Krönika: Den försvunna backlinjen och spelfördelaren
Förlust i går mot serietvåan Elfsborg. Efter fjorton minuter. Vad som varit Djurgårdens starkaste varumärke de senaste säsongerna, backlinjen, har försvunnit. Och spelfördelaren på mitten som Djurgården saknat i ett och halvt år – är fortfarande inte funnen.
Vi börjar att titta på Elfsborgs 1-0 i går. Hörna efter 40 sekunder. Ex-gnagaren Ishizaki får till en fin hörna som når Anders Svensson, 177 cm. Dennes vakt, Toni Kuivasto, 187 cm, är inte nära bollen med pannan. Det säger en del om den mörka förvandling Djurgårdens mittlås gått igenom.
Vi tittar på Elfsborgs 2-0. Den tidigare självsäkerheten själv och lagkapten Markus Johannesson river orutinerat ner Denni Avdic. Straff och gult kort.
Johannesson och Kuivasto svagare än någonsin
Från de senaste sju matcherna (Allsvenskan, Svenska Cupen och träningsmatcher inräknade) ser Djurgårdens resultat ut som följande:
0-2, 1-5, 2-4, 2-3, 1-0, 0-3, 0-2.
6 förluster och 1 vinst. 6-19 i målskillnad. Och då är det bara Hammarby (0-2), Kalmar (1-5) och Elfsborg (0-2) som är riktigt tuffa motståndare. Du behöver inte vara raketforskare för att se att någonting är riktigt skevt i Djurgården just nu. Mittbackarna Markus Johannesson och Toni Kuivasto har länge varit två av klubbens mest betydande spelare. De två gav oss förlusten i går. De två har aldrig varit sämre. Men vem ska peta dem? Peter Magnusson? Jag blir nästan mörkrädd. Det som däremot tänder min lampa är att dessa två herrar sitter på mycket kvalité. Det krävs kanske bara en ren och skär glidtackling, eller en oförtjänt vinst för att de ska komma in på banan igen.
Var är vår tia?
Mittfältet. När jag binder ihop det ordet med Djurgården skrattar jag nästan högt för mig själv. Skadeepidemin är en parodi och vad den beror på är svårt att säga. Men spelare som till exempel Martin Andersson och Aki Riihilahti (som är två av mina favoriter i DIF) är skadegubbar. Redan innan de kom till föreningen hade de dragits med stora skador. Får jag gissa kommer vi inte få se Aki spela mer än två matcher i rad i Djurgården framöver.
Slovenen Andrej Komac har under säsongen växt till en av Djurgårdens viktigaste spelare. Men ensam på Djurgårdens mittfält blir inte mycket gjort. Ta en titt på Enrico. En dussinlirare som gjort fler fel än rätt under våren. Jag avskyr när en klubb värvar dussinspelare som står i vägen för klubbens talanger (läs: Philip Hellqvist). Jo visst gjorde Enrico en bra sommar förra året. Men det var enligt mig en vacker sommarvals som inte kommer ske igen.
Djurgårdens IF har varit på jakt efter en klassisk ”tia” i ett och halvt år nu. Ingen funnen. Det har klubben inte råd med. Inte sedan 1999 har saknaden av en central spelfördelande mittfältare varit så stor.
Enda ljuspunkten i vår vackra klubb är FC Flora borta 31 juli. Jag drar redan nu jämförelsen med FC Köpenhamn borta 2002. Den här resan kommer bli säsongens höjdpunkt. Var så säker.
