Hungrigt Norrköping bröt Dif:s svit
Statistik och sviter är till för att brytas. Ett ytterligare bevis för den tesen fick alla som befann sig på Idrottsparken i Norrköping i dag. Hemmalaget var betydligt hungrigare än gästande Djurgården och vann mycket rättvist med 2–0.
Efter fyra raka segrar och ytterligare sex matcher utan förlust fick Dif:s, lika enastående som beryktade, förlustfria svit i dag ett abrupt slut på Idrottsparken i Norrköping. Det var resultatet av en fullt logisk ekvation: ”Peking” svarade för sin bästa insats för säsongen samtidigt som Dif inte kom upp till normal standard. Hemmasegern var odiskutabel, och kunde mycket väl ha varit ännu större om det inte vore för en storspelande skåning i Dif-målet.
Första halvlek var emellertid tämligen jämn. Norrköping hade lite mer av spelet – 52 %–48 % i bollinnehav – medan Djurgården vaskade fram de hetaste lägena. Den allra bästa målchansen fick Andreas Johansson i matchens 25:e minut. Efter en lysande pass av Stefan Rehn – vem annars? – kom han helt fri med Eddie Gustafsson i hemmamålet. Med sig hade han även Abgar Barsom och Jones Kusi-Asare, men ”Adde” valde att avsluta själv. Ett felaktigt beslut, då Gustafsson skar av vinkeln bra och kunde avstyra skottet utan större problem, vilket Barsom inte var sen att påpeka.
Djurgården hade ytterligare två högkaratiga lägen att spräcka hemmanollan. Båda gångerna var det samarbete mellan spelgeniet Rehn och avige Jones som låg bakom. Första gången slog Rehn en av sina patenterade långbollar till Jones, som helt ren med Eddie Gustafsson placerade in bollen i mål bakom denne. Assisterande domaren Mikael Nilsson, från Stora Höga, viftade dock till med armen dessförinnan, varför målet inte godkändes. Huruvida flaggviftandet var ett resultat av solsting eller regelvidrighet från "doktorns" sida låter jag vara osagt. Klart är i varje fall att offsideavblåsningen såg mycket tveksam ut från min position. Minuten senare chippade Rehn elegant bollen över en blå-vit kamrat fram till Jones, som tajmade en perfekt löpning. Avslutet var emellertid inte lika perfekt, utan gick strax utanför Gustafssons vänstra stolpe.
Efter en, för att vara på bortaplan, godkänd första halvlek från blårändernas sida satt man och väntade på den sedvanliga urladdningen i andra halvlek. Den uteblev dock helt. I stället för en förväntad avklädning var det Djurgården som blev fullständigt avklädda efter paus. ”Snoka”, som IFK Norrköping något nidfullt kallas av Sleipnerfans, var betydligt hungrigare och aggressivare. Något som inte gick att ta miste på. Hemmalaget vann i princip samtliga närkamper – stundtals var Dif inte ens tvåa på bollen – och det var inte frågan om utan när det skulle bära frukt. Det gjorde det i den 78:e minuten, då företagsamme Jonas Wallerstedt till slut spräckte Isakssons nolla. Tyvärr var målet ett resultat av rejält sjabbel signerat Magnus Samuelsson. Denne blev av med bollen, i ett läge man bara inte får bli av med den som mittback, av en framrusande IFK:are som snappade åt sig och passade in bollen till en fristående Wallerstedt som bara hade att sätta dit foten.
Återstående del av matchen var så bedrövlig ur blårandig synvinkel att de som lämnade arenan i förtid fick mest valuta för entrépengen. Som ett brev på posten kom även 2–0. Målskytt var Kristian Bergström – mannen med allsvenskans bästa vänsterfot – och den här gången föregicks målet av sjabbel av den andre mittbacken: Patrik Eriksson-Ohlsson. Isaksson släppte retur på ett skott, ”Peo” kom över bollen men blev olyckligt av med densamma och Bergström hade helt plötsligt öppet mål och 2–0 var ett faktum. Detta mål skulle dock aldrig ha godkänts – Dif skulle haft frispark i situationen innan vilket tv-bilder senare bekräftade. Djurgården har trots detta ingen större anledning att känna sig förfördelade; Martin Ingvarsson, från Hässleholm, var lika usel åt bägge håll. Strax före ovan nämnd situation lyckades han exempelvis med konststycket att missa säsongens hittills mest solklara hands när Rehn spelade handboll i eget straffområde. Troligen var Ingvarsson ensam på Idrottsparken om att inte uppfatta handssituationen. Ingvarsson var i alla fall konsekvent: fel beslut fattades i så gott som alla lägen.
Förlusten i sig är det egentligen inte så mycket att orda om. Dif förlorade mot ett för dagen bättre motståndarlag. Norrköping imponerade och visade med eftertryck att man inte är ett lag för bottenträsket. Räkna med att de gör en liknande uppryckning som ifjol. Även om Dif inte var loja eller hade bristande inställning – vilket tränare Åkeby var noggrann att framhålla på presskonferensen efteråt – så syntes det att kamraterna var hetare och ville betydligt mer. Dif:s vanligtvis så dominanta mittfält förlorade mittfältsmatchen mot Thomas Olsson och Mikael Blomberg. När dessutom Kristian Bergström är utsökt på sin vänsterkant är Norrköping svårstoppat. Det faktum att Djurgården för första gången den här säsongen inte hade mest bollinnehav skvallrar också om att det inte var Dif:s dag.
Christer Mattiasson har fått utstå mycket kritik för sin insats i dag och han blev utbytt efter 45 minuter. Även om han inte direkt glänste lyckades Dif med sin taktik – att neutralisera Norrköpings vänsterkant, där de bygger upp i princip allt sitt spel – så länge han var kvar på planen. Stefan Bärlin lyckades som vanligt skapa en del farligheter med sin våldsamma snabbhet när han kom in i på högerkanten. Men samtidigt lämnade hans spel djupa sår i defensiven, vilket är en av förklaringarna till Norrköpings överkörning i andra halvlek. Detta kan vara bra att ha i åtanke när man ska betygsätta Mattiassons och Bärlins insatser i dag. Mattiasson gör sig överlägset bäst som central anfallare. Anledningen till att han placerades på högerkanten var just att tränarduon ville neutralisera IFK:s vänsterkant. Det lyckades som bekant i första halvlek. Något som givetvis inte helt kan tillskrivas Christer Mattiasson, men det kanske kan hjälpa till att ge en mer balanserad och nyanserad bild av hans insats.
Bästa djurgårdaren var tveklöst Andreas Isaksson, som höll siffrorna nere i en match där många av hans lagkamrater redan tycktes ha påbörjat semestern. Spelare som inte behöver ta åt sig av den kritiken är Markus Karlsson, Stefan Rehn och Jones Kusi-Asare, som var bäst i sina respektive lagdelar. Annars var uppslutningen bland djurgårdsfansen det mest positiva; 3 000 blåränder på plats på en helt vanlig bortamatch är närmast bisarrt och fler än vad allsvenska Trelleborg och Häcken brukar ha på sina hemmamatcher ...
