Nedräkning...
Den här veckan gäller det. Med avgörande match i kvalet till Champions League, samt med spännande kommande möten i allsvenskan, har vi fått chans till revansch. Det är härligt att vara Djurgårdare just nu!
När höstsäsongen i allsvenskan sparkade igång igen för några veckor sedan var det många i Djurgårdslägret som trodde på en återstart för laget. Det allsvenska seriespelet hade dittills inte alls motsvarat förväntningarna. Mina var inför årets säsong ganska högt ställda då jag även trodde på SM-guld i år. Därför var EM-slutspelet och det uppehåll det innebar i allsvenskan välkommet. Jag såg det som en chans för laget att samla ihop styrkorna igen och träna bort den dåliga form spelarna hamnat i.
Tyvärr innebar inte återstarten av serien den nystart jag hade hoppats på. Det fanns ingen nyvunnen formtopp att tala om och det rätta spelet hade inte alls infunnit sig. De tre inledande matcherna mot Halmstad BK, Malmö FF och Hammarby IF, respektive, utgjorde i stället den tyngsta perioden hittills i det allsvenska seriespelet. Här någonstans tappades chansen till SM-guldet, AIK gick temporärt förbi oss i tabellen, och till råga på allt förlorades derbyt mot söderbröderna på Råsunda. Eventuella nyförvärv gick skadade och spelet vägrade att infinna sig. Och när det kändes som mörkast, och jag och många med mig trodde att botten av olycksbud nu äntligen var nådd, då valde i stället tränare Lukic att säga upp sig. Inte kul alls och utsikterna tedde sig verkligen mörkare än de någonsin gjort i år.
Jag vet ärligt talat inte vilket av allt detta som sved värst just då. Vill inte vara en opportunist men när allt kommer samtidigt är det lätt för mig att som supporter tycka att jag och mina likasinnade ådragit oss himmelens samtliga förbannelser på en gång. Men supportern har per definition kort minne och just därför, nu när några veckor har passerat sedan dess, verkar märkligt nog våra bekymmer av då ganska avlägsna.
Tid har passerat sedan dess och även vattnet under Djurgårdsbron. Mycket av det som förut plågade laget verkar nu borta. Det känns verkligen som om laget går en ny vår(!) till mötes. Vad ändringen berott på lämnar jag till annat tillfälle att diskutera om. Jag vill nog bara säga att det som förut verkade så tungt och outhärdligt nu i stället verkar relativt lätt och ljusblått.
Titta framåt i stället för bakåt! Supportern har, som redan sagts, ett kort minne. Vilken underbar vecka vi har framför oss! Glöm alla sorger och besvär och koncentrera dig i stället på de segerfrukter som vi nu har chansen att plocka med oss.
På onsdag möter vi Juventus i kvalet till Champions League. Inser du som läser detta vilken privilegierad Djurgårdare just du är som fått chansen att uppleva denna fotbollsfest i realtid? De matcher som nu spelas mot Juventus kommer hur de än går att skapa blårandig historia. Det spelar ingen roll om vi blir utslagna eller går vidare in i gruppspelet, detta är ändå den största festen DIF har varit med om att arrangera under sin 113-åriga historia. Och just du upplever den just som den händer! Makalöst! Jag känner mig verkligen liten inför det historiska faktum att jag får vara med om allt detta.
Någon kanske säger att andra händelser från DIF-historien fortfarande smäller högre än kvalet till Champions League mot Juventus på onsdag. Eller att framtida händelser kommer att överskugga bragden av att eventuellt vinna eller förlora mot Juventus. Kanske det, men det återstår ännu att se. Jag pratar om realtid. Detta är ingen illusion skapad av fantasier utan ett faktum vi Djurgårdare just nu genomlever.
Och om vi till och med skulle lyckas vinna på onsdag! Jag vågar knappt tänka tanken!
Fast bilden av den kommande matchen vägrar ändå lämna mina näthinnor...
Förlust eller vinst på onsdag spelar som sagt ingen roll. Hur det än går har Djurgården gjort avtryck i sin egen historia. Förlorar vi är vi ändå garanterade ett Europaäventyr via den UEFA-dörr som öppnats. Och skulle vi vinna och därmed träda in i det finaste europeiska gruppspel som existerar, då kan ingen säga annat än att det var en bragd laget gjorde. Med tanke på omständigheterna, hur matcherna mot italienarna har artat sig, och med tanke på vilken trupp laget förfogar över.
Förvisso tror jag att förra årets trupp hade klarat ett europeiskt äventyr bättre än årets, men just nu spelat det ingen roll. Bara att bli bjuden på den europeiska pastell som UEFA och Djurgården just nu bjuder mig på, smakar så underbart gott att jag nu inte tänker på annat. Just nu vill jag bara låta mig väl smaka och ämnar slicka i mig till sista smulan. Det är helt enkelt en bjudning som är alldeles för god för att låta passera utan att svälja den med hull och hår. Eventuella problem inför morgondagen tar jag... i morgon.
Efter eventuell vinst på onsdag och efterföljande segerbankett följer ju en allsvensk vardag också. Fuskar nu lite genom att tjuvkika på de matcher som strax följer i serien. Först ut att klaras av står Örebro SK. Supportern har, igen, kort minne så jag tror på seger i den matchen. Mina egna ord och ÖSK:s form av i dag talar för det. Att vi behöver den segern vet alla. Ett steg närmare toppen och även ett längre från botten.
Därefter följer derby mot Bajen. Igen. Om våran form, och även Hammarbys anti-form, håller i sig, kan den lördagen matchen spelas på sluta riktigt bra för oss blåklädda. För dem innebar vårens seger mot oss att nya kapitel kunde skrivas i Hammarbykrönikorna; för oss skulle seger om tre veckor helt enkelt innebära att ordningen är återställd.
Efter det följer mötet mot toppade rivalen Malmö FF och sedermera även mötet mot bottnade lokalrivalen AIK. Om dessa matcher pratar vi när tiden är mogen, men visst skulle segrar i dessa matcher smaka ungefär som glasyren på den pastell vi redan nu håller på att pluffsa i oss. Mums!
Men även om supporterns minne är kort måste vi ändå minnas klyschorna. En match i taget. Seger senast mot ÖIS, smakar som strössel! Och alltså match på onsdag mot Juventus. Självaste Juve står på menyn. Smaka på den, alla Djurgårdare! Smakar det inte... underbart?
Och efter att den gamla damen fått säga sitt kommer vi att, hur det än slutar, fortsätta kunna gluffsa i oss av allsköns underbara europiska bakelser. Eller mindre svenska sådana. Just i stunden smakar de nästan lika gott.
Just nu är det härligt att vara Djurgårdare!