Gästkrönika: Straffad - av två instanser
"Utifrån de kommentarer som hittills kommit in på alla forum så är det en anmärkningsvärt enig supporterkår som är tycker straffet är på tok för högt. Det är alldeles uppenbart att Sebastian Rajalakso straffats alldeles för hårt i förhållande till brottet och jag utgår från att DIF kommer att överklaga detta beslut..."
Det är vid det här laget allmänt känt att Djurgårdens Sebastian Rajalakso straffas hårt för den - i allmänhetens ögon - mycket tveksamma utvisningen borta mot Kalmar. Utan att ännu ha läst motiveringen till domen finns det här anledning till att starkt ifrågasätta beslutet utifrån flera infallsvinklar. Det är dock tämligen uppenbart för mig att Sebastian straffas av två mäktiga åsiktsmaskiner - media och förbundet.
Utvisning?
Repriserna visar att det är ytterst tveksamt om Sebastian överhuvudtaget skall ha ett rött kort. Visserligen skall tackling med "rakt ben" bestraffas hårdare enligt förbundets direktiv, men sanningen är att det finns många liknande situationer i både årets och tidigare säsonger av Allsvenskan som inte renderat i samma hårda bestraffning. I jämförelse med exempelvis Jimmy Dixons kapning av Daniel Alexandersson i en premiär för något år sedan framstår Rajalaksos tackling som rena söndagsskolan. I det fallet renderade det inte i utvisning. Det är naturligtvis högst tveksamt om man skulle stängt av Dixon i efterhand eftersom han inte fick rött kort, samt också svårt att jämföra enskilda situationer. I samtliga fall bör man dock väga in huruvida det dels fanns ett uppsåt att skada samt om tacklingen i praktiken verkligen var så våldsam som domaren gjorde bedömningen på plan att den var. Utöver reprisen har ju såväl spelare (t.om offret själv!), ledare och så kallade experter uttalat sig om att utvisningen känns minst sagt tveksam.
Media
Förbundet skall döma utifrån det som sker på fotbollsplan. Det som sker i spelargången eller de diskussioner som förs i media skall på intet sätt påverka beslutet. Beslutsfattarna är naturligtvis människor som läser media och tar intryck av det allmänna stämningsläget. Det hindrar dock inte att de måste vara så pass professionella att detta står utanför bedömningen när man kommer till skarpt läge. Att TV4 väljer att göra snaskiga TV-bilder samt att kvällstidningarna hakar på är inget som skall ligga Rajalakso till last. För ett antal år sedan utvisades Markus Karlsson mot Halmstad borta. Han använde precis samma könsord som Rajalakso när han gick förbi kameran, vilket klart och tydligt hördes i tv-rutan. Detta passerade helt obemärkt förbi i både tv:s och kvällstidningarnas efterspel. Det finns härvidlag inget prejudicerande fall i den mening att varken det som händer utanför planen, eller könsord i stridens hetta, skall vägas in i bedömningen och göra straffet extra hårt.
Det finns också anledning att tro att media får visst genomslag vid bedömningar. Niklas Wikegård erkände exempelvis att han utnyttjat media till att försöka sänka Markus Nilssons straff när han höll på att trycka ögonen ur en Timråspelare vid SM-slutspelet för ett antal år sedan. Straffet blev mycket riktigt också lägre än vad som kanske hade varit motiverat. Det visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att Wenström & Co påverkat domslutet genom att ge det så mycket mediautrymme.
Förebild
En del har tyckt att Rajalakso - med viss rätt - agerat omoget och barnsligt, och borde agerat som en förebild för yngre. Samtidigt måste man se det i ljuset av att reaktionerna dels sker utifrån att det är en tveksam utvisning, men också att reaktionen sker i direkt anslutning till matchen när adrenalinet pumpar hårt. När man exempelvis jämför med att spelare som Djordic och Johnson försvarar ståplatsläktarens beteende mot Hammarby - vilket passerar helt utan anmärkning från förbundet - så skulle i så fall denna bestraffningsparametern mot Sebastian te sig mycket märklig. AIK-spelarnas uttalanden kom heller inte i direkt närhet till matchen, som inte till viss del ursäktas av frustration och adrenalin, utan långt senare där man kunde förmoda mer sansade kommentarer (även om det förvisso är Dulee och Djordic vi talar om) .
Strafflängden
Att förbundet skulle hänvisa till att det är förhållandevis få antal dagar som straffet gäller är naturligtvis rent nonsens. Förbundet vet mycket väl hur många dagar man sanktionerar och hur spelschemat ligger, vilket gör att man uppenbarligen tycker att en tveksam utvisning är värd upp till fyra matchers avstängning. Om jag inte minns fel fick Henke Larsson sitt straff sänkt, och som av en händelse så blev det exakt så pass mycket sänkt att han fick en match mindre i straff.
Domare har naturligtvis rätt att göra fel, och det är möjligt att förbundet tycker att utvisningen i matchen är korrekt utifrån gällande regler. Alla som följer fotboll någorlunda nära, vet också att det är skillnad mellan att strikt följa reglerna och att ha en mer pragmatisk tolkning av dem. Det är bl.a därför som Peter Fröjdfeldt är Sveriges bästa domare. Att påföljden för utvisningen skall bli såpass hög är därför ett rent skämt.
Ibland kallas supporterkulturen för en sub-kultur. Ibland vänder vi oss emot varandra (lagsympatier), ibland håller vi med varandra (läktarkulturen). Utifrån de kommentarer som hittills kommit in på alla forum så är det en anmärkningsvärt enig supporterkår som är tycker straffet är på tok för högt. Det är alldeles uppenbart att Sebastian Rajalakso straffats alldeles för hårt i förhållande till brottet och jag utgår från att DIF kommer att överklaga detta beslut. Säkerligen också med än bättre argument än de som angivits ovan.
För att citera blåvite supportern, sign "Albino-Leffe" på vårt forum i fredags: "Patetiskt straff. Fruktansvärt löjligt. Skulle invektiven i spelargången spela in är det ännu löjligare. Enskilda domarmisstag går inte att undvika. Men bara en sådan sak som "automatiska avstängningar" är ju att reglera bort det sunda förnuftet. Rajalakso skulle med facit i hand givetvis helt sluppit avstängning."
