Cheltenham - Mansfield
Inför Djurgården - Hammarby
Hur var det nu igen, vilka tillhörde Stockholm? Visst ja, Stockholm tillhör ju oss, så står det på Djurgårdens tröjor, i alla fall. Ikväll drabbar blåränderna samman med Hammarby och det är hög tid att utkräva revansch för det förra mötet.
Så var det äntligen derbydags igen! Eller ja, äntligen och äntligen, den plåga en supporter upplever dagarna innan ett derby är väldokumenterad. De senaste dagarna har det laddats och förberetts och idag lär det uträttas mindre än vanligt på många arbetsplatser runt om i Stockholm. För oss djurgårdare handlar tiden fram till match om väntan på revanschen. Senast Djurgården och Hammarby möttes hade Djurgården tre raka vinster, optimismen var stor och när Sebastian Eguren med sina två lite för enkla mål hade avgjort tillställningen undrade man lite hur det hade gått till. Djurgården hade stått för en riktigt vek prestation och en sorts tomhet infann sig - kan vi inte bättre än såhär, i ett derby och allt?
Idag är läget något liknande, sedan derbyförlusten har Djurgården tre segrar och tre oavgjorda resultat, man har alltså sex raka matcher utan förlust, en mycket stark och sällsynt svit i dagens Allsvenska. Efter att ha plågats av skador en längre tid är nu nästan hela truppen fri från brustna lårmuskler och svullna fotleder (sånär som på Christoffer Karlsson som kommer att genomgå en fotoperation). Med Mattias Jonson tillbaks i spel, en Quirino som faktiskt kämpar och gör mål och med en poäng upp till serieledande Halmstad är det inte svårt att förstå att optimismen spirar. Några orosmoment inför matchen finns dock. Hammarby har, även de, sett starka ut på sistonde, även om de åkte på en rejäl smäll mot Örebro senast, dessutom är ett derby alltid ett derby, formen är sällan ett bra riktmärke mot vartåt det barkar. Hur är det sedan med Mattias Jonson, egentligen, hur länge orkar han? Kommer han spela från start eller bytas in? Kommer Aki Riihilahti äntligen att få igång det offensiva spelet på det sätt som krävs? Hur kommer laget att klara sig utan de avstängda Johan Arneng och Enrico (eller Enrica, som han kallades i GP efter GAIS-matchen) och hur kommer mittfältet att formeras i deras frånvaro?
Frågetecknen är många, men några saker vet vi. Målvakt och spelarna i backlinjen är ganska givna. Sölvi Ottesen har visserligen visat att han inte är någon högerback, men även att vilja och kämparglöd i alla fall räcker en bit på vägen. På den andra ytterbacksplatsen känns Jan Tauer som ganska given när han är hel. Som offensiv mittfältare kommer med stor sannolikhet Daniel Sjölund att placeras - varför alla tränare sedan Jonevret har envisats med att ge honom chansen övergår mitt förstånd, men i derbyn brukar han ju utmärka sig - och på kanterna lär vi få se Davids och Komac, två herrar som kan komma att byta position med varandra under matchens gång. Att gissa vilka forwards som kommer att starta är vanskligt, men mina pengar ligger på Jonson och Dahlberg då jag tror att kombinationen av speed och tyngd är något som Siggi Jónsson gärna ser på planen.
Den 28:e maj trycktes följande budskap på Djurgårdens tröjor: Stockholm tillhör oss! Det var visserligen kaxigt, men ganska omgående visade man att det mycket väl kunde ligga något bakom påståendet, då AIK samma dag slogs tillbaks på Råsunda. Efter att ha förlorat ett derby mot Hammarby krävs det nog en vinst för att vi helhjärtat ska kunna stå bakom detta budskap. Idag är det upp till bevis, idag ska ett stort steg tas mot segern i kampen om Stockholm!
