U21: Djurgården – Sirius 0-2 – Skilda världar (nu mer än en ingress)
Djurgården har startat årets Allsvenska förtroendeingivande. Med sitt distinkta passningsspel har man lyckats rada upp två vinster och en oavgjord och är alltså obesegrade hittills. Den här texten ska dock handla om U21-laget. Där är situationen den exakt omvända. Tala om skilda världar.
Igår tog Djurgårdens A-lag sin andra seger för säsongen genom att på ett imponerande sätt vända ett underläge mot Gefle trots svårbemästrade förhållanden. Idag var det det yngre gardets tur att visa upp sig. Det gjorde man inte på bästa sätt och efter en loj och intetsägande tillställning fick man se sig besegrade av Sirius med 2-0, ett resultat som kanske till och med var något i underkant. Efter tre spelade matcher har man nu växt ut till A-lagets totala antites då man med en oavgjord och två förluster fortfarande är segerlösa i U21-Allsvenskan. Tala om skillda världar.
Matchinledningen präglades inledningsvis av att djurgårdarna överraskades av Sirius höga press. Man hade svårt att etablera sitt egna spel och såg till en början närmast yrvakna ut. Trots att yrvakenheten inte resulterade i ett tidigt baklängesmål som det har för vana att göra för A-laget kunde man alltså inledningsvis få för sig att det var LIKHETERNA mellan lagen som var det utmärkande. Den bilden var bara en chimär och i det stora hela kan man verkligen tala om skilda världar.
Efterhand tycktes man dock komma underfund med hur Sirius skulle tas. Genom att spela sig förbi den första pressvågen fick man tid och utrymme att slå de lite längre passningarna. Dessa tycktes som av en magnet allt som oftast dras mot Thiago Quirino. Brassen var under första halvlek både pigg och initiativrik och ville hela tiden ha bollen. Med mottagningar och skarvar visade han prov på ett minst sagt kompetent targetspel som vi kanske inte sett från honom tidigare. Tyvärr var han samtidigt oftast för slarvig i sina passningar och lyckades inte skapa några direkta farligheter av sina fina intentioner. Quirino hittade under fjolåret formen och var riktigt bra på slutet av förra säsongen. I år tycks han dock hela tiden hämmas av sviterna efter sin skada och får nu ut så lite konstruktivt att man om honom återigen får tala om skilda världar.
När man väl börjat få igång sina kontringar via Quirino kunde man efterhand flytta upp laget och börja erövra andrabollarna. Under slutet av halvleken var man riktigt bra och skapade en rad frilägen. Såväl Nebojsa Marinkovic som Quirino och Stefan Batan tycktes dock drabbas av gummiben i sina öppna lägen och avsluten blev lama och rent ut sagt bedrövliga. Bästa avslut under halvleken var symptomatiskt nog ett rungande distansskott från högerbacken André Calisir. Även om det gick en bit över var det bra tryck i skottet som kom långt utifrån, oväntat och förde tankarna till Lance Davids patentare i A-lagssammanhang och plötsligt glömde man att tala om skillda världar.
Många intresserar sig nog särskilt för hur den nye serben Nebojsa Marinkovic presterade idag. Faktum är att han inte var speciellt involverad i spelet under första halvlek. Som synes av uppställningen nedan startade han återigen som forward. Hur det var förra gången vet jag inte men idag låg han bredvid Quirino och inte i den tillbakadragna rollen som Jones Kusi-Asare har haft i A-laget på senare tid. Nebojsa tycktes inte alls van vid positionen och när man entrade planen för andra halvlek var han också flyttad till en mittfältsposition. Här blev han något mer bollförande men hamnade lite för långt ifrån de riktigt heta situationerna i anfallen (som ju i och för sig var lätträknade). På mittfältet kunde han i alla fall spela sitt spel och trots vissa svårigheter i positionsspelet gav hans inledning av andra halvlek mersmak. Men kanske är det för krystat att i hans fall tala om skilda världar.
Efter ungefär en kvart av andra halvlek går Forum1891:s utsände bort en stund för att släppa in andra åskådare genom den låsta dörren. Med ryggen mot planen missade han några minuters spel. Tyvärr tycks det vara under just dessa minuter som matchen avgjordes. När uppmärksamheten åter riktades mot matchen hade Sirius tagit ledningen i matchen och Djurgården tycktes också drabbats av en utvisning. De många nya ansiktena på planen gjorde det svårt att med säkerhet se vem som saknades men Forum1891:s tolkning blev ändå att det var den dittills så stabilt spelande balansspelaren Trimi Makolli som försvunnit. Om det var avsaknaden av honom eller den fullständiga orgien i spelsystemsbyten och positionsskiften som följde som var orsaken är givetvis svårt att säga, men faktum är att det efter utvisningen var skilda världar.
Under de senaste åren har Djurgårdens A-lag gjort sig kända för sin förmåga att vända matcher när man hamnat i underläge. U21-laget ska ha en eloge för att man idag verkligen försökte göra detsamma. Tyvärr blev resultatet inte lika lyckosamt. I ett försök att spela på chans lyfte man mot slutet upp Sölvi Ottesen i anfallet, antagligen för att vinna lite höjdbollar, och övergick till en trebackslinje. På grund av utvisningen tidigare var man ju dock en gubbe kort och formationen blev en underligt kubisk 3-3-3-uppställning. Som en följd av den uppställningen blev det öppen gata för Sirius att kontra längs kanterna och det gjorde man ofta, gärna och med framgång. Djurgården saknade den där ackuratessen som utmärkt A-lagets vändningar, man såg märkbart trötta ut och bollleveranserna var ständigt för svaga. Att kvitteringen uteblev samtidigt som Sirius kunde kontra till sig såväl 0-2 som ytterligare ett par lägen, varav några avstyrdes av klart godkände målvakten Emil Thörnsten och ett tog klockrent i ribban, understryker Forum1891:s uppfattning att man nog måste tala om skilda världar.
Dagens utropstecken:
! Thiago Quirinos första halvlek, som var pigg och initiativrik.
! Trimi Makolli, som fram till sin utvisning visade upp ett moget spel som balanserande mittfältare
! André Calisir, som vågade, ville och kunde anfalla från högerbacken
Dagens frågetecken:
? Thiago Quirinos andra halvlek, som var trött och initativlös
? Anfallsspelet, som bjöd på ständigt undermåliga avslutningar
? A-lagsspelarna, som inte lyckades lyfta laget på slutet och som heller inte verkade orka hela matchen
Djurgården:
(A-lagsspelare i kursiv stil)
Emil Thörnsten
André Calisir, Kebba Ceesay, Sölvi Ottesen, Rasmus Lindqvist
Trimi Makolli
Stefan Batan, Philip Hellqvist, Robbin Sellin
Nebojša Marinkovic, Thiago Quirino da Silva
Bänk: Daniel Ahlenius (mv), August Bergman, Joakim Askling Robert Hellqvist, Viktor Bergström
Sirius:
(A-lagsspelare i kursiv stil)
Alexander Garcia
Ian Ekstrand, Daniel Fernberg, Hani Sultan, Love Lindström
Kim Skoglund, Simon Jonasson, Martin Östlund, Petter Österberg
Markus Palmqvist, Elon Folkesson
Bänk: Dilan Ismael, Sebstian Ödqvist, Andreas Isgren, Raber Ahmad, Viktor Olausson
