppas på hemmamatch igen - på riktigt!
DIF:s laguppställning:
Wahlström - Concha, Kuivasto, Karlsson, Stenman - Arneng, Johansson, Barsom - Makondele, Stefanidis, Hysén (Bapupa, runt minut 65)
Mål:
1-0 Arneng, 3
1-1 Andersson, 16
2-1 Johansson, 18
3-1 Hysén, 42
