Gästkrönika: Bara en Siggi Jónsson
"Även om det går att hitta likheter så skiljer sig Siggi på många sätt från Jonevret. I Siggis ledarstil är det tydligt att det är han som bestämmer, i kontrast till Kjells strävan efter att vara en i gänget, och han drar sig inte för att skälla ut en spelare när denne inte gör sitt yttersta på en träning..."
När det inför föregående säsong var dags att välja tränare var det många som höjde på ögonbrynen då en totalt okänd islänning fick jobbet. Och det började på sämsta tänkbara vis - en chockartad premiärförlust mot nykomlingen Brommapojkarna, vilket fick ledningens val att starkt ifrågasättas. Tränaren själv svarade på kritiken genom att rada upp segrar mot toppaspiranter inför en jublande hemmapublik, men det räckte ändå inte hela vägen och laget fick till slut nöja sig med en tredjeplats. Snart är det dags för ny säsong och nya möjligheter, hur väl lyckas Siggi denna gång?
Siggi Jónsson har gjort ett godkänt år. Han har varit en riktig pådrivare vid sidlinjen som fått de tidigare så viljelösa spelarna att slita som djur. Det räckte långt, faktiskt så långt att det i slutändan endast skilde ett fåtal poäng från ett SM-guld. Vid närmare eftertanke och en genomgång av spelarmaterialet är det mer än godkänt. Tar man även hänsyn till att jag och många andra såg det här som en nystart och förväntade sig ett mellanår är det bra mycket mer än godkänt.
Samtidigt kan jag inte blunda för likheterna med Kjell Jonevret. Han fick också ta över Djurgården efter en ångestladdad period och lyckades sedan tillföra energi och peppa spelarna så pass bra att det räckte ända till ett guld året därpå. Men efter det blev allt skit. Hela säsong ག kändes som en enda lång väntan på att den faktiskt skulle komma igång. Är det en sådan säsong vi har att invänta och kommer vi att få se banderoller med krav på Siggis avgång framåt hösten? Jag tror inte det.
Även om det går att hitta likheter så skiljer sig Siggi på många sätt från Jonevret. I Siggis ledarstil är det tydligt att det är han som bestämmer, i kontrast till Kjells strävan efter att vara en i gänget, och han drar sig inte för att skälla ut en spelare när denne inte gör sitt yttersta på en träning. Bakom laguttagningarna lyckas jag numera även finna logik, något som lös med sin frånvaro under tidigare år.
Siggi har varit en trevlig bekantskap under sin första säsong som tränare för laget vi älskar, där han kompenserat sitt något begränsade taktiska kunnande med härlig isländsk mentalitet och är någon som vågar utföra förändringar under match när spelet kört fast. Det var en säsong där vi slogs underifrån med låga förväntningar och med en helt ny tränarstab, och lyckades bra, men den här gången är spelreglerna inte desamma. Siggi har hunnit bli varm i kläderna och måste nu tampas med pressen av att nå en topplacering. Vi har sett ett effektivt och kämpande Djurgår'n, men nu vill vi se lite offensiv och bra fotboll också.
2008 blir året då vi på allvar får se vad Siggi Jónsson går för.
