- -
Elfsborg - Djurgården 1-0: Någon som förväntade sig något annat?
Djurgården tog under kvällen sin tredje raka förlust när Elfsborg vann med uddamålet. Inte ett särskilt oväntat resultat för någon, för ingen trodde väl att Djurgården skulle vinna den matchen?
Jag har väldigt svårt för Elfsborg. Det är inte så att jag hatar dem eller så - de känns mest bara pinsamma. Ett gäng bönder som anammat storstadslagens supporterkultur, men saknar en naturlig rival och har därför bestämt sig för att hata IFK Göteborg och sjunga ramsor om dem under en guldstridsmatch mot Djurgården. När man sedan hör någon från publiken skrika "ska han kasta elle?" till Haginge på värsta bonnsvenska kan man inte göra annat än ta sig för pannan. Men jag lämnar "guliganerna" (herregud) där och fokuserar på matchen...
Matchen den vanns av Elfsborg. Rättvist och inte alls oväntat, och jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket. Visst är det alltid kul att vinna, men i det här läget känner man ingen nervositet inför eller under matcherna - det som är kvar ska mest spelas av och så får vi ta nya tag efter det. Att bli bäst i stan skulle visserligen inte skada, men när det snarare handlar om att bli minst sämst i stan känns det inte alltför upphetsande.
Startelvan var i alla fall lite småspännande, Philip Hellqvist fick göra sin första Allsvenska match från start och Oremo fick spela centralt i anfallet där han hör hemma. Synd bara att Mikael Dahlberg ska pressas in i laget till varje pris, vilket också blev matchavgörande då hans orutin som mittback lyste igenom vid Elfsborgs mål. Hans långsamhet gjorde att han inte heller kunde löpa ifatt James Keene efter sin miss och Keene kunde kallt chippa in matchens enda mål i andra halvleks inledning.
Första halvleken var riktigt seg, men på grund av stora luckor i försvarsspelet fick Elfsborg några lägen att trycka in ett ledningsmål utan att lyckas. Djurgårdens offensiv var inte mycket bättre än defensiven, utan den var så hopplöst dålig och fantasifattig som vi fått vänja oss vid. Ett litet plus dock till ungdomarna Rajalakso och Hellqvist som försökte och ville åstakomma något. Men det var först när Elfsborg gjorde en "Djurgår'n", dvs. att backa hem och bjuda in motståndarna i matchen efter ett ledningsmål, som Djurgården skapade åtminstone ett par bra chanser. Toni Kuivasto kom närmast en kvittering och om han bara hade fått en tå på Quirinos nick efter en hörna hade det mycket väl kunnat bli mål, men nicken gick istället utan touch i stolpen. Men som sagt, annars hade Djurgården inte mycket att komma med.
Det var tredje raka förlusten, blir det den fjärde på måndag mot Göteborg? Förmodligen.
Bitter? Jag? Möjligt, men uppgiven är nog det rätta ordet. Av dagens Djurgården går det inte att förvänta sig någonting alls.
