"Mamma säger inte så mycket, men det är klart hon är orolig"
Stefan Bergtoft är tillbaks och tränar med Djurgården igen. I en intervju med Forum 1891 berättar han om sina framtidsplaner och synen på spel i AIK.
Det var på ett kyligt Kaknäs vi fick tag på Stefan Bergtoft efter träningen i fredags. Ett jagat villebråd var han, och Forum 1891 tackar för att vi trots att vi inte var ensamma om att vilja ha ett ord från honom fick svar på våra frågor.
Hur ser din framtid i DIF ut nu när du är skadefri?
Ja, i längre perspektiv är det ju så att jag har ett år kvar på kontraktet, ett år på mig att visa vad jag kan. Jag vill ju stanna i Djurgården, men jag förstår om ledningen kanske vill satsa på någon yngre. De senaste fem åren har jag kanske inte direkt rosat marknaden, gått mycket skadad och så. På kortare sikt ska jag ju försöka hålla mig frisk, försöka slå mig in i truppen, främst bland de 16.
Hur ser du på din roll i dagens Djurgården?
Det är väl lite samma roll, en hjälpgumma, jag hoppar in lite där jag behövs. Som det ser ut nu har vi ju två givna på mittfältet, Abbe, grymt skönt för honom att vara igång igen, och Arneng. Sen har ju Kári och Felix alternerat på den sista platsen. Att Mackan spelar mittback nu öppnar ju såklart lite för mig på mittfältet.
Niclas Rasck har gjort några inhopp på mittfältet, tycker du att du är bättre att kasta in där?
Rascken och jag är ju lite olika spelartyper. Han är väldigt lugn och bra med boll, jag är kanske mer aggressiv.
Vad har läkarna sagt om skadan? Vad säger mamma?
När vi testade knät var det som sagt 100% styrka. Det är ju lite annan belastning med vridningar och så när du spelar fotboll, så de testerna betyder egentligen ingenting om knät inte håller för fotboll, men det ser bra ut. Mamma säger inte så mycket, men det är klart att hon blir orolig när man skadar sig och håller på.
Har du tvivlat, varit nära att lägga av?
Njae, både ja och nej. Nu efter en längre tid kan jag ju konstatera att det aldrig var riktigt nära. Det får ta den tid det tar, det vet man ju. Mitt inne i det hela var det kanske värre, då var det ju stundtals ganska jobbigt.
En skada till, är karriären slut då?
Så kändes det ju när denna skada kom. Men nu känns det bra, man har kommit igenom det, vi gjorde en annorlunda operation den här gången, det tog precis 6 månader, inte 12 som förra gången. Skulle jag skada mig igen vet jag var som väntar, så jag tror inte det tar slut om det händer igen. Fast så är det ju så att ens marknadsvärde inte direkt ökar när man skadar sig. Man själv vet ju att man blir bra, men man blir ju mindre intressant för klubbarna.
Hur gick träningen idag? Hur mycket förbättrar du dig för varje gång?
Ja, man bidrar väl kanske med något. Nä, det är bara kul att få vara med. Det blir mycket bättre för varje träningspass, de gör jättestor skillnad. Mycket sitter ju i huvudet, man måste våga gå in i de där situationerna man är orolig för.
De gamla DIF:arna som var med, hade de fortfarande kvar tempot och liret, trots att de inte spelar kvar?
Absolut! Mackan och Dorran är riktiga vinnartyper, de går in och bara kör, och Adde kör ju sina överstegsfinter och trippar runt som vanligt.
Är det aktuellt med något annat lag, i en lägre division kanske?
Nej, ingen klubb har hört av sig och jag har inte letat. Det är ju en trygghet att jag alltid har haft ett långt kontrakt, DIF har förlängt med något år när det varit ett eller två kvar. En lägre division, ja, det är klart man vill spela. Jag har ju haft tur som fått spela i Allsvenskan och i ett så bra lag. Drömmen vore ju såklart att stanna.
Så om en lite mindre klubb skulle höra av sig, kanske AIK...
Haha, nä, AIK är nog inte aktuellt!
