Gästkrönika: Fallet
"Att vår egen tränare och ledaren i gruppen Siggi Jonson fäller ett uttalande som "vi får sluta tänka på topplaceringar, och fokusera på kontraktet" borde vara som att skriva på sitt eget avskedsbrev. Djurgården är INGET mittenlag, vi är och ska vara ett lag att räkna med i slutstriden varje säsong..."
Stegen är tunga, överallt ser jag sorgen i mina medmänniskors ansikten.
Ett par steg kvar, sedan finns det ingen återvändo.
Jag sätter mig på huk över graven, ser ner på den blårandiga kistan,
Jag kommer på mig själv med att torka bort en tår från ögat.
Sakta låter jag det som varit min käraste ägodel, en del av mig, glida ur mina händer, jag ser hur den blåblåa tröjan faller och lägger sig på kistan. Mitt, vårat, kära djurgården finns inte mer.
Storhetstiden är förbi. Det Djurgården vi vant oss med under 2000-talets glansdagar är över - vi är inte vad vi en gång var.
Med spelare som Kim Källström, Tobias Hysén, Fredrik Stenman, Andreas Isaksson, Johan Arneng och Johan Elmander var vi ett lag att placera i historieböckerna!
Men det vi ser nu är ett destruktivt spelande lag som chockerar med sin oförmåga att göra mål, och slarv i försvarsspelet.
Det som en gång var ett storslaget backpar, Grande som en viss Birro hade sagt, ser nu mer ut som två stycken förtidspensionerade gubbar som längtar hem till två viagra och frugan mer än att få hålla Lennart´s pokal ännu en gång.
Jag har alltid haft, och kommer alltid att ha ett blårandigt hjärta i klass med Birros bisarra kärlek till de azurblå, men jag är inte dum, eller blind.
Det Djurgården vi ser idag är inte det Djurgården jag växt upp med, lärt mig älska.
Det vi ser idag är en upprepelse av det spel vi såg under det mörka 80-talet.
Jag kommer aldrig att ge upp min kärlek för Stockholms stolthet, men något drastiskt måste ske! Att vår egen tränare och ledaren i gruppen Siggi Jonson fäller ett uttalande som "vi får sluta tänka på topplaceringar, och fokusera på kontraktet" borde vara som att skriva på sitt eget avskedsbrev.
Djurgården är INGET mittenlag, vi är och ska vara ett lag att räkna med i slutstriden varje säsong.
Nu är tiden att resa sig här, tiden för mirakel. Aldrig har vi saknat en ledare så mycket som nu, aldrig har vi saknat spelare som Daniel Sjölund så mycket som nu.
Vi behöver blåblåa hjärtan i truppen, en Totti figur som lever för sitt lag, som reser sig när det är som tyngst.
Som jag sa tidigare, tiden för mirakel är här.
Svik oss inte Djurgår´n!
