Djurgården – Landskrona 0-1

Murphys lag säger att allt som kan gå fel förr eller senare kommer att göra det. Denna lag var ikväll synnerligen lämplig att applicera på Djurgården.

Visserligen utarbetade Edward Murphy sin lag under arbete med raketmotorer och den är ämnad för just ingenjörsarbete, men i det vanliga livet har den fått en annan innebörd, nämligen att allt ibland går en emot. Hemma mot Landskrona var det Djurgårdens tur att få en ”Murphydag”.

Matchen öppnades med mycket fint spel av DIF, där bollen stundtals gick som på ett snöre i ett vackert och effektivt anfallsspel. Redan efter 22 sekunder hade ett samarbete mellan Stenman och Hysén gett Larsen en utmärkt målchans, men där vi förväntade oss ett distinkt avslut fick vi se ett tafatt försök till en placering nästan mitt i mål som Sandqvist utan problem kunde styra till hörna.

De första 20 minuterna var nästan ren propaganda, Hysén kom ofta igenom på sin kant, Larsen bättrade avsluten, men Sandqvist stod ivägen och Sjölund gjordes omkull i straffområdet och borde nog ha fått straff, även om domaren Miro Ukalovic påstod att backen spelat på bollen (något vi skulle få se mer av denna kväll). Det verkade som om att det bara var en tidsfråga innan nollan skulle spräckas och jag lutade mig bakåt och tänkte njuta av hur en bergsäker trepoängare införskaffades. Tyvärr var detta vad spelarna också gjorde.

Efter de inledande 20 minuterna mattades matchen betydligt. Landskrona jobbade hårt för att sänka tempot och drog tillslut ner DIF till samma nivå. Resten av halvleken var riktigt dålig och Landskrona började så smått skaffa sig lite chanser. Amuneke hade ett volleyskott tätt utanför i matchens 31:a minut och Tourray klistrade fem minuter senare ett lurigt skott från Okkonen. Den bästa målchansen hade dock Sjölund, när han efter en smått briljant kortpassning från Arneng fick bra skottläge. Vänsteravslutet räddades återigen av Sandqvist som även precis hann före Larsen på returen.

Annars präglades slutet av halvleken av Miro Ukalovic. Efter 25 minuters spel var frisparksstatistiken 5-4 i Landskronafavör, i halvtid 12-4. Stadion kokade gång på gång av ilska när klara regelbrott av Landskronaspelare ignorerades när samma situation för Djurgårdsspelare omedelbart renderade i frispark. Ukalovic sprang runt och signalerade med händerna att spelaren minsann spelat på bollen, även när det uppenbart inte var fallet, och gjorde ett ganska ynkligt intryck.

I andra halvlek fortsatte mönstret, Landskrona drog sig tillbaka, Djurgården spelade på utan gnista och vilja och Ukalovic gav bortalaget ständiga fördelar. En riktigt bra målchans lyckades hemmalaget vaska fram innan det var Landskronas tur att ta över skeendet. Kuivasto tröttnade på mittfältarnas seghet och drev upp bollen själv, lämnade den till Sjölund vars, låga skott räddades och gav Hysén öppet mål på returen. Tyvärr han Tobbe inte riktigt fram till bollen och trots att DIF nu spelade riktigt bra under en tvåminutersperiod höll nollan fortfarande.

I minut 65 började så Landskrona rada upp chanser, först ut var Amuneke. En slumpboll kom efter ett motlägg igenom till honom och avslutet satt hårt och lågt i nät, ett mål som snabbt dömdes bort då den assisterade domaren stod med flaggan uppe, helt korrekt enligt mig. Reprisen - som jag missade – visade dock enligt min kollega Malcolm att Concha faktiskt hade upphävt offsiden, något både jag och domarna missade. Strax efter var Amuneke på gång igen, hans skott från den högra delen av straffområdet var hårt, men tog i burgaveln bredvid en väl placerad Dembo Tourray. Minuten efter det fick Dembo se ännu ett avslut utanför stolpen, denna gång en nick från ett bra läge.

Nu radade Landskrona upp målchanser till följd av eget spel, men man fick även ett par av domare Ukalovic. Jörgen Pettersson fixade en frispark i mycket farligt läge i den 70:e minuten när han sprang in i Johannesson och slängde sig. Den frisparken tog Dembo utan större problem. Den andra skulle dock visa sig bli tämligen matchavgörande. Den alltid lika osportsliga Amuneke sprintade i matchens 76:e minut förbi Magro på vänsterkanten och stöp i backen utan att Felix en varit nära att röra honom. Varning utdelades och frisparken resulterade i en hörna som Yngvesson till sist kunde tåa upp i nättaket.

Med mungiporna nedåt satt jag nu och hoppades att detta kanske skulle kunna bli en liten väckarklocka för det dåsiga DIF. Och visst blev det så, de sista 15 minuterna (4 minuters tillägg blev det) drog laget upp tempot, något som inte minst märktes på att man helt plötsligt började få frisparkar igen, Landskronaspelarna hängde helt enkelt inte med och nu kunde inte ens katastrofen Ukalovic blunda längre. Målchanser resulterade tempot också i, Arneng hade ett skott som touchades över ribban, Larsen ett volleyskott som räddades, en nick från nära håll utanför, Árnason ett skott tätt över och Hysén ett skott som räddades och touchade ribbans överkant. Nu fick Murphy rätt, bolluslingen ville inte in, inte ens när DIF faktiskt spelade bra. Även Landskrona hade faktiskt lite oflyt, Amuneke frispelades med en minut kvar, ännu en gång åkte flaggan upp när den borde hållits nere (fast det var nog rätt åt honom).

Varför förlorar DIF idag? Det finns ett antal anledningar. Tränarteamet underströk i media vikten av att inte underskatta motståndarna, att det enda som ger vinst är stenhårt jobb, oavsett motstånd. Synd bara att spelarna verkade ha slagit dövörat till när detta förklarades. Efter den utmärkta inledningen reagerade spelarna som jag, antog att vinsten skulle bärgas enkelt, att det bara var att njuta av en defilering. Skillnaden är att jag kan kosta på mig sånt, spelarna måste vara smartare än oss supportrar. Det var först när 0-1-målet föll som laget insåg att de faktiskt kunde förlora. Då började de spela, då skapade de chanser! Det var väldigt tråkigt att se detta, det är så onödigt att tappa poäng bara för att man springer runt och tror att man är så jävla bra att allt ordnar sig av sig självt.

Även tränarteamet bör ta på sig en stor del av skulden. Varför, varför spelar man med Árnason från start? Helt fel spelartyp för en match som denna, jag ser gärna Kári mot bättre lag då han kan kötta sönder deras spel, men mot Landskrona, som knappt har något att kötta, hade en spelförare likt Magro varit mycket bättre på den platsen. Jag tycker även att Barsom borde blivit utbytt i halvtid, han hade verkligen en Murphydag och var tveklöst sämst på planen. Sedan är jag mycket tveksam till att Sjölund byts ut, han gjorde ändå en helt okej match.

Nu blev det som det blev, en mycket onödig förlust mot ett lag som knappast kan förväntas klara sig kvar i Allsvenskan. Landskrona gjorde ett mål, Djurgården noll och det är enbart sig själv man har att skylla. Visst var domaren en fullständig katastrof, visst var Landskrona riktigt dåliga, men i sanningens namn var förlusten inte särskilt orättvis.

För att försöka se det positiva: Förhoppningsvis kan denna match vara en väckarklocka (även om man hoppades att bortamatchen mot Sundsvall skulle vara det). En hundraprocentig inställning är A och O i fotboll, oavsett motstånd, slappnar man av åker man på däng, även mot bottenlag i Allsvenskan anno 2005.

0 kommentarer