Bisarr förlust mot Norrköping
Sektion F andades optimism inför matchen. Med rätta. Djurgården är ett bättre lag än Norrköping – och ägde kvällens match fullständigt. Ändå föll man.
Det revanschlystna topplaget Djurgården dominerade händelserna med eftertryck hemma på Stockholms stadion mot det brandskattade bottenslaget Norrköping, som dessutom fick två man utvisade. Givetvis vann – gästerna. Något som föranleder en att plocka fram välkända klyschor som ”bollen är rund”, ”fotboll är inte rättvist” och ”hedersamma förluster är det värsta som finns”. Slitna men ack så sanna. För kvällens match var i mångt och mycket bisarr. Inte sedan den allsvenska hemmamatchen mot Örebro –99 har en match med blårandig inblandning sett en mer orättvis utgång än denna.
Norrköping inledde matchen respektlöst och dominerade – i fyra minuter. Resterande 86 minuter plus stopptid var det Djurgården för hela slanten. Helt enligt ritningarna. Gästernas strategi var föga oväntat att backa hem så långt det bara gick och slå till i form av kontringar när tillfälle gavs. Med facit i hand är det bara att gratulera ”Peking”. Taktiken lyckades till fullo och de spelade efter sina resurser med den äran. Men framför allt bör de tacka Fru Fortuna; utan henne hade det knappast blivit några poäng i dag.
Första halvlek sammanfattas med fördel av den officiella statistiken. Bollinnehav: 64%–36%. Tio procents övervikt är mycket, 20 är remarkabelt och mer än så är utklassning. Det var som synes mer än så. Tyvärr har Djurgården märkbart svårt att omsätta bollinnehav och press i mål. Över huvud taget har man stora svårigheter den berömda sista tredjedelen. Det är den bistra förklaringen till att allsvenskans roligaste och mest offensivglada lag har gjort minst mål av samtliga topplag.
Halvlekens store målsumpare var Patrik Eriksson-Ohlsson, som redan efter sex minuters spel inledde den ineffektiva orgien. Andreas Johansson sköt ett distansskott som Eddie Gustafsson släppte rakt ut till den blonde mittbacken. ”Peo” avslöjade dock att han inte är någon van avslutare genom att få bollen över mål. Ett flertal andra blårandiga avslut vaskades fram. Bland annat avlossade ”Adde” Johansson ett kanonskott, i matchminut 17, som förtjänar ett omnämnande.
Rättskipare Martin Hansson gjorde sitt yttersta för att hamna i händelsernas centrum. Först varnade han Abgar Barsom efter att denne fallit väl lättvindigt i straffområdet. Inget att orda om, även om merparten av de 12 195 på läktaren tyckte annorlunda. Därefter inträffade en situation man kan orda om i leda. Stefan Alvén – släkten är värst – plockade ner ett skott av Johansson med handen. Hansson med kollegor var antagligen ensamma på Stadion om att missa det. Som grädde på moset missade domaren ytterligare en klar handssituation när IFK:s Joe Spiteri i slutet av halvleken skapade sig ett jätteläge genom att ta med sig bollen med handen. Lyckligtvis var avslutet inte det bästa och halvleken slutade mållös.
Andra halvlek följde samma mönster som den första. Djurgården låg på för ett ledningsmål medan Peking spelade avvaktande och värnade om startpoängen. En period i mitten av halvleken var pressen riktigt furiös och mynnade ut i flera heta chanser. De flesta hade Johansson, som med flyt kunde gjort tre mål. Men den offensive mittfältarens sällsamma oförmåga att måla i årets allsvenska höll i sig. Först fick han på ett kanonskott som träffade Eddie Gustafssons målvaktställning. Därefter frispelades han av Stefan Bärlin, men den avslutande bredsidan smet strax utanför Gustafssons vänstra stolpe. Sedan avslutades målfrossan med att han och Jones serverades öppet mål efter ett inlägg av Bärlin. Kommunikationen dem emellan var dock inte den bästa varför resultatet blev en lam nick strax utanför det öppna målet.
När man väntade som bäst på det förlösande ledningsmålet slog i stället Norrköping – som klokt nog gått över till ett femmmannamittfält – till som en blixt ifrån klar himmel. Dawid Banaczek är namnet för dagen. Inhopparen hade bara att slå in bollen i ett övergivet mål då Isaksson var bortspelad efter en magnifik räddning i sekvensen innan. Man kan starkt ifrågasätta Magnus Samuelssons agerande vid målet; han borde fått bort bollen i första läget. Nu fick han inte det, och det är inget att gräva ner sig för. I övrigt skötte sig Samuelsson bra.
Efter målet intensifierades givetvis Dif:s press. Inte blev den sämre av att Peking – Fredrik Bild och matchhjälten Banaczek för att vara exakt – drog på sig två röda kort i slutminuterna. Det hjälpte dock föga, då Djurgården bara hade några minuter kvar att vinka på. I stället avslutades föreställningen med att en annan inhoppare – Mathias Flodström – drog ner rullgardinen fullständigt genom att nicka in 0–2. Det tragikomiska var att målet föregicks av en hörna där Flodström, ensam IFK:are i straffområdet (snacka om gladfotboll …) mot fem djurgårdare, ostört kunde nicka in bollen. En passande avslutning på en bisarr kväll.