Spelarbetygen i halvtid – del ett
Sektion F betygsätter spelarna efter halva säsongen. Först till rakning är målvakterna och försvararna.
Halva serien är spelad, och Djurgården har efter en trevande inledning vaknat till liv ordentligt. Sektion F har synat spelarnas prestationer och betygsatt dem. Skalan vi använt oss av är den klassiska från ett till fem.
1 – underkänt
2 – godkänt
3 – bra
4 – mycket bra
5 – världsklass
Först ut är de defensiva lagdelarna, och betygen är överlag mycket jämna. Notera att man måste ha spelat minst 200 minuter för att betygsättas.
1. Rami Shaaban (mv)
Betyg: 2
Det har bara blivit tre matcher för Rami Shaaban i målet. Han inledde stabilt borta mot Helsingborg, men hade inga av sina bättre dagar i matcherna mot Malmö FF och Örebro SK. Tilläggas bör dock att laget spelade med trebackslinje de inledande matcherna, och defensiven förbättrades markant när fyrbackslinjen åter började praktiseras. Fortfarande saknas de svåra avgörande räddningarna för att Rami Shaaban skall ta klivet till att bli en riktigt bra allsvensk målvakt.
15. Andreas Isaksson (mv)
Betyg: 4
Den unge skåningen – blott 19 år gammal – har väl motsvararat de högt ställda förväntningarna han hade på sina axlar inför säsongen. Andreas behöver förbättra spelet med fötterna, lägga på sig några kilo muskler och förbättra spelet ute i straffområdet. Gör han det, vilket han lär göra med åren, blir han en världsmålvakt. Han är redan en mycket bra allsvensk målvakt – kanske den allra bästa. Isaksson har reflexer, fotarbete, räckvidd och en inställning som torde få målvaktstränaren Kjell Frisk att fälla en och annan glädjetår. Det kan även vi supportrar göra; för att vi äntligen har en otroligt bra burväktare. Fortsätter Isaksson i samma stil kan han mycket väl få en femma i betyg vid examen i slutet av säsongen.
2. Patrik Eriksson-Ohlsson (b)
Betyg: 3
Årets upplaga av Djurgården gör knappast skäl för epitetet Järnkaminerna. Patrik Eriksson-Ohlsson är dock ett av få undantag; han stämmer oerhört väl in på den beskrivningen. ”Peo” lever nästan uteslutande på sin inställning. Motivation slår ofta klass, sägs det. Och visst, i många matcher är han fullständigt lysande. Brytningarna sitter perfekt, rörelserna är följsamma och alla fiendebollar rensas undan. Emellertid går det inte att förbise att ”Peo” har två för en mittback fatala brister: snabbhet och längden. Detta faktum – att han är lite väl kort i rocken och inte mycket snabbare än den genomsnittlige Stadionbesökaren – leder givetvis till ett och annat baklängesmål per säsong. Den där riktiga uppsnurrningen, likt den Kennedy bjöd på under den senaste allsvenska sejouren, har lyckligtvis lyst med sin frånvaro. Än så länge.
4. Magnus Samuelsson (b)
Betyg: 3
Årets utropstecken i laget. I vintras dömdes Samuelsson ut av de flesta supportrarna, men i vår har han spelat upp sig markant i jämförelse med de två tidigare säsongerna i laget. Spelet är enkelt, men tufft. Fortfarande är inte bollbehandlingen den bästa, och vid varje försök till dribbling sätts kaffet i halsen. Ett fullgott komplement till den mindre snabbe Patrik Eriksson-Ohlsson är han i alla fall.
5. Rickard Henriksson (b)
Har spelat för lite för att betgsättas.
12. Markus Karlsson (vb)
Betyg: 3
I vintras var det tänkt att Markus Karlsson skulle spela forward. Planerna ändrades, och nu går han mot sin bästa säsong i Djurgårdens tröja. Aggressiv spelare som ger och tar. Hittills har det endast renderat i en avstängning. Tränarna Sören Åkeby och Zoran Lukic har, med all rätt, gett Markus Karlsson stort förtroende. ”Mackan” har i sin tur svarat med att tillhöra en av lagets jämnaste spelare.
18. Niclas Rasck (hb)
Betyg: 3
Niclas Rack personifierar jämnheten. Några mindre bra matcher, däribland den senaste mot IFK Norrköping, har noterats men i övrigt har han spelat mycket stabilt och hållit en sällsamt jämn och hög standard ute på sin högerkant. Spelar alltid klokt utan att märkas särskilt mycket. Sedan Djurgården övergick till fyrbackslinje har Rasck, och Markus Karlsson på andra kanten, emellertid kommit upp betydligt högre upp i banan. Svarade exempelvis för en bejublad långrusch mot Göteborg som innehöll allt från en tunnel på Pontus Kåmark till en målgivande passning. På minuskontot återfinns framför allt huvudspelet, som i princip är obefintligt. Har även svårt när det går undan ordentligt, vilket alla som såg matcherna mot Malmö och Norrköping kan skriva under på.
Läs del två
