Leyton Orient - Notts County
Inför AIK - Djurgården
Då är vi här igen. Höjdpunkten på säsongen. Biljetterna har mer eller mindre varit slut sedan två veckor tillbaka. Nerverna håller på att spricka och värre ska det bli. Total förnedring eller omätbar lycka? Det är dags för AIK – Djurgården.
Jag ska inte försöka tagga ner er men jag avskyr sådana här matcher. I stort sett alla tankar kring derbyt handlar om eventuell förlust. Och vid seger betyder inte matchen bara om lycka, stolthet (och tre poäng). Nu handlar det dessutom om guldstriden vilket knappast gör det hela bättre. Det som gör det värt är den blygsamma tanken vid vinst. Då känns det som jag kan somna in och dö lycklig.
Båda lagen har gjort bra ifrån sig hittills. Djurgården leder serien med 36 poäng och AIK finner vi på tredje plats med 35 poäng när fem matcher återstår av årets Allsvenska. Båda lagen har också en formkurva som pekar rakt upp, där AIK:s lyser starkast. Innan matchen mot Halmstad (2-2) hade man sex raka segrar i ryggen. Djurgården har inför matchen endast en förlust på de 11 senaste matcherna. Djurgården har under säsongen haft en ganska jämn form med inga allt för starka formkurvor. Annat kan man säga om motståndarna. Inför säsongen skröt många svartgula fans om styrkan i AIK:s trupp och hur säkert laget skulle vinna guldet. Säsongen började lovande men mot våren och sommaren dök en mörk period upp. Inte mycket stämde och laget syntes nästan längst ner i tabellen. Vissa talade till och med om tränare Norlings vara eller inte vara i klubben. Sedan vände det och AIK är med i matchen om guldet igen. Likaså malligheten.
Sedan senaste mötet har det hänt ganska mycket med AIK:s trupp. Duktige Gabriel Özkan är långtidsskadad, lagets bäste spelare Wilton Figureido är såld och Kari Stephenson är sedan en längre tid tillbaka från skada. Och vi ska inte glömma det argentinska paret Ivan Obolo och Lucas Valdermarin. Den förstnämnda har stärkt laget enormt, inte bara med sina fem mål utan med tekniken och snabbheten. Djurgårdens backlinjen har varit bland de bästa i årets Allsvenska men ska något kritiseras är det problemen med snabba anfallare. Toni Kuivasto och Markus Johannesson är väldigt stabila i sitt positionsspel men snabbheten är inte deras starkaste sida.
Som ni läst på sidan inför derbyt finns det flera matcher i matchen. En som vi dock inte nämnt är eventuell match mellan Aki Riihilahti och Duleh Johnson. Om Riihilahti är redo för match blir han otroligt viktig som defensiv väktare. Johan Arneng har inte direkt rosat marknaden och kan trots sin stora derbyerfarenhet vara ett osäkert kort. Vem som än startar (kanske rent av båda?) får denne en tuff uppgift att ta bort herr Johnson som är specialist på att springa ifrån sin motståndare.
Djurgården har under säsongen visat styrka i mentalitet och fysik. Man har ofta lyckats vända matcher och de flesta målen dyker upp i slutskedet av matcherna. Däremot är man ovanligt sega i början, vilket höll på att straffa sig senast mot AIK. Men är det något Djurgården kommer ha fördel av är det just mentaliteten och fysiken. Motståndarna har varit nere i Israel för UEFA-cupmatch och sådant sliter på kroppen även om den säkert gav mycket inspiration. Om Djurgården lyckas hålla högt tempo hela matchen kommer AIK få det kämpigt mot slutet.
Derbyt kan som vanligt gå precis hur som helst. Det är just det som är tar på krafterna, som tär på nerverna. På läktarplats kommer det som vanligt bjudas på show med två heltaggade läger. Jag vill passa på att skicka en extra passning till SvFF och be dem hålla ögonen på bananer från norra läktaren. Något som man tidigare blundat för. På grund av vad då? Tradition?
Jag avslutar artikeln med ett möjligen passande citat, skrivet av romerska poeten Horatius.
Motgångar avslöjar snillet, medgångar döljer det.
