Djurgården talangsatsar långsiktigt
Fyra raka vinster och serieledning i U21-serien. Kebba Ceesay i A-laget och flera ynglingar som åker på landslagsuppdrag titt som tätt. Djurgårdens talangutveckling har de senaste decennierna inte varit att skryta med men är någonting på väg att hända nu? Forum 1891 tog en längre pratstund med DIF:s ytterst ansvarige man inom området - Lasse Ericson.
I tisdags tog Djurgården sin fjärde raka seger i Folksams U21-serie, och trots den halvknackiga inledningen ligger man nu i serieledning med tre matcher kvar att spela. Efter de tre matcherna väntar sannolikt slutspel.
Syftet med U21-serien är att ge juniorer, som står och knackar på dörren till A-laget men inte riktigt är där ännu, speltid och tuffare matchträning än den som finns i Tipselit. Lasse Ericson har hand om Djurgårdens Tipselitlag och är ansvarig för talangutvecklingen inom föreningen och matchar även laget i U21-serien.
- I början var man lite rädd att det skulle Tipselit en gång till, men jag är mycket nöjd med hur det har ser ut. Vi har haft en jättebra mix med gamla och unga spelare, till exempel har sådana som Jonson och Stoltz varit nere och spelat med oss, de har visat mycket proffsig inställning. Dessutom är tempot betydligt högre och närkamperna hårdare - det har fungerat mycket bra, menar Lasse och fortsätter:
- Framför allt har de unga fått chansen att känna på riktig seniorfotboll. Annars blir det så att man kommer upp till A-laget och spelar juniorfotboll; man är inte van vid fysiken, att man har mindre tid på sig och pressen på bollhållaren är betydligt högre. Nu har våra grabbar fått känna på det och utvecklats tack vare det här.
Vilka spelare har utmärkt sig?
- Det finns många som jag skulle kunna nämna. Ta en sådan som Viktor Catenacci som har varit mycket duktig. Kebba? Jovisst, men samtidigt var han redan mogen på ett sätt. Men det har varit en bra inkörsport för hans del också, säger Lasse.
Ett stort problem i Allsvenskan just nu är klubbarnas undermåliga förmåga att få fram egna produkter som lyckas. Det kan man tycka ska vara något av Allsvenskans levebröd - att fostra talanger och sedan sälja vidare dem. Bland Stockholmsklubbarna är resultaten riktigt dåliga. Titta bara på hur många landslagsspelare som fostrats i Stockholm de senaste tio åren. Johan Mjällby och Anders Limpar - rätta mig om det finns fler.
- När man kommer utifrån är problemen ganska uppenbara - det är plantillgången. Våra yngre grabbar tvingas träna på Hjorthagens grus där bollen nästan studsar i midjehöjd, det är det det handlar om. Om man skulle satsa på att förbättra planerna och investera i konstgräsplaner skulle fotbollsutvecklingen explodera i Stockholmsområdet, det är jag övertygad om. Det skulle märkas ända upp på landslagsnivå. Det är ju en klimatfråga också, självklart. I Skåne har de bättre förutsättningar. Men som José Mourinho sa: "Den som spelar piano ska inte hålla på och springa runt pianot." Vi ska inte hålla på och springa runt i löpspåren utan träna på det vi ska bli bra på - fotboll.
Det låter som en del av din filosofi kring talangutveckling - utveckla den mer.
- Min filosofi är ganska enkel - det handlar om att optimera alla förutsättningar för individen att lyckas. Vi ska ha en individuell utvecklingsplan för varje spelare och vi ska ha de bästa tränarna i Djurgården. Men sen i slutändan är det upp till individen själv vilken inre drivkraft och motivation han eller hon har. Jag tror vi har mycket att lära av friidrotten, titta på till exempel Kallur och de andra. De har liksom bestämt sig för att lyckas.
Hur tycker du att det går för Djurgården just nu?
- Jo, vi är på rätt väg. Men det är mycket att jobba med och det är inget vanligt 40-timmarsjobb utan säkert 70-80 timmar/vecka som man måste lägga ner. Det var något jag också räknade med när jag flyttade hit. Men man måste tänka lånsiktigt när det gäller talangutveckling, verkligen. Titta på IFK Göteborg när de drog igång sin talangsatsning med Roger Gustafsson för ungefär 10 år sedan, de har börjat få ränta på kapitalet nu med Vasquez , Wernbloom och Berg och killar som har kommit upp och lyckats.
Vissa hävdar att det är fysiken, andra säger tekniken. Vad är det egentligen som juniorerna, generellt sett, saknar gentemot de etablerade seniorerna som gör att tröskeln fortfarande är så stor att ta sig över?
- Funktionell teknik. Vi har massor av killar som kan trixa med bollen och dribbla på träning, men att sedan göra det i fart är en annan sak. Det kan handla om att de inte kan fortsätta ha kontroll över bollen när de får en tackling. Men detta är något som vi nöter hårt med i Djurgårdens talangutveckling. Vi har också sett till tack vare vår akademi på Engelbrektsskolan att ungar kan träna på skoltid och sedan vara klara med allt vid klockan 17 och kunna koncentrera sig på skolan. Det här syftar tillbaka på att optimera förutsättningarna för individen - det handlar om att få med sig humanitära aspekter också för att maximera träningen. Ibland kan ett mellanmål vara viktigare än ett träningspass. Men det känns som att vi är på rätt väg i Djurgården.
På många tränare låter det som att talangerna faller på att de inte har rutin, men rutin kommer ju inte från ingenstans. Är det för mycket tänkande att "jag väljer hellre min pålitlige 30-åring än chansar med en oprövad junior från start" bland tränarna i Allsvenskan?
- Jo det är sant, men det är också förståligt. Förlorar man två matcher i rad blir man halshuggen och uthängd i media och det skapar ett kortsiktigt tänkande bland tränarna. Talangutveckling handlar jäkligt mycket om att ha tålamod och hänga kvar vid sina idéer. Titta hur Djurgården har matchat in Kebba nu. Han fick chansen i ett derby inför 25 000 åskådare, och det kanske inte är optimalt. Men sen har man valt att ge honom chansen flera gånger i rad. Det är på det sättet man matchar in yngre spelare - även om det inte går som bäst första matchen får de chansen i fler matcher.
Avslutningsvis - vilka spelare tror du mest på i Djurgården bland U-20?
- Jättesvårt att säga. Hade du frågat mig för tjugo år sedan hade jag rabblat upp namn men man upphör aldrig att förvånas. De som har störst inre förmåga kommer gå längst. Men visst har vi flera talangfulla spelare i Robbin Sellin, Philip Hellqvist och så självklart Kebba. Även en sådan som Kennedy ska nämnas. Alla dessa spelare har spetsegenskaper och det tror jag behövs i den moderna fotbollen - någonting som utmärker en som spelare.
