Djurgårdens IF - historia, föreningskultur och tradition
Den första delen av fyra. En historisk tillbakablick i en anrik förening.
HISTORIA
Den första tiden…
Djurgården. DIF bildades ur det gamla skeppsbyggarområdet Djurgårdsstaden precis öster om Gröna Lund.
Det var när några grabbar från trakten (en stor del av dem typografer, maskinskötare och eldare) år 1891 med en vän till dem bestämde sig för att bilda en idrottsförening till en stor gymnastik och idrottsfest i Stockholm som grundandet kom till. Utanför ett Café med adressen Alberget 4 A stod de unga männen i stram givakt den 12 mars och bildade Djurgårdens Idrotts Förening. Inträdesavgiften låg på 50 öre och sedan följde en månadsavgift på 10 öre.
Deras vän vid namn John Gustav Jansson blev första ordförande. Tillsammans utarbetade de stadgar som bl.a. bestämde att endast människor bosatta på Djurgården eller de som tidigare bott där skulle få vara med. De mötte emellertid inte på något intresse utanför Djurgårdsstaden och när en stor medlemskris bröt ut bara ett år efter bildandet och det samtidigt syntes intresse från en annan plats i Stockholm ändrades stadgarna till att även folk från andra platser skulle få vara med.
Östermalm. Platsen från var intresset kom från var Östermalm och man slog t.o.m. ihop Djurgårdens IF med en annan klubb som även den hade medlemsbrist nämligen Stockholms Östra Idrotts Klubb (SÖIK). Eller rättare sagt så lades SÖIK ner till förmån för DIF. Tillsammans jobbade Östermalmsborna och de kvarvarande Djurgårdsstansborna hårt för att åter få upp intresset. Det lyckades (!) och de av grundarna som gått ifrån föreningen klev åter på.
Under några år kom också intresset att sprida sig och bli riktigt stort bland de dåvarande ”ruckel” till hus som Östermalm bestod av. Men i och med att rucklen revs ner och de stora Östermalmskåkar som står där i dag byggdes upp vid sekelskiftet 1800/1900 avtog intresset för att till slut helt dö ut. Fortfarande har det således aldrig kommit någon spelare till DIF från det moderna Östermalm.
Efter att idrottsintresset på Östermalm dog ut fick man vända sig till andra platser i Stockholm och många nya medlemmar hämtades faktiskt från Södermalm.
Bildandet av fotbollen inom DIF kom till under 1800-talets sista år och grundare var den gamla GAIS-spelaren och korgmakaren Teodor Andersson.
Faktum är att redan från början kom Djurgårdens fotbollslag att få en prägel som väldigt stark och fysiskt spelande klubb. Djurgår´n blev också tidigt en av de bästa föreningarna i Stockholm på fotboll.
Traneberg och dess Idrottsplats. Framtill 1910 spelade DIF på Idrottsparken i Stockholm som låg på samma plats som fotbollen spelas i dag. Men 1911 invigdes Tranebergs Idrottsplats i Traneberg i regi av Djurgården.
Föreningen blev snabbt betydande för folket i den lilla del av Västerort som fanns på den tiden nämligen enbart Traneberg självt och det hämtades också spelare därifrån.
Blåränderna hann erövra sina fyra första SM-guld i Traneberg (1912, 1915, 1917, 1920) innan ”Tranan” blev allt för ekonomiskt krävande och man 1936 efter att ha stått hemlösa i ett år flyttade verksamheten till Stockholms Stadion.
Största spelare under den framgångsrika Tranebergs-epoken (efter 1920 gick det dock kraftigt nedåt) anses ha varit Ragnar ”Ragge” Wicksell i stark konkurans av Bertil ”Nocke” Nordensköld. Båda var de med och tog hem samtliga de 4 SM-gulden.
Intressant om dem två var också att båda var stora, starka och fysiska spelare i ren Djurgårdsstil.
Läs del två
