Krönika: Stockholms Stolthet!
Vissa saker ger en tillfällig glädje andra en mer bestående sådan. Det kan till exempel handla om att få sista bordet på favoritresturangen på alla hjärtans dag. Lyckoruset varar dock sällan särskilt länge. När tjejen börjar peta runt i förrätten och säger att hon är mätt, då är man tillbaka på noll igen.
När våra två Bo har smugit runt likt två ninjas under
större delen av "löjliga säsongen" och nästan fått oss
att tro på samma köpstopp som en viss annan klubb i
staden har. Känslan som infinner sig när bomb efter
bomb briserar går nästan inte att beskriva för den som inte är Djurgårdare, andra supportrar får ju främst ägna sig åt att försöka avgöra om det var en femöres som smällde eller om det var morgontidningen som anlände med ännu en dag utan intressanta nyheter.
Att få nöjet att läsa att Ibrahim Ba är klar för Djurgården kommer att ge mig glädje och strålande humör ända tills han blir skadad eller visar sig vara en flopp, det senare ser jag som mindre troligt.
Alltså har Bo och Bo besparat mig besväret att antingen åka utomlands eller börja käka lyckopiller för att stå ut med februari och mars. BoBo gör på sätt och vis mer för mitt välmående än en kall öl efter en kallsup och jag känner dem inte ens!
Det återstår att se vad Ba kan prestera men han har
onekligen en helt annan växel att sätta i om han
skulle finna sitt gamla jag i tryggheten hos
Djurgården. Namnmässigt står i alla fall Ba i en liga för sig, Anders Svensson inkluderad. Jag tänker då ur ett europeiskt perspektiv. Att någon som Ba kommit till oss skulle kunna underlätta vägen till framtida kvalitetsförvärv i trettioårsåldern som skulle kunna betyda mycket för en Champions League satsning för det är väl fortfarande dit vi ska?
Vi får inte glömma att Arnason och Magro som tillsammans med en förhoppningsvis frisk Larsen uppbackad av Jones täpper igen (nästan) alla luckor vi hade förra året (Dembo är Dembo och ingen lucka). Blir även Jesper helt frisk så är det nästan så att jag förväntar mig att Zoran säger att vi kommer springa hem allsvenskan före augusti månads slut.
Hur som helst så har Bo och Bo återigen överraskat oss alla, ännu en gång har det varit tydligt hur fort vissa i supporterleden börjar gnälla så fort ingenting har hänt före julafton. Utan Bo och Bo samt resten av dagens ledning skulle Djurgården inte ha varit kvar i allsvenskan ens gång, till premiären är det dags att hylla dem som hyllas bör! Spelarna får sin dos med stöd under en säsong men jag tycker att det är dags att verkligen visa hur mycket vi uppskattar dem som styr vår skuta. Jag skulle tro att det låter ganska olika när Stockholmslagens supportrar diskuterar respektive lags styrelse. Därför är det viktigt att vår förstår hur nöjda vi är med dem!
Med Djurgården mot Guldet!
