Krönika: Den alternativa matchrapporten
"Vi börjar se en intressant trend i Djurgårdens spel. Precis som i de två tidigare matcherna mot Norrköping och Malmö bjuder man på riktigt högklassigt kortpassningsspel i 20-30 minuter i första halvlek, ett spel som ger rysningar och mersmak, men som försvinner lika fort efter ett ledningsmål..."
Det gick inte att ta miste på glädjen hos Siggi när han i ren och skär ilsken glädje hoppade upp i Paul Lindholms famn efter slutsignalen och de tillsammans brölade ett finlandssvenskt-isländskt segerrop. Djurgården bärgade en oerhört viktig trepoängare mot Gefle. Stryk under ordet oerhört.
Annars började det lika illa som vi är vana vid. Djurgården släppte in ytterligare ett mål de inte borde släppt in (vid samtliga insläppta hittills i år har det egna försvaret varit inblandat) och Gefle verkade få matchen exakt dit de ville i snöovädret. Men från ingenstans kom vår succéman - respektlöse Sebastian Rajalakso; 19 år i passet men minst dubbelt så gammal i sinnet - och knorrade hur säkert som helst in sitt tredje mål på lika många matcher. Än håller målsnittet i sig, Sebbe. Och än en gång blixtrade Enrico till i ett matchavgörande moment - en liten sula i ett trängt läge möjliggjorde målet.
Jones hade lärt läxan från MFF-matchen och försökte med avslut säkert tio gånger under matchen. Smart som han är ville han utnyttja det våta underlaget, och fick till slut utdelning. Målet påminde på ett sätt väldigt mycket om Rajalaksos mot Malmö.
Vi börjar se en intressant trend i Djurgårdens spel. Precis som i de två tidigare matcherna mot Norrköping och Malmö bjuder man på riktigt högklassigt kortpassningsspel i 20-30 minuter i första halvlek, ett spel som ger rysningar och mersmak, men som försvinner lika fort efter ett ledningsmål. Jag var besviken efter MFF-matchen att man inte lyckades forcera i slutet. Sista 15 minuterna idag var rent ut sagt plågsamma, och snart kommer det straffa sig, det lovar jag. Men just nu går det bara att njuta efter en sanslöst viktig trepoängare och hoppas på att dessa 20-30 minuter blir dubbelt så många på söndag mot Halmstad. Förutsättningarna finns.
Spelarkritik
- Sebastian Rajalakso. Namnet på kvällstidningsredaktörernas läppar ikväll och imorgon kan inte ens min farmor ha missat vem Djurgårdens succévärvning är. Min förhoppning är att när svackan kommer: må Gud låta den vara kortvarig,annars får vi problem i vårt anfallsspel. Och för den här killen behöver vi inte vara oroliga att han sticker i sommar. "Raja" är urdjurgårdare och känslan är att han är väldigt klubblojal. Tredje bäst ikväll.
- Enligt Siggi var Jones Kusi Asare man of the match. Jones kommer verkligen till sin rätt i sin nya roll och klarar av att anpassa sig mycket bra när Djurgården växlar spelsätt från att lyfta långt på Dahlberg till att spela snabbt längs kanterna. Jones arbetade stenhårt och var avgörande för segern idag. Näst bäst i Djurgården ikväll.
- För er som följer våra inför säsongen-krönikor har ni kanske noterat att jag har lyckats jynxa Djurgårdens nyckelspelare. I fjol valde jag Johan Arneng, i år Daniel Sjölund. Två mittfältskuggar och spelfördelare. Men Dajas frånfall ser inte ut att bli så smärtsamt, med tanke på hur Andrej Komac spelar för närvarande. Hoppas att alla lade märke till hur magnifikt han behandlade bollen, fördelade passningar och öppnade upp spelet för Djurgården. Medan jag satt och höll andan i varje vändning med bollen Komac gjorde på Strömvallens halkbana, vrickade han lugnt till höger eller vänster under full kontroll. Slovenen kanske inte utmärkte sig mest men ska men se ur ett annorlunda par glasögon var han bäst på plan.
---
"Så kallt som det är ute borde det där inte ha gjort ont"
Expertkommentatorn - allas vår egen - Patrik Eriksson-Ohlsson om inlägget som träffade Lance "långt ner i magen"
