- -
Djurgården – Sundsvall 3-1: Underhållande fotbollsparodi
Djurgården slog Sundsvall med 3-1 i en underhållande fotbollsparodi. Det svårhanterliga underlaget straffade spelarna hårt och försatte dem i prekära situationer. För oss på läktaren var det i alla fall underhållande, för även tragikomik är ju komik.
Inte var jag särskilt laddad inför matchen. Det kan jag inte påstå. Känslan var på förhand att vi skulle få se en till match exakt som den mot Norrköping. Själv missade jag den matchen och därför kändes det okej att få uppleva den i repris idag. Så fel man kan ha. Första halvlek i mötet mellan Djurgården och Sundsvall var istället en rätt underhållande fotbollsmatch, eller vad det nu var det skulle föreställa.
- Det blev ju nästan lite halvparodi, sa återvändande Sören Åkeby under presskonferensen och syftade på den blöta, hala och svårhanterade gräsmattan. Snuffes uttalande är något av en underdrift för långa stunder var det verkligen tal om fotbollsparodi. Bollen ömsom stannade i vattenpölarna ömsom vattenplanade och fick en jävla fart när den rann ut över diverse linjer. Det kanske mest talande och tragikomiska exemplet är när Sundsvall får ett friläge i andra halvlek. En snygg passning skär genom Djurgårdens backlinje och Linus Hallenius fångar upp den. Fri med Dembo Touray försöker han ta med sig bollen och runda den utrusande målvakten. Linus går åt ett håll, Dembo åt ett annat, men bollen... bollen blir kvar i mitten och kan först efter en stund rensas undan av djurgårdsförsvarare.
Mål där och den andra halvleken hade nog blivit en betydligt mer spännande historia. Nu blev det mest en transportsträcka med ett Djurgården som stabilt bevakade sin tvåmålsledning. Riktigt hett blev det egentligen först mot slutet när Sundsvall flyttade upp sina positioner och lyckades reducera. Spänningen blev dock kortvarig för blotta fem minuter efter inhopparen Johan Patrikssons reducering fick en annan inhoppare, Quirino, ett friläge efter en egen rusch över hela den offensiva planhalvan. Quirino gick åt ett håll, Gifmålvakten Andreas Lindberg åt ett annat, och bollen... ja, den här gången följde den med anfallaren och Quirino kunde bjuda de dryga femtusen åskådarna på ett riktigt drömmål.
Dessa båda episoder visar på det som kom att bli avgörande för matchutgången. Djurgården var helt enkelt det lag som, efter en tveksam och ovan inledning, bäst bemästrade de svåra förutsättningarna. Därför var det också blåränderna som gick segrande ur denna underhållande fotbollsparodi. Parodin tycks ju, i vårt nuvarande kulturklimat, vara den högsta formen av komedi. Snart sagt alla filmkomedier som går upp på bio numera är ju parodier på andra filmer. Och nu tycks trenden alltså också ha nått idrottens kultursfär genom Allsvenskan. Det här skulle man kunna göra en kulturstudie i. Men det är ju inte det vi sysslar med här. Här sysslar vi med fotbollsrapportering. Ur ett fotbollsperspektiv var det kanske allra mest anmärkningsvärda med dagens match att Sebastian Rajalaksos gamla specialare från säsongsinledningen åter gav utdelning. Sebastian blev återigen målskytt efter en halvårslång måltorka. Hans lättnad över sitt 2-0mål i slutet av första halvlek var påtaglig och han firade som den ungdom han är. Skönt att skåda.
Slutligen också ett ord om dagens publik. Siffran på 5012 imponerar kanske inte. Men vi som var där förtjänar en stor eloge. Under stora delar av matchen sjöng man med en frenesi som inte avslöjade något om en förlorad säsong. En tanke som väckts är att det bästa man kan göra när det gäller läktarfrågan i svensk fotboll är att stödja de positiva aspekterna. Så skulle de negativa kunna bekämpas. Det är lite det jag försöker göra nu. Och det var nog lite det klacken försökte när man under den slarviga matchinledningen bejublade varje lyckad djurgårdspassning istället för att bua åt varje misslyckad. Så kunde ju också Djurgården ta sig in i matchen till slut. Beteendeforskaren B.F. Skinner hade varit stolt.
