Krönika: Han kom som ett bänkat ungdomsproffs och lämnade oss som en världsmålvakt
Idag bekräftade Djurgården det som media länge spekulerat i. Andreas Isaksson lämnar DIF för franska stade de Rennes. Den franska klubben har nu köpt upp våra två största stjärnor. Vi får en mindre summa pengar och de får blivande storspelare. Rennes affärer speglar vår styrka, men också vår svaghet.
Det är egentligen en ganska märklig affärsidé Rennes verkar ha. Låt spelare utvecklas i avlägsen klubb i norr, köp de relativt billigt och sälj de sedan dyrt. Eller egentligen är det nog inte så märkligt; Rennes är välkända för sina sanslöst usla värvningar. En klubb som värvar dåligt når aldrig långt och därför är det förståligt att de sneglar åt en klubb som verkligen kan utveckla spelare. Låt DIF göra grovjobbet så snor vi russinen liksom.
Rennes (eller möjligtvis herrarna Ljung och Morabito) har upptäckt Djurgårdens styrka som klubb, men också dess svaghet. På något sätt tar vi för givet att unga spelare blir bättre bara för att de blir äldre. Vi antar att eftersom någon är ett löfte, blir han självklart en landslagsspelare. Inget kan vara mer fel. En spelares utveckling kommer av det ständiga arbete han utför. Ett arbete som precis som alla arbeten måste utföras under kunnig ledning. Andreas Isaksson har inte blivit en av Europas bästa målvakter genom att bli äldre, Isaksson har blivit en av Europas bästa målvakter genom att under tre och ett halvt år genomgå kunnig och engagerad utbildning.
Utbildning är vad Djurgården är bäst på och "Isak" är det mest illustrerande exemplet på detta. Han kom som bänkad primaveraspelare. De flesta var ganska osäkra på hur bra, den under ett halvår hypade före detta TFF-målvakten var. Han visade direkt klass och han utvecklades och utvecklades och är idag en av EM:s bättre målvakter. Djurgården gör ett jättejobb när spelare väljs ut, men nog ett ännu större med att utveckla de utvalda. Detta har Rennes upptäckt, de har hittat vår styrka.
Fransoserna har dessvärre också insett svagheten. Djurgården är en begränsad klubb. Vi spelar i en med europeiska mått dålig liga, vi opererar på en med samma mått mätt liten marknad och publikunderlaget är begränsat. Detta kan vi inte göra så mycket åt, men vi kan väl än mindre lägga oss och självdö. Det är inte min poäng. Däremot kan vi dessvärre inte ens konkurrera med en fransk mittenklubb. Vi får ägna oss åt det vi är bra på och utveckla det. Vi kan inte byta liga, inte byta land och än mindre bygga och fylla ett camp nou, men vi kan producera stora spelare det har vi visat och det kommer att visa sig igen. Att vi inte kommer att kunna behålla dessa får vi leva med, att vi inte får ordentligt betalt är riktigt surt, men det är så det verkar fungera. Vi har vår svaghet, men glöm för den delen inte att DFAB nu är 15mkr rikare och att vi fortfarande har en av Allsvenskans bästa målvakter. Läget kunde vara sämre.
Andreas Isaksson kom som ett bänkat ungdomsproffs och lämnade oss som en världsmålvakt, vem blir nästa landslagsdjurgårdare i Rennes startelva?
Till sist vill jag tacka Andreas för det jobb han gjort för DIF under 3,5 år och önska honom all lycka till i framtiden!
