*UPPDATERAD!* Zorans avsked - del 2
...fortsättning från del ett.
Du kom 1999 till a-laget. Då var Djurgårdens varumärke knappast starkt. Varför tog du jobbet?
Jag var juniortränare och varje tränares dröm är att någon gång få träna ett allsvenskt lag. Samt att Djurgården redan då var laget i mitt hjärta sedan långt tillbaka. Det kändes rätt då. Vi hade en plan över hur vi ville göra, hur vi skulle spela och hur vi skulle förändra träningen. Vi började leta efter de spelare som vi trodde skulle passa oss. Sådana som jag ansåg kunde nå framgång. Vi ville ha egoistiska spelare, som var lite arroganta, kaxiga, och som hade energin att gå hela vägen. Men framförallt spelare som kunde leverera under press.
Undan för undan hittade vi de spelare vi ville ha. Många av dem satt på bänken i sina klubbar. Våran egen Markus Karlsson är ett sådant exempel. Vi började helt enkelt bygga upp ett lag av alla dessa spelare och deras speciella egenskaper.
När vi utvecklade den målsättningen, i januari 2000, ville vi främst utveckla dessa spelare och vårat eget spel. Att under de första tre åren i allsvenskan etablera oss som ett stabilt lag och vinna SM-guldet antingen 2004 eller 2005. Men allt klarade vi av på tre år. För oss gick det enormt fort och faran är därför att man blir fartblind.
Vi sålde av kvalitetsspelare undan för undan och klarade inte av att ersätta dem med lika kvalitativa spelare. Vi hittade inte heller de unga talangerna som vi själva kunde utveckla. De finns inte att hitta längre. Och i de fall de gör det, har förutsättningarna förändrats vilket gör att vi inte längre kan få dem. 2001 hade vi ett koncept som tilltalade alla unga spelare. Det fanns inte någon spelare i U-21-laget som inte ville komma till oss.
Vari består förändringen?
Förändringen från då och nu består i att de utländska klubbarna kom in i bilden. Samtidigt satte de allsvenska klubbarna sådana överpriser på sina unga talanger att det blev omöjligt för oss att köpa dem. De allsvenska föreningarna var inte beredda längre att släppa sina unga spelare till oss. Trots att den ekonomiska konstruktionen var fördelaktig för alla parter. Exemplet med Alexander Farnerud är tydligt. Vi var verkligen intresserade av att få honom eftersom vi visste att Kim Källström skulle försvinna. Men Landskrona ville verkligen inte sälja.
Men Djurgårdsmodellen är på intet sätt död. Det är bara fråga om en utveckling av den och alla sådana innebär ju förändringar. Och det kommer att dröja flera år innan vi vet åt vilket håll den nya utvecklingen kommer att leda. Just nu kan vi bara spekulera i om det kommer att ha gått uppåt eller neråt.
Men det är ett faktum att det kommer att bli svårt att matcha det vi åstadkom under fyra år med den gamla modellen. Både vad det gäller resultat och intresse för klubben. Under 2001 och 2002 rådde det nästan hysteri runt föreningen. Nu finns det inte längre några starka profiler i laget, trots att det finns många duktiga spelare. I och med att profilerna försvinner finns risken att det blir mera "lagomkänsla" i föreningen. Risken finns att Djurgården kommer att mera likna andra allsvenska föreningar. Ett lag där allt ar bra men inget är bäst.
Tränades det för lite defensivt spel under din tid som tränare?
Inte alls mindre än under de senaste fem åren. Men jag har ju den filosofin att hellre vinner jag med 3-2 än 1-0. Och oavsett vilket lag jag kommer att träna kommer jag alltid att träna nittio procent anfallsspel och tio procent försvarsspel. Fotboll handlar om underhållning. Och den publik som tittar på oss vill se underhållning.
Ibland kan det vara befogat att vara nöjd med slutresultatet 0-0. Men hellre spelar jag 2-2. Vem som helst föredrar ju det resultatet. Det har att göra med den passion alla känner för fotbollen.
Är du så negativ i din kritik som det påstås?
Nej, det är jag inte. Men det är väldigt lätt att spelare kan uppfatta krav som att jag framför negativ kritik. Men att ställa krav är inte att framföra negativ kritik. Och inte heller att tala om när en viss prestation inte varit bra. Det är att ställa krav. Men vi hamnade just i det läget att lagets förmåga inte motsvarade kraven. I och med detta blev vissa spelare i stället stressade eller rädda, och då drabbades de av prestationsångest.
Det i kombination med att vi under säsongen också drabbades av utvisningar, skador och sjukdomar, gjorde att gruppen började uppfatta att kritiken var alldeles för negativ. Men det var den inte.
Dessutom är jag den typen av ledare som inte kan tala om att vi ska ta något positivt med oss från en match trots att vi förlorat med 2-0. Det handlar i stället om en dålig prestation. Men många andra ledare talar i stället om att de spelat bra i tio minuter och att den bedriften är något att ta med sig till nästa match. Där är jag i stället tydlig med att tala om att det inte var en bra prestation av laget.
Så i det långa loppet, när resultat och förväntningar inte är likställda, kan det jag säger upplevas som negativ kritik.
Det var inte heller fråga om att förändra mitt ledarskap eftersom jag då inte är mig själv. Inför gruppen uppfattas jag då inte som trovärdig. Effekten för laget blir då värre i stället.
Tål du kritik, Zoran?
Det gör jag. När den är befogad. Om den som står för kritiken känner till bakgrunden till varför problem uppstått, då kan jag ta kritik. Jag är lätt att samarbeta med just på grund av att jag kan ta kritik. Jag kan lyssna.
En som framfört kritik är ju Gert den Ouden. Det skulle aldrig falla mig in att bänka honom bara för att han kritiserar sin tränare. Om spelaren bara presterar på planen och uppvisar rätt inställning gentemot sina medspelare, då får han spela. Han får kritisera allt han vill. I det fallet finns det även paralleller till Johan Elmander. Han kunde vara mycket obekväm att ha att göra med, både gentemot medspelare och tränare. Han kunde ifrågasätta träningsmoment och inte alls vara nöjd med de svar han fick. Men sen när det blev dags för match gav han allt för laget. Då spelade det mindre roll att han ifrågasatte, han fick ändå spela.
Jag kommer aldrig att bänka någon spelare bara för att han kritiserar mig.
Läs vidare i del tre...