- -
Djurgården - Kalmar 0-1: Intet nytt på den blårandiga fronten
Djurgården hade allt att vinna idag mot Kalmar. Säsongen är körd sedan länge, men chansen att sätta några kuggar i smålänningarnas guldhjul fanns där. Trots den uteblivna pressen på laget var det elva smått panikslagna blåränder som beträdde stadions gräsmatta.
Dagens match har vi redan bevittnat ett antal gånger den här säsongen, ett DIF helt utan spelidé, långbollar ut i intet och en panikslagen försvarslinje vid offensiv press. Intet nytt på den blårandiga fronten.
Nytt för idag var att Siggi valde en helt ny startelva, som vanligt. Doktorn fick ta plats på mittfältet, Dahlberg var tillbaka i mittlåset och en iskall Premier League-Lance formerade sig till höger i anfallet. I min krönika inför säsongen påstod jag att DIF hade börjat slå in sig på en väg i kontinuitetens tecken. Fel fick jag. Knappt en startelva i år har varit lik den andra. Med tanke på den osäkerhet som genomsyrar hela klubben borde Siggi och Pålle försöka hitta någon sorts säkerhet i grunduppställningen, men nej, istället väljer de att rotera frisk jämfört med den senaste matchen. Föga förvånande hade Doktorn svårt att hitta rätt i sin offensiva mittfältsposition och Mikael "varannan match back, varannan match anfallare" Dahlberg hade det inte heller helt lätt i mittlåset.
Tillbaka till spelidén, hela säsongen har vi supportrar sökt svar på hur DIF egentligen vill spela fotboll år 2008. Med tre matcher kvar av säsongen har vi fortfarande inte fått något vettigt svar. Spelarna ser också allt som oftast ut som frågetecken på planen. Vet Siggi och Pålle något som vi andra inte vet? De gånger jag har frågat Pålle om det berörda ämnet har han svarat att de vill ha ett rörligt anfallsspel med en blandning av korta och långa bollar. Jaha, då vet vi det. Tack.
Några små Djurgårdsljus i höstmörkret fanns det ändå idag. Den nyligen bortgånge Djurgårdsikonen, Arne Arvidsson fick en värdig hyllning i form av en tyst minut innan matchstart. Vila i frid, Arne. Leden tunnas ut för varje år som går, men vi glömmer er aldrig.
Sebastian Rajalakso och Andrej Komac var i princip de enda spelarna som stärkte sina aktier i och med dagens match. "Raja" fick en hel del ytor idag som han väl tog vara på med sin speed och Andrej tog för sig ordentligt på innermittfältet, men slovenen borde minst ha fått in en boll bakom Wastå. Idag gjorde även Martin Andersson en efterlängtad debut. Senast Martin spelade var i våras och visst, han var ringrostig, men hans bollbehandling är en fröjd att se jämfört med de otaliga träben som finns i Allsvenskan.
Matchen då, den vann Kalmar med 1-0.
Så, nu spelar vi av de tre sista matcherna och glömmer allt illa kvickt.
