Inför Allsvenskan 2008: Björn Johnson - Vad händer i Djurgården egentligen?
Nu är vi äntligen framme vid det vi väntat på i fem månader - premiär mot Norrköping. I sista införkrönikan läser ni Björn Johnsons syn på Djurgården och hur han spår kommande säsong. Ända från Sydostasien.
I förra årets införkrönika lyfte jag fram vikten av en spelförande nummer tio, att Andreas Johansson kunde vara skillnaden mellan guld eller mittenlag. Det blev ingen Johansson och alla kan nog instämma på att Djurgården fortfarande är i stort behov av en central mittfältare som kan göra det där lilla extra. Jag hoppas, som Linus skrev, att Sjölund blir något av den typen i år men jag tvivlar. Och inte har vi sett synen av någon spade för vår nya arena. Om ni bara vill läsa artiklar som taggar er inför premiären kan ni sluta redan nu.
Länge har jag sett upp till Djurgårdens ledning i hur dem hanterar allt från värvningar till planering (långsiktighet). Titeln "steget före" som fortfarande finns kvar på klubbens hemsida stämde verkligen. Idag känns det mest som ett dåligt skämt. Just nu känns en del kring Djurgården ogenomtänkt och panikartat. Att man träningsspelar mot AIK är bara idiotförklarande. Nu torskade Djurgården hårt vilket inte direkt taggar fansen tio dagar före premiären och AIK har innan första omgången mentalt övertag. Det snackas om två nyförvarv som kanske är klara när den här artikeln publiceras. Jag hoppas innerligt att dem inte är det. Nog för att spelarmarknaden har hårdnat men Djurgården känns inte lika heta på att plocka spelare längre, vilket alla provspel tyder på (jag vet att Lance Davids var en provspelare). Jag tänker på säsongen 2008 med spänning, men jag kan inte låta bli att bli orolig på grund av klubbens ledning.
Vi har Bo Lundqvist som sedan han tillträdde som ordförande har skapat klubben till vad den är idag - Sveriges bästa lag under 2000-talet. Det kan ingen ta ifrån honom. Samtidigt kan han inte leva på det hela långa livet och just nu verkar han lägga extra krut på att smutskasta sina egna supportrar och skriva antimediapropaganda på Djurgårdens hemsida.
Bosse Andersson ska också han ha cred för våra värningar (ni vet vilka) men likväl han kan inte sitta och suga på dom karamellerna hela tiden. Vad har hänt, Bosse? Jag känner knappt igen honom längre. Jag har inte den djupaste insynsen i Djurgårdens hemliga kammare men jag kan se resultaten och dem är just nu inte lysande. Djurgården har inte haft en stor värvning sedan Mattias Jonsson (sommaren 2005).
Vår drygt ett år gamla VD Alf Johansson är en av de mest sympatiska och trevliga personer som sitter i Djurgårdens ledning och jag vet hur mycket han sliter for DIF och arenakritiken ska inte endast lastas över på honom. Men jag är så fruktansvärt trött på arenafrågan att jag snart håller på att försöka förneka den och glömma. Stockholm stad
måste öka takten (likväl DIF) annars är jag rädd att Djurgården spelar i Superettan om säg tio år.
Björns Allsvenska 2008
Men som sagt, jag ser ändå på den här säsongen med spänning. Allsvenskan är löjligt jämn och inget lag har förlorat några supertunga namn eller värvat några - samma sak gäller hos DIF. Det räcker att Dahlberg eller Jones stänker in 14, 15 mål så kan vi ro hem det här. Och får vi ha Mattias Jonsson frisk hela säsongen kommer vi sola oss där uppe.
Björns Allsvenska 2008 i korthet
Genombrott: Per Johansson
Flopp: Martin Andersson
Nyckelspelare: Mattias Jonson
Målkung: Mikael Dahlberg
Slutplacering: Fyra
