Krönika: "Rätt beslut, fel tidpunkt?"
Mikael Bergstrand ger sin syn på hur Zoran lämnade Djurgården.
Det tål att sägas att jag, som brukar ha åsikter om ganska mycket, men alltför sällan publicerar dem i skrift här på Forum 1891, i fallet Zoran är ganska neutral, ja, nästan likgiltig.
Att Zoran inte skulle bli långvarig i Djurgården efter att "Snuffe" Åkeby lämnat honom förstod vissa tidigare, vissa senare. Jag tror inte att många hade förväntat sig att se honom kvar i föreningen en längre tid, så även jag. Trots detta blev jag synnerligen förvånad när det första jag såg när jag kom till den öppna träningen den 22:a juli var Zoran som åkte iväg i sin bil. Jag hade helt missat nyheten att Kjell Jonevret blivit anställd, men så snart jag fått hela bilden klar för mig, hur Zoran var tänkt att bli nr 2 bakom Kjell, förstod jag det som Zoran sedan skulle berätta i intervjuer, att han inte kunde acceptera degraderingen.
Jag tycker att Zoran gjorde helt rätt i att inte godta den nya organisationen. Visst kan det tyckas fåfängt att inte acceptera det nya, men att bli fråntagen uppgiften att ta ut laget och huvudansvaret för detsamma hade varit omöjligt för någon med Zorans stolthet, en stolthet han nu har kvar. Han kommer alltid vara älskad av oss djurgårdssupportrar för det han åstadkom under sina 11 år i klubben och ingen kommer klandra honom för att hans sista halva säsong var medioker.
Visst kan man diskutera hur bra Zoran var som ensam coach, hur han hanterade laget det sista halvåret han var där, hur mycket han gjorde för att styra upp säsongen och hur passiv han var under försäsongen, men jag väljer att inte göra det. Det jag funderar över är huruvida styrelsen valde rätt tidpunkt att omorganisera.
Att Zoran inte skulle acceptera att bli nr 2 måste även Bosse Lundquist o co ha förstått (och kanske till och med väntat sig?). Alltså var det sannolikt frågan om ett fullständigt ledarskapsskifte, från Lukic till Jonevret. De effekter ett tränarbyte har under en säsong är väl kända, oftast en kortsiktig ökning av intensitet, såväl som på träningar som i matcher, men även ökad osäkerhet, då den nya tränaren ofta vill pröva något nytt.
Det står utan tvekan att man behövde förändra i laget, men vad hade styrelsen i tankarna när man petade Zoran? Ville man åt den kortsiktiga positiva effekt det gav, för att lyfta laget undan streckstriden? Ville man ha nya ögon att granska spelsystemet och träningar? Ville man kanske, helt enkelt få bort Zoran? Började han bli obekväm med sina uttalanden, eller ville man kanske ha kvar den Ouden, som uppenbarligen inte drar jämnt med Zoran? Varför var man beredd att ta den risk ett tränarbyte medför mitt under en säsong, då man redan var illa ute?
Som ni ser har jag många frågor, men tyvärr få svar. Jag har i ärlighetens namn inte gett frågan särskilt mycket tankekraft, utan har accepterat situationen utan större irritation. Kjell Jonevret är Djurgårdens HCS, i en ny organisation jag stödjer helhjärtat och tror på, och Zoran Lukic är, precis som många andra av våra hjältar, historia.
Jag ser fram emot den intervju Lukas Dahlbäck ska försöka få med Bosse Lundquist, även om jag tycker att det viktigaste just nu inte är att reda ut alla frågor om Zoran. Jag ser hellre att mina frågor om Jonevret och hans sätt att leda laget besvaras. Ett led i detta är att vara på Råsunda på onsdag, jag hoppas att fler tänker som jag.
