GAIS - Djurgården 2-1: En tankeställare
Djurgården stod för ett riktigt bottennapp mot GAIS. Efter två veckors uppehåll går man ut och gör en rent ut sagt usel prestation utan varken vilja eller finess. Djurgården har varit skadrdrabbat, haft otur, levt på marginaler och gått upp och ner i år men en sådan här insats ställer frågor kring mångas framtid inom klubben.
Det var ett viljelöst och oengagerat Djurgården som förlorade ikväll och släppte förbi sig GAIS i tabellen. Hemmalaget, som dominerade första halvlek, gjorde 1-0 genom Wanderson efter en knapp halvtimme; ett vackert anfall där brassen trycker in en retur som studsat fri i straffområdet som Djurgården hade kunnat avvärja med bättre försvarsspel.
GAIS fortsatte att äga större delen av första halvlek och kvitteringen kom därför något överraskande efter 37 minuter där Johan Oremo kunde placera in en retur på Sebastian Rajalaksos skott. Bra gjort av Rajalakso som vände upp och sköt ur drömposition.
Djurgården kom ut och spelade något bättre i andra halvlek som ändå var en jämn tillställning överlag. GAIS svarade dock för de vassaste chanserna och fick till slut utdelning. På ett inlägg från Jonas Lundén går Björn Andersson upp i duell med den längre Dembo Touray, som ändå förlorar duellen och returen går - även denna gång - rakt till en GAIS-spelare som bara behöver rulla in bollen. Innan dess har Björn Andersson sånär tråcklat sig fri efter att ha lurat Micke Dahlberg.
Trots underläge och byten förmådde Djurgården aldrig att pressa för en kvittering. Varken vilja eller förmåga fanns. Det var en riktig besvikelse att se Djurgården såhär tamt efter två veckors uppehåll där man haft möjlighet att nöta såväl försvarssspel som anfallsspel. Inget av dem fungerade. Målen släpps in på två returer, den ena efter en riktig svag insats av Dembo, där GAIS-spelare får stå helt fria i straffområdet. Man undrar var mittfältet håller hus i det defensiva arbetet?
Överlag mycket svaga individuella insatser. Spelare som Oremo, Jones och Daja försöker men blir alldeles för ensamma. Det enda positiva var egentligen Quirinos inhopp, han låg bakom två halvfarliga (och Djurgårdens enda) kvitteringschanser.
Det tåls att upprepas; denna match var ett riktigt lågvattenmärke och att se Djurgården så viljelöst och utan någon som helst spelidé var inte bara en besvikelse. Det gav en tankeställare kring spelares och ledares framtid inom föreningen. Och då syftar jag inte på Bosse Lundquist längre...
