Arsenal - WBA2 - 0
Djurgården - Örebro 5-1
ÖSK chanslösa mot taggade mästare.
54 sekunder. Så lång tid tog Patrick Amoah på sig att presentera sig ordentligt i sin andra allsvenska match. Det var då bollen via Gustaf Anderssons huvud studsat över mållinjen efter att John Alvbåge tappat ett till synes enkelt inlägg, ett inlägg som hade slagits av Amoah efter att han fräckt snott bollen av Mikael Danielsson.
Föga anade vi på läktarna hur mycket mer av Amoah vi skulle få njuta denna dag och föga anade vi vilket sprudlande målfyrverkeri vi skulle bjudas på. Den senaste tidens turbulens inom föreningen verkade ha sporrat spelarna och det var ett mycket aggressivt Djurgården som den första halvtimmen fullständigt spelade ut Örebro. Amoah och Tobias Hysén hade lekstuga på sina kanter, Geert den Ouden verkade spelsugen och sprang rätt, mittfältet vann bollar och var rörligt och backlinjen såg stabilare ut än på länge. Problemet var att man trots sitt stora spelövertag inte riktigt, utan hjälp av ÖSK-försvarare, lyckades få in bollen i mål.
den Ouden nickade och sköt över, Amoahs skott räddades, Hyséns likaså. Med 27 minuter spelade kom så det jag hade suttit och fruktat, ett mål i baken. Partik Anttonen slog ett inlägg från högerkanten som missades av två spelare innan en fri Fredrik Samuelsson med en snygg språngnick kunde kvittera. Matias Concha var, föga överraskande, den som hade tappat markering på Samuelsson.
Efter detta mål försvann nästan all aggressivitet djurgårdsspelarna hade visat upp och initiativet tappades mer och mer. Trots detta kunde den Ouden efter 36 minuter sånär ge DIF ledningen igen när han slet sig loss från sin markering och kom fri med Alvbåge. Tyvärr fick han en lite för dålig vinkel och Alvbåge kunde parera skottet.
Fram till matchens 44:e minut var det nu ÖSK som hade initiativet, man spelade stundtals bra och kunde med fem minuter kvar av halvleken tagit ledningen efter ett snyggt anfall, men avslutningen smet ett par decimeter utanför Dembo Tourrays högerstolpe. I stället kunde DIF avsluta halvleken på bästa möjliga sätt, med ett mål. den Ouden avlossade en rejäl kanon som rammade Alvbåges ribba, returen plockades upp av Andreas Johansson som kunde på fram bollen till Johan Arneng som i sin tur, via ett ÖSK-ben, placerade in 2-1 i nätmaskorna. Strax efteråt, på tilläggstid, skulle den Ouden ha fått en straff när han, fri med Alvbåge, blev knuffad i ryggen och inte kunde avsluta. Nu spelade det som tur var ingen roll att straffen uteblev, matchen skulle inte avgöras där.
Avgörandet kom i stället i andra halvlek, när DIF blev bättre och bättre i takt med att ÖSK hamnade på efterkälken mer och mer. Efter bara två minuter sattes Alvbåge i arbete. Han fick först rädda ett volleyskott från Andreas Johansson och minuten efteråt lyckades han dyka ner och rädda den Oudens lösa skott mot öppet mål efter ett jättejobb av Fredrik Stenman på vänsterkanten. Vid det här laget skulle Geert, men fjolårets målform, gjort två-tre mål, men denna match verkade bollen inte vilja in.
Detta förändrades efter 51 minuter. Adde Johansson fick gott om tid på sig att måtta ett inlägg från vänsterkanten (han var överallt denna match!) och den Oudens panna placerade bollen perfekt vid Alvbåges vänstra stolpe. Ett mycket vackert mål!
ÖSK-spelarna såg nu rejält modfällda ut och hemmalaget utnyttjade detta och spelade ut rejält. Minut 58: Amoah gör en snabb vändning strax utanför straffområdet och skjuter strax utanför. Minut 64: Amoah kommer för femtielfte gången förbi sin försvarare på kanten och slår ett inlägg som den Ouden klackskarvar vidare till Adde Johanson vars avslut räddas, returen tar Hysén, men även detta skott klarar Alvbåge.
Så här såg det ut långa stunder, lysande DIF-spel, men lika bra spel av U21-landslagsmålvakten Alvbåge. Han lyckades dock inte hålla nere siffrorna själv. I den 68:e minuten slog Arneng en snabb frispark till Adde Johansson, som klackade bak bollen till Stenman, som i sin tur fann Hysén i straffområdet där han inte gjorde något misstag, 4-1. Matchens sista målskytt blev, synnerligen passande, 17-årige Patrick Amoah. Ett anfall regisserat av den Ouden avslutades kallt av matchens lirare.
Tobias Hysén jublar efter sitt 4-1-mål där Fredrik
Stenman svarade för ett fint förarbete.
De resterande 20 minuterna av matchen blev mest en transportsträcka. Ingen brydde sig väl om att den Ouden missade ett till friläge och att Bapupas distansskott var bedrövliga, 5-1 mot Örebro övertygade rejält. Såväl spelet som målskyttet stämde och Patrick Amoah var outstanding hela matchen igenom! Det han sa till Stefan Rehn i omklädningsrummet efter matchen kommer jag minnas länge: "Jag ville aldrig att matchen skulle ta slut!".
Varför laget har hittat tillbaks till mästarspelet från de två gångna åren är svårt att säga. Jonevret-effekt, kanske? Just nu är jag nästan lite för lycklig för att bry mig om varför vi vinner, jag tänker njuta av detta resultat så länge det går, det vill säga till onsdag, då det är dags att fokusera på Champions League-kvalet.
