Gästkrönika: Historien, bland det viktigaste vi har...
"En järnkamin som sedan en tid tillbaka bara återfinns i historieböckerna är Hans "Tjalle" Mild. Han gick bort den 23 december 2007. En mer hårdför spelare som bollat på stadions gröna gräs än Tjalle får man leta efter. Det spelade inte någon roll om det var träning eller match, han kämpade alltid in i det sista. Ibland undrade man vad Tjalle var gjord av, för trots hans oömma spelstil var han sällan skadad..."
Den tjugosjunde april tjugohundrasex var en mörk dag för oss djurgårdare. På en och samma dag förlorade DIF årets viktigaste match och en av de största djurgårdsprofilerna genom tiderna. Gösta ”Knivsta” Sandberg gick ur tiden på väg hem från Råsunda och 3-1 förlusten mot AIK.
Denna text kan ses som en hyllning i mindre format till bortgångna spelare och en text som låter oss påminnas om vår historia. I den moderna fotbollen är knappt något heligt längre. Anrika klubbar köps upp av minst sagt tvivelaktiga individer och klubbmärken förändras på löpande band. Pengar styr det mesta. I många fall går pengar före historia och tradition, vilket är förkastligt. Utan historia har man ingenting anser jag.
Ett skräckexempel är den tidigare klubben SV Austria Salzburg (grundad 1933) som valde att sälja klubbnamn, klubbmärke och klubbfärger till storföretaget Red Bull. Sen 2005 heter klubben Red Bull Salzburg.
Ibland måste man stanna upp och tänka tillbaka på dem som till stor del format vår klubb. Gösta Sandberg var en av dessa spelare. Kniven som han kallades i vänkretsar personifierade en järnkamin. Han var en pålitlig, kämpastark och oöm spelare som aldrig vek ner sig. I en match mot Hammarby 1965 spelade Knivsta med en skadad fot. Innan matchen avrådde läkaren honom från spel, då svarade han: ”Skruva på dojan nu. Om en stund har foten svullnat så att jag inte kommer att få in den i skon”. Sådan var Knivsta, han stod upp i alla lägen.
Sveriges förbundskapten under 1940- och 1950-talet George Raynor menade att om man tog ut Knivsta i landslaget så blev de tretton istället för elva, en extra i försvaret och en extra i kedjan.
Med åren som gick fick Sandberg smeknamnet Mr Djurgården och senare blev han även framröstad som "Århundradets Djurgårdare" Knivsta är helt enkelt en av Djurgårdens absolut förnämsta förgrundsfigurer.
Fram till idag finns det inget monument till Gösta Sandbergs ära. På Stadion är det tyvärr inte möjligt att uppföra något, eftersom Djurgården inte äger arenan. Men på en eventuell ny arena skulle det finnas möjlighet att uppföra ett minnesmärke. Alternativt skulle man kunna namnge en läktarsektion efter Knivsta. Jag hoppas att styrelsen tänker i samma banor som jag…
En järnkamin som sedan en tid tillbaka bara återfinns i historieböckerna är Hans ”Tjalle” Mild. Han gick bort den 23 december 2007. En mer hårdför spelare som bollat på stadions gröna gräs än Tjalle får man leta efter. Det spelade inte någon roll om det var träning eller match, han kämpade alltid in i det sista. Ibland undrade man vad Tjalle var gjord av, för trots hans oömma spelstil var han sällan skadad. Under ett derby mellan DIF och Hammarby var det en Bajen spelare som satsade för fullt i en närkamp mot Tjalle (innan matchen hade spelaren sagt att han skulle ”ta” Tjalle Mild). Resultatet av närkampen: Tjalle ramlade omkull och skakade lite på huvudet medan motståndaren bars av planen med tre brutna revben, järnkamin var ordet!
I årets hemmapremiär mot Malmö FF den femte april anser jag att det bör hållas en tyst minut för att hedra minnet av Hans ”Tjalle” Mild.
Många spelare har kommit och gått i Djurgårdens Idrottsförening sen den 12 mars 1891, låt oss aldrig glömma dem. Den dagen vi glömmer bort vår historia kan vi helt plötsligt bli det nya Red Bull Salzburg.
Den blågula sköld med blodrött band
den vilja vi ära,
med heder den föra kring skandiens land,
den trohet vi svära.
De blågula fält bära Sveriges färg,
den röda kärlekens är
Oss trohet i hjärtat och stål i märg
de två oss lär.
Den tredje oss binder med oslitliga band,
Djurgårdare alla.
Den skölden, den lär oss älska vårt land,
att stå eller falla.
Johan af Klercker beskriver skölden 1908
