Krönika: Nu vill jag se mer krigande i Djurgården!
Under torsdagens derby satt jag och grämde mig över Djurgårdens spel. Många i det blårandiga laget verkade sakna den rätta inställningen inför matchen.
Jag var mer laddad än någonsin inför derbyt mot AIK. För första gången på länge brydde jag mig inte om Djurgården skulle vinna, bara AIK förlorade. Som Djurgårdare sitter man naturligtvis och hoppas att den svartgula Solnaklubben åker ur i år. Det skulle vara underbart att låta dem få känna på samma tristess och vedervärdighet som vi fick känna på under 90-talet.
Däremot verkade inte spelarna ha samma laddning. Jag borde ha haft mina aningar redan efter derbyt mot Hammarby för någon vecka sen. Då verkade spelarna inte tycka att segern mot Hammarby var något speciellt. För mig är en seger i ett derby alltid speciell oavsett motstånd (Hammarby eller AIK), eller om derbymatchen gäller någonting.
Mot AIK dröjde det tills hemmalaget gjorde 1-0 innan spelarna verkligen tände till. Min personliga åsikt är att det ska vara absolut tändning från start i varje match, särskilt i derbyn. Det duger inte att bli laddad när det redan gått en halvlek.
Det finns flera tänkbara anledningar till att spelarna inte är hundra procent taggade inför derbyn:
- De som kommit till klubben på senare tid har inte hunnit få det rätta "hatet" till våra två största rivaler.
- Allsvenskan känns redan "körd", alltså att klubben bara svävar i ett tomrum i mitten, utan chans till guld och utan fara att ramla ner.
- Det saknas en riktig killer i straffområdet.
Alla fakta och eventuella bortförklaringar till trots, jag bryr mig inte. Ett derby mot AIK är alltid viktigt. Det här var extra betydelsefullt då AIK nu med några få omgångar är rejält inblandat i bottenstriden. Nu gjorde visserligen Djurgården ett kvitteringsmål och det botade min värsta ilska.
Trots att kvitteringsmålet rådde bot på en del av irritationen finns tyvärr problemet kvar. En del spelare har inte den rätta inställningen som krävs. Laget Djurgården ställde upp med mot AIK var i stort sett det samma som spelade oavgjort på Stade dell Alpi. Då kämpade spelarna verkligen för varann. Den viljan borde finnas i varje match. Jag skulle vilja att samtliga man i startelvan gick ut med samma inställning och löpvilja som Tobias Hysén. Då skulle vi vunnit avsevärt många fler matcher än vi gjort i år.
Det är fem omgångar kvar i allsvenskan och Djurgården är även kvar i Svenska Cupen. Vi har fortfarande chansen till en UEFA-cupplats. Jag kan bara säga: Kom igen DIF, nu vill jag se lite mer krigande!
