- -
Helsingborg – Djurgården 2-0: DIF sög igen
Senast, efter matchen mot Göteborg skrev jag om en domare som bestal Djurgården på tre poäng. Jag skulle kunna skriva samma matchapport igen, jag skulle kunna skriva om små marginaler, oflyt, otur och domarkonspirationer. Men faktum är att det inte räcker. Det förklarar inte det faktum att Djurgården blev utspelade mot Helsingborg. Det förklarar inte det faktum att DIF sög igen.
Det är motigt nu, det är det. Trots det lyckades Djurgården mobilisera ett offensivt och positivt spel mot Helsingborg, i alla fall inledningsvis. Djurgården lyckades jobba fram en hel rad halvchanser och lägen under den första kvarten på Olympia ikväll. Men det var också allt. För efter tjugo minuter kunde Helsingborg ta över och få ett grepp om matchen, ett grepp som man sedan aldrig släppte.
Visst skulle jag kunna skriva om hur domaren tveksamt dömer bort Djurgårdens ledningsmål och sedan släpper en eventuell frispark till Djurgården för att i momentet därefter med ett leende på läpparna kunna blåsa ett – noll till Helsingborg. Visst skulle jag kunna skriva om Pa Dembo Tourays fruktansvärda tavla vid det avgörande 2-0, en tavla som bara inte får ske. Men en sådan matchbeskrivning skyler bara det faktum att Djurgården var det sämre laget ikväll igen. En sådan matchbeskrivning skulle bara skyla det faktum att DIF sög igen.
Var finns spelidén? Var finns tankarna? Spelar Djurgården med innåt- eller utåtpress? Frågan är om någon vet. Vart ska uppspelen slås? Vem är spelförande på mittfältet? Och hur ska man egentligen markera Henke vid inläggssituationer? Frågetecknen är så många att det börjar bli tydligt varför Djurgården inte längre kan vinna matcher. Det blir tydligt varför DIF sög igen.
När jag och kollega Jogsten gick igenom den tänkbara startelvan innan matchen insåg vi att ingen av spelarna i elvan kunde beskrivas som dålig. Alla spelare som spelar i Djurgården idag är bra. Det handlar i elva fall av elva om klart kompetenta och skickliga fotbollsspelare. Det handlar om ett spelarmaterial som borde räcka för topplaceringar i en liga som Allsvenskan.
Man visade under första kvarten att man kan spela bra fotboll. Man visade att man kunde vara med och leka med formstarka lag som Helsingborg. Men efter att man fått ett domslut emot sig tappade man fokus och låg hux flux i underläge med pressen på sig att vända. När Pa Dembo Touray sedan visar fornstor form strax innan paus och formligen bjuder Helsingborg på 2-0 är matchen givetvis redan körd. Jag skulle, som sagt, kunna fokusera på dessa målsituationer och tala om små marginaler. Men det har jag redan gjort när jag skrivit om tidigare matcher, och det gav ingen tillfredsställande förklaring till varför DIF sög igen.
Spelarna är bra, hävdade jag ovan. Jag vill inte påstå att Dembo inte håller för allsvenskt spel, eller att Kuivasto och Tauer är säkerhetsrisker bara för att deras misstag ledde fram till målen. Enligt mitt menande är Djurgårdens problem större än så. Enligt mitt menande är det avsaknaden av en detaljplanerad spelidé som gör att Djurgården ligger där man ligger i tabellen. Jens Fjellström sa det böst själv under Canal+:s sändningar av matchen. Han menade att det Djurgården behöver just nu är en tre-fyra taktiska punkter att fokusera på i spelet, punkter som skulle skifta fokus från den skrala poängutdelningen till den verkliga prestationen. Frågan är väl inte om nuvarande tränarduo är rätt män att ge oss dessa punkter. Frågan är väl snarare om de ens kan förklara varför DIF sög igen.
För matchreferat hänvisas istället till fliken min för min ovan.
