Rapport från 4-0-förlusten
Det var ingen kul tillställning att se på som Djurgårdare. 4-0-resultatet var inte alls orättvist så som Djurgården spelade.
UTRECHT. Det som skulle bli en glädjefest blev i stället en pest. Då tänker jag inte främst på att det blev upplopp utanför puben eller att gatstenar kastades mot oss Djurgårdssupportrar. Det kan jag ta likväl som jag förstår varför alla Djurgårdare eskorterades till arenan.
Vad som gjorde mig riktigt skraj var då att jag inte kunde ta mig från Djurgardes sektion till pressläktaren inför matchen (en gångväg på knappa 200 meter) utan att bli eskorterad. Då ska ändå nämnas att jag varken hade Djurgardsplagg eller något liknande på mig.
Blotta tron att jag var svensk skulle kunna räcka för att jag skulle kunna bli nedsparkad av holländare. Med det i bakhuvudet var det svårt att tänka klart på matchen. Utrechts tifo (för övrigt mycket snyggt med konfetti och bengaler) försvann bort bland andra tankar.
Matchen började på sämsta tänkbara sätt. Redan i den tredje minuten gjorde Utrechts anfallare van der Haar mål. Detta sedan Dembo tappat bollen väl lätt på en hörna. Så här förklarade gambiern själv situationen:
- Det var en situation mellan mig och Elias Storm. Jag skrek att jag skulle ta bollen men Elias hörde inte. Jag hade kunnat nå bollen om inte Storm hade nuddat den.
Utrecht fortsatte att trycka på under den första halvleken och skapade den ena farligheten efter det andra. Skotten ven runt Pa Dembos stolpar. Som Djurgårdare förstod man snabbt att detta inte skulle hålla länge till och mycket riktigt kom 2-0-målet i den 26:e minuten. Det var planens kanske bäste spelare, Tanghe, som till slut satte pannan till bollen efter ett inkast som skarvats vidare till målskytten.
Dagens största jubel för en Djurgårdsspelare kom när Bapupa gjorde sitt voltinkast. Då skrek hela publiken av häpnad.
I slutet av den första halvleken gjorde Djurgården ett mål som dessvärre blev bortdömt. Det går inte direkt att saga att det var fel då Toni gick upp med ryggen före i duell mot Utrechts målvakt, men det kändes just typiskt att det var DIF som fick det bortdömt.
Utrecht hade en klar fördel av att ha det fanatiska stöd de hade. Domarna dömde klart till förmån för hemmalaget på grund av det i denna match.
I den andra halvleken kom Djurgården igång och började spela bättre. Dock så skapade Djurgården inga farligheter utan det var Utrecht som väl stod för det kreativa.
En av få nämnvärda Djurgårdslägen var när Stenman slog en krossboll till en fri Makondele som dock schabblade lite och hamnade ur läge. Rene blev utbytt till förmån för Abgar Barsom i den 65:e minuten.
Med en kvart kvar av matchen kom även 3-0-målet. Det var ett mönsteranfall där till slut van der Bergh kunde stöta in bollen i öppet mål.
Djurgårdens farligaste läge skapades med ungefär 10 minuter kvar då Concha kom förbi på högerkanten och slog en boll till Adde Johansson som tyvärr sköt rakt på målvakten.
I matchens sista minut gjorde Utrecht 4-0 efter att ett inlägg kommit från Stenmans kant. Dembo missade den bollen och en Utrechtspelare hade bara att lägga bollen i öppet mål. Sedan sjöngs "Campione" av de 16 000 åskadarna om man undantar de 500 tillresta Djurgårdarna.
Frågan är bara hur många som går på matchen på Råsunda efter detta debacle... Något som i alla fall är säkert är att de 2 000 Holländarna som reser till Stockholm för att se matchen inte bara är ute efter att se fotboll.
