Reportage del 2: Hemma hos Tobias Hysén
Dagarna innan Djurgården åkte till Portugal mötte Forum 1891 Tobias Hysén på Skytteholm efter en av lagets träningar. Sedan var det lägligt att ta själva intervjun hemma hos vänsteryttern som bor i Solna.
– Varje gång man säger var man bor så får man nästan ett knivhugg i ryggen. Men det får man ta, säger göteborgaren.
Missa INTE del 1 av intervjun (här finner du del 3)
Skytteholms IP i Solna, 23 mars klockan 13:30
Trots att vårdagjämningen inträffat är det fortfarande kallt och snön ligger ännu kvar på trottoarerna. Djurgårdens träning har precis tagit slut och ett möte med Tobias Hysén är inbokat. Men Tobias Hysén stannar i ytterligare en halvtimma för att, under ledning av Stefan Rehn, träna avslut på Pa Dembo Tourray.
– Just nu är det väl lite sämre med den individuella träningen. Det enda som förekommer är skotträning efter ordinarie passen. Men det blir lättare när vi kommer ut till Kaknäs eftersom man kan stanna kvar där hur länge man vill. Där har man inte pressen på sig att Lunkan tvingas vänta för att ta in alla grejer. Där kommer inte heller några andra och ska träna efteråt.
Hur är det med inplanerad individuell träning?
– Det är något som det talats om sen jag kom hit för snart tre år sedan. Det har ändå inte riktigt hänt något. Vad det beror på vet jag inte. Så det får man ta tag i själv istället. Och jag stannar kvar efter träningar och skjuter. Men det är väl upp till var och en också att ta ansvar också. Jag skulle ändå vilja se att det blir mer individuell träning på programmet än vad som är fallet idag. Förhoppningsvis kommer det nog att bli mer och mer under året.
Vem är det som tränar det individuella?
– Det brukar mest vara Stefan Rehn. Han stannar kvar och hjälper till. Det är väl också så det är tänkt. Stefan tränar det tekniska individuellt, exempelvis skott eller inläggsteknik. Men om någon vill stanna kvar och träna försvarsspel så får Jonevret eller Lasse ta det som kan det taktiska bättre.
Har Stefan lärt dig mycket?
– När jag kom till Djurgården så sköt jag inte något vidare bra. Men jag har stått och nött skott med Stefan hur många gånger som helst. Även om jag inledningsvis hade ett ganska hårt skott när jag träffade bollen rätt så gjorde jag det bara en gång av tio. Därför har Rehn, från grunden, fått lära mig hur jag ska skjuta. Nu kanske nio av tio avslut går på mål, sen kanske inte alla går in. Men i Royal League såg man att en del bollar trillar in som egentligen inte skall göra det.
Känns det bra att ta instruktioner av en tränare som tidigare varit en riktigt bra spelare?
– Naturligtvis är det lättare att ta instruktioner från en tränare som varit bra själv. Hade det stått en kille som spelat i division fyra som högst, då skulle man ha undrat hur han skulle veta hur jag ska skjuta om inte han kunnat göra det själv. Om inte annat bevisade Stefan sin kunskap en gång när vi tränade ute på Kaknäs. Det gick lite sådär för mig, då säger Stefan "kolla här" och drar en högervrist så långt upp i krysset bollen kan komma. Då kände man, "kul", här står man och nöter, nöter och nöter så drar han ett skott som är bättre än alla mina 250 000 skott jag skjutit hittills. Men då vet man i alla fall att han vet vad han talar om. Dessutom vet han hur det är att träna extra. Han lär även ut på ett bra sätt.
Han kan om han vill...
– Det är klart att det blir svårare och svårare för honom också i och med att han tränar mindre och mindre fotboll. Men han kan fortfarande dra en boll upp i krysset med kängorna som vi har när vi sitter på bänken. Jag är ganska säker på att han skulle kunna lägga upp bollarna ganska bra där han ville ha dem om han bara tränade skott i en vecka.
Rehnen sköter det tekniska.
Vad tycker du om själva träningarna?
– Jag tycker att träningen i Djurgården är bra, jag gillar upplägget med styrketräning, fys och fotbollsträning. Och tränarna har det upplägg som de tror på. Jag litar på att de vet vad de gör och att det är bäst för oss. Jag hade dock önskat ett lite annat upplägg på vissa saker. Det går alltid att göra saker bättre. Innehållet i fotbollsträningen önskar man ibland skulle vara annorlunda.
Hur har det gått med styrketräningen i vinter, har Royal League ställt till det?
– Jag tror snarare att det kan vara bra att inte styrketräna för mycket. Titta på lagen i Europa som kör sex veckors försäsong och orkar spela 70 matcher. Medan vi har tolv veckors försäsong och kanske bara spelar hälften av matcherna. Jag tror att för mycket styrketräning kan göra det jobbigt för spelarna. Slitna spelare är inte bra heller. Man talar om slitna spelare redan i slutet av mars när serien börjar i april. Så att vi förlorar något fys- eller löppass här eller där, det tror inte jag gör så mycket. Och kollar man på alla tester så tror jag att de flesta har förbättrat det mesta.
Var det jobbigt att ta sig igenom den första försäsongen med Djurgården?
– Det blev aldrig någon chock, vi hade ganska mycket styrketräning även i Häcken. Men det märks att det tar, jag väger fyra- fem kilo mer nu än vad jag gjorde när jag kom till Stockholm.
Hur är det annars med träningarna i Djurgården kontra Häcken?
– När jag spelade i Häcken så låg vi i Superettan men jag tyckte ändå att vi hade jättebra träningar. Så var det säkerligen också, vi hade ett bra lag med många unga och bra spelare. Men träningarna med svenska mästarna är med säkerhet bättre. Samtidigt är jag en bättre spelare nu. Första året, 2004, var det helt klart tufft, det var mitt tuffaste år rent träningsmässigt. Sen har jag anpassat mig och har blivit bättre och bättre. Jag har nu fått ungefär samma status i Djurgården som jag hade i Häcken de två sista åren där. Kanske är min status i DIF till och med bättre. Sett till den nivån som jag har legat på har träningarna alltid varit bra.
Ger konkurrensen i laget bättre träningar?
– Ja, utan konkurrens får du kanske sju spelare som vet att de kommer att få spela oavsett vad de presterar på träning. Därför behöver de inte gå för fullt då. Visserligen har man alltid en tänkt startelva där man vet om man är med eller inte, men samtidigt vet man att det finns åtminstone fem- sex spelare som kan komma in och göra det minst lika bra om man inte gör sitt yttersta. Därför måste man ge allt på träningar. I år har vi en bättre konkurrenssituation än vi haft både 2004 och 2005, så alla kommer verkligen att få kämpa för sina platser under säsongen som kommer.
Tobbe tränar inlägg medan Rehn står i bakgrunden och studerar.
Hem till Tobbe
Efter att göteborgaren duschat och bytt om kommer han ut ur Skytteholms omklädningsrum. Vi bestämmer oss för att åka hem till honom för att avsluta intervjun. Efter några minuters bilfärd, till andra sidan av Solna, är vi framme där han bor. Trots att han hade möjligheten att få en lägenhet på Gärdet valde han att flytta till fiendeland. Visste han vad det innebar att bo i Solna?
– Jo det gjorde jag väl och varje gång man säger var man bor så får man nästan ett knivhugg i ryggen. Men det får man ta. Jag har inte haft några problem med det ännu och hoppas inte jag får det heller. Att jag flyttade hit berodde på att det 2004 var mycket viktigare för mig att få en ordentlig lägenhet. Trots att lägenheterna i Göteborg är mycket billigare än de i Stockholm ville jag ha en lika bra, eller kanske bättre lägenhet än den jag haft, till ett rimligt pris. Det fanns visserligen jättefina lägenheter på Gärdet men de var rätt små. Max 48 kvadrat var det jag erbjöds där. Eftersom jag och Maria tidigare haft 60 kvadrat så ville vi inte ha mindre. Då fanns det en öppning i Solna, denna lägenhet på 70 kvadrat.
Vad sa vännerna om att du flyttade till Stockholm?
– Göteborgspolarna ville att det skulle gå bra för mig och enda chansen för mig att spela i Allsvenskan var att gå till Djurgården. Så de är jättenöjda. Särskilt då de får en ursäkt att komma upp till Stockholm och shoppa. Vi har haft en massa folk här uppe som gått på stan fredag, lördag, söndag. Det finns både för- och nackdelar med att bo här. Visserligen ser man inte vänner och bekanta lika ofta men det blir istället än bättre när man får träffa dem när man är hemma.
Hur ofta blir det?
– Man försöker träffa släkt och vänner så mycket man kan. Man försöker ta upp dem i omgångar och åka ner i omgångar och hålla kontakten så gott det går. På sommaren är det lättare, då brukar hennes familj komma upp ibland och då brukar vi gå på Gröna Lund med hennes lillebror. Sen försöker vi få upp mina brorsor och ta med dem ut och göra roliga grejer. Man försöker även åka hem och göra grejer hemma med olika familjer. Både hennes morsa och farsa samt mina föräldrar är skiljda så det blir fyra familjer att täcka upp när vi är hemma.
Det blev inte så allvarligt som Håkan Hellström sjunger att det ska vara att flytta från Göteborg?
– Det där är rätt överdrivet. Jag har aldrig träffat någon stockholmare som är riktigt dryg ännu. Sen finns det dem som är mindre trevliga men inte på så sätt som man trodde när man kom upp. Många göteborgare tycker nog att stockholmare är dryga bara för att man har hört det. Det är mycket fördomar eftersom de flesta som tycker så troligtvis aldrig träffat någon stockholmare, eller bara träffat de värsta. För det är samma sak varje gång jag haft någon vän här. De säger "det var ju inte så farligt". Så jag försöker hela tiden få dem att ändra sig. För det är bara en myt...
Du har flera lagkamrater boendes i området, är det skönt?
– Vi har Oskar (Wahlström), Arneng, Robban (Stoltz) och Dembo som bor här nu. Dessutom bodde Abbe i närheten när jag flyttade hit och han tog hand om mig i början. Han känner alla i Stockholm, finns det en miljon människor i staden känner han åtminstone 900 000 av dem, det var viktigt då eftersom man fick följa med på alla ställen. Det var restauranger, caféer, frisörer, Café Opera. Det gjorde också att man lärde känna stan och kom in i det på ett bra sätt. Man åkte med honom överallt. Han kunde alla genvägar och allting. Det tog mig ett halvår att lära mig, efter det hittar jag överallt och kan köra själv.
Då Abgar är så mån om klubben, är det inte tråkigt att han får så mycket skit?
– Det finns ingen annan som vill Djurgården så väl som Abbe. Men han har i stort sett varit skadad hela tiden sen han kom tillbaka till Djurgården. Enda gången han inte var det var när han kom in i början förra året och då gick det jävligt bra. Problemet var bara att han så gärna ville spela för att hjälpa klubben då det inte fanns några andra spelare att tillgå. Det gjorde istället att han blev sliten eftersom han inte var tränad för att spela så mycket som han gjorde. Därför gjorde han någon dålig match och så började ropen på läktaren. Det är så jävla tråkigt att höra. För det finns många andra gör mycket sämre matcher än honom ibland, men klarar sig undan sådant. Jag själv har aldrig upplevt att någon skrikit på mig fastän jag gjort dåliga matcher. Men det är väl bara att hoppas att folk förstår att ingen blir bättre av - och att Djurgården inte blir bättre av - att man buar ut Abbe. Djurgården blir bättre av att folk hjälper Abbe för han är en av våra bästa spelare när han är riktigt bra. Får han bara chansen att vara det kommer han göra mycket nytta. Så knip käften och hjälp honom istället.
Tobbe och Barsom firar cupguldet 2005.
Vad gör du på fritiden?
– Just nu så lite som möjligt. Det låter som om det är bättre än vad det är. För tränar man två pass så blir det att man tränar och käkar, antingen på Bosön eller på Kaknäs. Sen kanske man hinner hem ett tag innan det andra passet. Jag har det lite bättre just nu eftersom vi ofta tränar på Skytteholm som ligger just där vi bor. Då kanske jag kan vara hemma i två timmar innan det är dags för nästa pass. Då dödar man tiden vid tvn eller genom att spela på datorn eller surfa på nätet lite. Dessutom blir det mycket vila under försäsongen då man är helt slut. Efter träningarna försöker man att göra annat. Käka och laga mat. Kolla på tv för att följa med lite samt ha ett socialt liv.
Som att gå på trav?
– Vi har några i laget som tycker det är jävligt kul att spela på hästar. Själv har jag inte det som något jätteintresse och skulle aldrig kunna åka ut till Solvalla varje helg. Jag känner mig mer som en bidragsgivare men jag uppskattar mer att sitta på Solvalla med polarna. Som igår då det var jag, Daja, Johan och Oskar. Sen var Dajas flickvän och Johans tjej samt lillkillen med. Sånt tycker jag är roligt. Vi hade kunnat sitta och tittat på hundkapplöpning och det hade ändå varit kul. Det ingen nackdel om man även vinner pengar, men det är inte själva grejen.
– Det är dock roligt att tippa inom laget fastän jag alltid sagt har att alla andra är så jäkla dåliga på det. Därför fick jag chansen att ta ut ett system själv, och jag hade ju fem rätt, men det blev ingen utdelning. Det är dock det bästa som någon har haft hittills. Och 2004 tog jag ut ett system med Babis, då vann vi 22 000. Så det har gått hyfsat när jag har tagit ut hästarna även om jag är dålig på det. Men jag tror det mer handlar om att ha tur. Det är nog bättre när man inte kan så mycket.
Vilka är det som överanalyserar situationerna?
– Arneng, Rascken och Rehn är dem som ska kunna det där. Men de vinner aldrig något. I alla fall inte när vi spelar inom laget. De har säkert vunnit när det spelat själva. Johan vet jag har vunnit.
Och hemma blir det antagligen en del tv-spel?
– Det blir det. En hel del tv-spel och datorspel. Pro Evolution Soccer på tvn och Football Manager på burken, det brukar sluka ett antal timmar. Men det blir inte så mycket spelande nu när vi tränar så mycket som vi gör. Det krävs ändå koncentration, därför blir det är mest på somrarna och hösten man spelar såna spel. Då tränar vi bara ett pass per dag.
Kan du rekommendera någon spelare på FM?
– Jag brukar alltid köpa mig själv så det får väl bli jag. Sen hittar man alltid några favoritspelare som gör jäkligt bra ifrån sig oavsett lag. Exempelvis en ganska ung högerytter från Stuttgart som heter Christian Tiffert. Honom kan jag tipsa om.
Hur är Tobias Hysén?
– Det är en bra spelare på det spelet. Inte bara för att det är min egen spelare utan han är faktiskt bra, ler Tobias stolt.
Sambon Maria, VM och framtidsplaner
Tobias flickvän pluggar till hälsopedagog ute på Lillsved på Värmdö. När de kom till Stockholm skaffade hon sig själv ett jobb trots att Djurgården erbjöd sig att ordna ett jobb åt henne. Hon började arbeta på spaproduktsförsäljaren Kerstin Florian men i höstas sade hon upp sig och började plugga. En utbildning som hon avslutar i maj.
Efter hon är färdig med studierna drar ni utomlands?
– Ja, hon får plugga fram till maj, sen får hon lägga av, får då ska vi någon annanstans, skratt. Nej, så har vi inte alls sagt. Men det är klart att det är skönt att hon blir klar då så att hon har en utbildning att falla tillbaka på när vi kommer tillbaka till Sverige, om det blir så att vi flyttar.
Tobias på Forresta-guldfesten med Maria.
Men det blir i alla fall en tredje säsong i DIF?
– Som det ser ut nu så blir det i alla fall en början på den, sen får man se vad som händer till sommaren. Men min och klubbens målsättning är att ta ett halvår i taget. Jag kommer dock inte leta klubb själv och tänker inte ligga på Djurgår´n så att de tvingas sälja mig till reapris. Det kommer således att bli riktigt bra för båda parter när jag väl flyttar.
Inte ens för Liverpool?
– Man måste vara realist också. Visserligen hade det varit jättekul att tillhöra klubben, men jag hade nog bara fått spela var tionde match där. Det är inte det jag strävar efter. Visserligen hade det varit svårt att tacka nej, men det är därför jag inte vill tala för mycket om Liverpool. För det där är lite taget ur sitt sammanhang. Trots allt hade det inte krävts så mycket för att bestämma mig för dem. Det är den enda klubben som jag hade bett Djurgården lösa det med. Det bara är så och alla förstår varför, tror jag. Alla som håller på ett lag hade säkert gett det mesta för att få spela där.
Spelar du som mot Juventus så...
– Matcherna mot dem gick bättre än vad jag kan prestera egentligen. Om jag så får 100 matcher gör jag inte två så bra matcher igen. Men visst, tänk om man har lite flyt inledningsvis. Se bara på Sören Larsen. Han gjorde mål i sina första matcher i Tyskland och kommer för alltid vara en hjälte i Schalke. För med två- tre mål i början så spelar det inte någon roll hur dålig man är sen. Det räcker ändå alltid till en plats på bänken. Tränaren vet att det kan räcka med en chans och det är lite så med Sören. Fick han tre chanser i Djurgården så gjorde han två mål. Han är en förbannad straffområdesspelare som nästan alltid träffar mål med hårda, precisa avslut. Antingen ger det ett mål, en retur eller hörna. Sören Larsen var vår viktigaste spelare under våren och sommaren förra året, utan hans mål hade vi inte haft så många poäng som vi hade inför hösten.
Tobias Hysén slår inlägg förbi Zambrotta på Delle Alpi.
Hur är Quirino i jämförelse?
– Sören Larsen för mig är en mycket bättre spelare än vad brassen är. Jag har sett Sören ett halvår i Djurgården och ett halvår i Schalke. För mig är det, i nuläget, klasskillnad på de två. Sen är det upp till Quirino att bevisa att jag har fel. Jag bedömer spelare efter vad jag har sett, inte hört. Han har spelat över trettio landskamper för Brasilien och det smäller högt. Men jag skiter i hans meriter om han inte gör ett mål i Allsvenskan. Men gör han tio mål på tio matcher, så... Samtidigt kan man bara föreställa sig hur det är att komma till tio minusgrader och snö hela tiden från ett land som har 40 grader och solsken varje dag.
– Han måste i alla fall lära sig språket så vi kan kommunicera med honom. Därför tycker jag att vi får se våren som en inlärningsperiod och det gäller att vi inte sätter för stor press direkt. Av den anledningen har tränarna varit smarta som matchat honom sparsamt under försäsongen. Jag är dock säker på att vi kommer ha nytta av honom efter VM men innan dess är jag osäker på det.
VM. Hur ser du på dina chanser?
– Jag tänker inte så mycket på det även om det vore jättekul att bli uttagen, vilket jag inte tror jag blir. Spelare som Alexandersson, Mattias Jonson och Anders Svensson går före och det är inget konstigt med det. De har bevisat att de håller på den nivån och det är inte värt att chansa inför ett stort mästerskap. Jag satsar istället på att ta mig in i truppen efter VM, vilket jag hoppas klara av.
Om du gör tolv mål innan sommaren?
– Ja, haha! Gör jag tolv mål innan uppehållet då blir det en redig proffsmiddag. Men då får jag nästan stanna kvar för med fyra mål till vinner jag skytteligan.
Vilken landslagsspelare anser du dig vara mest lik i spelstil?
– Om man ska försöka jämföra mig med någon spelare så är det väl Fredrik Ljungberg. Även om han är högerfotad så är vi lika, han har spelat mycket till vänster och han är den spelare som jag identifierar mig mest med. Jag brukar därför följa Arsenal för att titta på hur han gör.
Dessutom följer du honom i modellkarriären...
– Det där var väl mer en rolig grej. Jag fick en förfrågan om jag ville göra det. Och ska jag vara ärlig så visste jag inte riktigt vad det innebar. Men klädesbilderna var ganska roliga att plåta, för det är rätt snygga kläder. Sen visste jag inte om att det var tänkt att jag skulle ta en bild när jag stod med bar överkropp. Visst hade jag kunnat säga nej men jag hade inte lust att tjafsa när jag väl var där. Annars var det en rolig grej och jag skulle kunna tänka mig att göra liknande klädjobb i framtiden. Men vika ut sig, det var inte meningen.
Tobias modellar med sin syster
Foto: MQ
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag hoppas att jag kan bli proffs framöver. Och när jag flyttar hem så blir det hem, till Göteborg. Om jag då är tillräckligt bra, och chansen finns, skulle jag gärna spela i IFK Göteborg.
Om Djurgården är outstanding och spelar i Champions League?
– Flyttar man hem så flyttar man hem. Det är lite som Anders Svensson, Mathias Svensson och Mattias Jonson. Då väljer man lite på geografi. Stockholm kommer alltid vara mitt andra hem men jag kommer aldrig bo här sen. Eftersom jag och tjejen är från Göteborg och vi båda har all släkt och vänner där så blir det antagligen dit vi flyttar. Det är klart att jag hade kunnat flytta tre år till Stockholm och sen flyttat tillbaka till Göteborg igen om det är så att Djurgården ligger i Champions League. Fast då har Djurgården antagligen ett lag som inte är i behov en hemvändande föredetting. Mitt hjärta kommer oavsett alltid att klappa för Djurgår´n efter att jag har varit här i tre år.
Har du funderat på att skaffa barn?
– Nu börjar man komma upp sig i karriären. Det är klart att det säkert kommer att bli tal om det framöver men det kommer nog att dröja ett tag till. Det enda vi sagt att när eventuella barn börjar skolan, då bor vi hemma. Så om jag skulle bli utlandsproffs, när vill jag flytta hem? Kommer jag fram till att 32 år är en bra ålder då får man väl se till att jag är det när ungarna är max 6- 7 år gamla. Det är egentligen det enda som jag vill, mina barn ska inte börja skolan utomlands. Det är viktigt för dem att få tryggheten man får av att gå i en svensk skola.
Vad kommer du syssla med efter fotbollskarriären?
– Jag tror att det ordnar sig då. Nu finns det så mycket att göra för fotbollsspelare som lagt av. Du kan bli agent, tränare eller jobba på tv eller radio. Du får så mycket gratis när du varit elitspelare. Det är inte lika noga nu som det var förr att ha en jätteutbildning. Jag har gått ut gymnasiet, det är jag nöjd med. Sen om jag vill börja jobba med något speciellt, då kan jag läsa upp det då.
Gå i din pappas fotspår och bli expertkommentator?
– Som det känns nu är det absolut en grej jag kan tänka mig att göra. Men när jag är 35 kan jag vara så trött på fotbollen att jag känner att jag vill jobba på posten eller köra lastbil istället. Det finns ju faktiskt dem som sagt "vad som helst men inte fotboll". Jag har dock svårt att tro att det ska bli så och antar att det blir något inom fotbollen även efter jag slutat min aktiva karriär.
Länk till den tredje och sista delen