U-lagsserien: Djurgården - Örebro 2-1
Det var många som hade tagit sig ut till Hjorthagens IP för att se Djurgården spela innan Halmstadsmatchen. Även fast det var kallt ute bjöds publiken på en intensiv tillställning i ljuset från strålkastarna under de ljus- och mörkblå(!) molnen.
I kvällens match mot Örebro utmärkte sig mest de som inte fått chansen så ofta, de som ville visa upp sig. Till exempel Stefan Batan som kämpade hårt på vänsterkanten och slog ett fint inlägg till Mattias Jonson som enkelt nickade in 2-1 till Djurgården i andra halvlek. Felix Magro visade att han kan dribbla och Kebba Ceesay, som ibland ser lika loj ut som en viss doktor Jones, ser ut att kunna bli någonting riktigt bra. Skenet bedrog. Titta bara på Jones, han har en otrolig förmåga att suga med sig bollar samt en otrolig speed i fötterna. Precis så är Kebba, ibland kan han stå still med bollen och man undrar vad som händer, för att i nästa sekund förnedra sin motståndare med att passa bollen till en fri lagkamrat. Eldin Kozica var även han mycket bra. Han kämpade och slet men precis som det brukar vara i U21 matcher så är inte laget lika samspelt som i allsvenskan.
Det fick vi känna av efter bara fem minuter då Örebro slog in 1-0. De ordinarie spelarna kunde lika gärna ställt in skorna och varit nonchalanta men jag tycker att de visade en fin vilja och kan man behålla den till matchen mot Halmstad så kommer det att gå vägen. Mattias Jonson skickade in två nickmål efter att sprungit i fria ytor, Jan Tauer visade upp sig med sin hårdrocksfrilla och var på spelhumör när han ofta ruschade förbi på vänsterkanten, oftast i samspel med Batan, och skickade in inlägg som mycket väl kunde resulterat i mål. Enrico var mycket bra idag, han höll ihop mittfältet bra och slet på det mest obrasilianska vis. Arneng bevisade att han faktiskt ville springa av sig och skickade in ett precist inlägg till Jonsons nick till 1-1. Kan Jonson behålla målformen till Halmstad kan vi få en bra målskillnad då Halmstad är i en riktig obalans. Johannesson höll som så många gånger förr tätt i defensiven och baklängesmålet kan bara skyllas på dålig fokus av hela laget i början av matchen.
Första halvlek var matchen mer jämn där bollinnehavet inte var förkrossande stor för Djurgårdens del. Målet man släpper in var mer ett slumpmål och ska inte få hända i Allsvenskan. I andra så dominerade Djurgården lite mer och ägede bollen halvleken igenom. Matchen i sig var ingen spännande tillställning, mer intensivt där spelarna kämpade för att visa att de vill spela. Visst är det svårt att vara motiverade när man möter Örebros U-lag i detta höstrusk men det visade de ingenting av och ska därför ha en eloge.
Det var roligt att se Djurgården spela, kul att se alla kämpa i sådana här matcher med. Som jag skrev förut så är det inställningen som är viktigast. Den finns där nu. Jämför man med 2006 då vi hade mycket internationella spelare i laget så hörde man väl aldrig spelarna kommunicera. Idag hörde jag Tauer skrika ”Enrico” på någon tysk-svensk dialekt. Enrico skrek ”Batan” väldigt ofta och det var kul att se att de klarar av att spela med varandra även fast de kommer från olika delar av världen. Det är i Djurgården de förenas för att bärga guldet och nästa år kanske Champions Leaguetiteln.
En bra genomkörare fick grabbarna i alla fall ikväll mot Örebros unga grabbar som inte fick låna bollen så mycket av matchen förutom i början av matchen. Djurgården gick in och gjorde det de skulle. Matchens höjdpunkt var ändå när Siggi stod i korvkiosken när andra halvlek blåstes igång. Kanske bjöds det också på pizza efter matchen?
Matchfakta
0-1(5) Okänd
1-1 (23) Mattias Jonson ( Arneng)
2-1 (52) Mattias Jonson (Batan)
Publik: uppskattningsvis 120