Gästkrönika: Riskkapital, fotboll och Djurgården
"Jag tror att framtiden inom svensk fotboll kommer att, precis som i övriga Europa, präglas av att fler och fler klubbar helt bolagiseras. Genom detta blir kommersialiseringen mer utbredd än vad den är idag och således kan man tjäna in stora pengar på den internationella marknaden som lag som Real Madrid gör..."
För inte alltför länge sedan hade fotbollspelarna i Djurgården, och i Sverige överhuvudtaget, ett arbete vid sidan av utövandet som fotbollspelare på elitnivå. Djurgårdslegenden Stefan Rehn hade t.ex. yrket målare som sin syssla utöver fotbollsspelandet. På den tiden var utövandet i sig det väsentliga och inte mängden pengar man tjänade på det. Idag så är situationen helt annorlunda. Nu är det pengarna som styr var en spelare hamnar. Kort sagt, Money talks.
I de större Europeiska ligorna tjänar världsstjärnor som Cristiano Ronaldo, Zlatan Ibrahimovic, Steven Gerrard för att bara nämna några, miljoner svenska kronor i veckan. Den nivån har vi än inte hamnat på i Svensk klubblagsfotboll. Men om Svenska lag överhuvudtaget skall ha en chans i Europeiska cuper som Champions League och slå internationellt så är det nog bara en tidsfråga tills fantasisummor som en miljon i veckan inte är en omöjlighet även här. Många ställer sig frågan, var kommer alla de här pengarna ifrån som ger spelare som Zlatan Ibrahimovic en årslön som en vanlig Svensson aldrig kommer upp till under en livstid ens om han vinner på lotto?
Svaret kan tyckas vara väldigt invecklat. Jag gör ett försök att förklara det hela lite närmare.
En del av pengarna kommer ifrån sändningsavtal och rättigheter till att visa de stora fotbollsmatcherna som Europeiska Tv-kanaler betalar miljardbelopp för. Men större delen av pengarna kommer ifrån intressenter och ägare av olika slag. Somliga intressenter, och ägare också för den delen har fotbollen som en hobby och skiter fullständigt i laget och sporten, Manchester Uniteds ägare Malcolm Glazer är ett exempel. De vill bara tjäna pengar på det dem lägger sina pengar på, medan en del andra brinner för laget de investerar i. Som Bo Lundquist för att benämna ett exempel på den typen av ägare.
Det finns olika typer av ägare. Antingen så är klubben ett aktiebolag, som precis som alla andra aktiebolag oavsett schanger har som mål att maximera vinsten dem gör för att tillfredställa sina aktieägare. Eller så har klubben ett riskkapitalbolag vars ägare skjuter till pengar för stora spelarköp och som sen i gengäld får ta del av kakan om spelaren därefter säljs med vinst. I vissa fall så får även riskkapitalisterna ta del av klubbens intäkter från t.ex. Europaspel eller från publikintäkter.
Djurgården Fotboll AB är ett aktiebolag som bedriver investeringsverksamhet, främst i spelare till Djurgårdens A-lag i fotboll. Sedan 1998 så är det ett riskkapitalbolag som företaget Quesada är delägare i. Djurgården Fotboll AB och Quesada ligger bakom många av dem spektakulära nyförvärv som har gjorts genom åren. Jag tänker då främst på spelare som Kim Källström, Andreas Isaksson och Thiago Quirino Da Silva (även känd som Quirino). Dessa tre värvningar skulle aldrig vara möjliga att göra för föreningen om inte riskkapitalbolaget Djurgården Fotboll AB fanns med i bilden även om föreningen Djurgården fotboll hade plus i kassan i det egna kapitalet vid tidpunkten för värvningarna. Pengarna hade inte räckt i alla fall då enbart Quirino köptes för runt 15 miljoner kronor.
Pengarna som kommer in i Djurgårdens riskkapitalbolag går enbart till investeringar. Så har det sagts och resonerats länge, men på senare år så har Djurgården inte bara köpt unga stjärnskott som Kim Källström och Andreas Isaksson som ska öka i värde och sedermera ge mer tillskott i kassan för riskkapitalbolaget. Man har ändrat värvningsstrategi, om än för stunden. Spelare med rutin som Markus Johannesson och Mattias Jonson som inte väntas dra vidare till en klubb i utlandet har värvats. Mattias Jonson kostade en summa liknande den som Qurinhio köptes för till Djurgården. De pengarna kommer investerarna inte att få tillbaka vid en eventuell försäljning, men däremot så har dem rätten till en andel av de intäkter från europeiskt cupspel som värvningar med Mattias Jonsons och Markus Johannessons rutin förhoppningsvis ger upphov till.
Djurgården är en av få klubbar i Sverige som har den här formen av riskkapitalbolag som bidrar med pengar till spelarköp, men det börjar bli vanligare, något som jag ser som en nödvändighet då Sverige är långt efter Europas storklubbar i ekonomi mätt.
Problemet som svenska klubbar har är att de inte får bolagiseras helt och hållet, vilket de får i vissa andra länder. En svensk förening måste äga mer än halva aktiebolaget så att klubben inte riskerar att köpas upp av intressenter som gör så att medlemmar riskerar att stängas ute. Detta innebär att aktieägarna bara får äga max 49 procent av klubben. Viktigt att poängtera är dock att det gäller enbart moderbolaget, alltså den del som utöver tävlandet. Djurgården kringgår den här regeln genom att ha ett flertal aktiebolag vid sidan av föreningen. Som riskkapitalbolaget Djurgården Fotboll AB.
Jag tror att framtiden inom svensk fotboll kommer att precis som övriga Europa präglas av att fler och fler klubbar helt bolagiseras. Genom detta blir kommersialiseringen mer utbredd än vad den är idag och således kan man tjäna in stora pengar på den internationella marknaden som lag som Real Madrid gör. Detta skulle ge svenska lag en chans att slå internationellt och ge dem en möjlighet att på allvar konkurrera med de stora bjässarna. Men om de svenska klubbarna bolagiseras helt eller inte är upp till Svenska Fotbollsförbundet och Riksidrottsförbundet, som kraftigt är emot det här då dem anser att svensk idrott, oavsett form skall vara byggd på ideell basis och inte bli mer kommersiell.
Det är ett kontroversiellt ämne förvisso, men ska svenska lag kunna hävda sig på den internationella marknaden så är det här ett måste. Inom kort tror jag att den här frågan mer kommer att handla om när det är möjligt, inte om.
Djurgården Fotboll AB står i kön för att detta ska bli möjligt och har gjort det under en längre tid. Fler svenska klubbar har ställt sig till ledet.
Medan de miljardstinna storklubbarna gör upp på den internationella scenen så är svensk fotboll tyvärr hopplöst utspelad. Klubbarna i Sverige räknas till dem sämsta och fattigaste i Europa. Vi är mil efter våra grannar i Danmark och i Norge där man hävdar att svensk fotboll lever i en dubbelmoral där fotboll följer andra principer än de strikt affärsmässiga. Klubbarna får inte drivas kommersiellt, men ska ändå tjäna pengar på verksamheten. I Danmark ägs fotbollslaget FC Köpenhamn till 100 procent av Parken Sport & Entertainment. Där har man insett vidden av kommersialiseringen och dess effekter på fotbollen. Den bär med sig sportsliga framgångar. FC Köpenhamn är den mest välorganiserade klubben i Skandinavien sett till de här aspekterna och tjänade bara säsongen i Champions league 159 miljoner kronor, pengar som ett svenskt lag inte omsätter under ett år.
Och för att mynta uttrycket återigen, Money Talks.
