Lagbanner

Har inte AIK läst på läxan?

Verkar som AIK inte lärt av de misstag andra klubbar tidigare gjort. Priset att betala är degradering. För min del välkommet.
Men inte alla håller med mig.

AIK igen under strecket. Lamporna har blinkat länge, men ingen inom klubben verkar ha tagit varningarna på allvar. Kan bara hoppas att det redan är för sent.

Tills i dag fanns inga tecken på att klubben tog den annalkande krisen på allvar. Allt eftersom serien genomgått de senaste omgångarna har Solnaklubbens situation blivit allt mer uppenbar. Men ingen har nämnt tabelläget som ett reellt hot. Ingen har vägrat inse det som hela övriga fotbollssverige varit så iskallt medvetna om. Nämligen att AIK år 2004 är på väg med enkelbiljett rakt mot Superettan.

Sanny Åslund, Peter Kisfaludy, Patrick Englund och Nebojsa Novakovic har alla rört sig med samma floskler. Från toppen till botten i ansvarskedjan har det hörts samma visa från alla fyra: vi har för bra spelare för att åka ur; vi ser ingen kris; vi tar en match i taget; vi lägger inte om planeringen utan jobbar på som vanligt. Vackra ord, men det går inte att vara mer verklighetsfrämmande än dessa fyra herrar visat prov på under senare tid.

Deras uttalanden känns igen från andra lag som befunnit sig i liknande situation. Betänk Djurgården anno 1999. Då hade vi själva på pappret ett bra lag men verkligheten visade sig för hård. Tränare Mikael Andersson sa hela tiden "...det är si och så många poäng kvar att spela om". I dag var det Patrick Englunds tur att ta till mantrat. Och vi supportrar ville ju så gärna tro att vi hade ett alldeles för bra lag för att åka ur. I dag är det våra svartgula bröder som vägrar inse att verkligheten hunnit i kapp dem och verkar ännu övertygade in i det sista om deras spelares förträfflighet. Sanningen är en annan, AIK. I dag är det inte många i spelartruppen som håller för spel i högsta serien.

AIK kunde även lärt av Malmö FF. 1999 tog de sig själva på alldeles för stort allvar och innan de ens insåg vad som höll på att ske hade de åkt ur. Fanns inte den lektionen att lära? Och av Djurgården kan samma lektion läras om och om igen, både från 1999 men även från 1992. Då var det många som innan säsongen såg en toppaspirant i det blåblåa laget. Men under året klantades det ena resultatet bort efter det andra och det slutade med degradering. Känns verkligen inte lektionen igen?

AIK som klubb saknar sjukdomsinsikt. De har varit så pass självskrivna i allsvenskan, och ser sig själva som självklara i denna, att de helt enkelt inte tror att möjligheten att åka ur existerar för klubben. Ledningen visar det genom sina uttalanden och spelarna genom det nonchalanta spel de uppvisar. AIK startar bra i men kan inte knyta till matcherna. Naturligtvist avspeglar sig sådant i tabelläget.

I dag pratade Patrick Englund för första gången på allvar om vad det innebär att förlora streckmatcher. I dag visade han sig till slut ha nått insikt om och vara beredd att dra slutsatsen av verkligheten. AIK spelar inte bra och katastrofen är nära. Detta kunde han ha gjort för många omgångar sedan.

Hade han redan då insett vartåt det KUNDE barka, hade det på fullaste allvar gått att undvika att det GÅTT ditåt. Pratar man om att ligga i botten kan det bara gå åt ett håll, nämligen uppåt. Hade man för länge sedan gjort detta är jag övertygad om att AIK hade haft en annan tabellplacering i dag. Men i stället undvek man att ens beröra ämnet. Klubben stack huvudet i sanden och se var man hamnat nu i stället. Det hade inte behövt gå så här långt.

Nebo åkte ur med Djurgården 1996 och jag minns så tydligt hans uttalanden i media om hur besviken han kände sig och hur bittert det var att åka ur. Om nu upplevelsen var så tråkig, vilket jag VET att den var, jag var där!, borde inte han om någon sett tecknen i skyn? Förstått vad hans spelare genomlever, sett igenom innehållslösa uttalanden från ledningen och sett desperationen hos supportrarna? Känns som det börjar bli för sent att bli efterklok. Det lag som i dag förlorade på Råsunda skulle hamna rejält i knipa. Till min stora glädje visade det sig nu bli AIK.

Men jag är den förste att inse att allt hopp ännu inte är ute för gnagarna. Kanske kan Patrick Englunds nyfunna insikt vinna mark och AIK reser sig i sista stund. Nu följer ett två veckors uppehåll vilken spelarna bör använda till att fokusera tankarna och putsa spelet. Efter uppehållet återstår ännu några matcher och AIK kan faktiskt sluta som mittenlag.

Nu lär det inte gå på det sättet. Därtill är lagets spel genomuselt och jag ser inte var AIK ska hitta energin eller kunnandet ifrån för att bryta den dåliga spiral laget hamnat i. Seger efter seger har slarvats bort. Supportrarnas krav lär dessutom inte läggas åt sidan under uppehållet utan snarare leda till att spelarna inte får det lugn och ro de just nu behöver. Och med åtanke på prestationerna på planen ser det i dag inte ljust ut. Snarare mer och mer kolsvart ut.

Slutligen frågar jag mig om det trots allt bara är vi Djurgårdare, möjligen även Hammarbyare, som på allvar vill se Solnaklubben åka ur allsvenskan. Klubben är institutionaliserad i toppen av fotbollssverige och många utanför Stockholm delar det synsättet. En allsvensk serie utan AIK skulle kännas märklig. AIK är ett publiklag, och är ett av de lag som drar överlägset mest publik till bortamatcherna. Det är bara att erkänna att en allsvenska utan AIK skulle vara en allsvenska med en attraktion fattigare. Om inte annat lär klubbarnas kassörer hålla med mig.

Dessutom finns det gott om Djurgårdare som inte heller vill se rivalen åka ur. Dessa anför att rivaliteten och derbyna är viktiga livlinor för bägge klubbar. Det får stå för dem.

Men alla trender är till för att brytas. Det som gäller i dag behöver inte gälla i morgon. Jag är gärna med om att se begynnelsen på en ny era. En ny era där AIK inte längre ses som självklar i den högsta serien. Hur skönt vore det inte att ge tillbaka för hela det förlorade 90-talet? Hur mycket gottade inte AIK:arna sig åt det faktum att vi då hade svårt att få resultaten med oss? Vi hade bara att hålla tyst och erkänna att det inte var vi som var bäst i stan.

Nu är det omvända roller. Mycket roligare så.

Pablo Lizama Farias 2004-10-03 22:30:00

Fler artiklar om Djurgården