-
Inför IFK Göteborg – Djurgården: Äh, va’fan!
I morgon spelar Djurgården säsongens näst sista match mot Göteborg i Göteborg. Djurgården har revanch att utkräva efter förlusten på Råsunda i somras och Paul Lindholm pratar på dif.se om ytterligare en inspirerande utmaning mot ett av topplagen, men egentligen vill jag att han bara ska säga: - Äh, va’fan!
Säsongen närmar sig sitt slut och det gör också Djurgårdens svåra period med matcher mot de senaste årens mästare. Jag tänker då givetvis på morgondagens match mot IFK Göteborg som vann i fjol, förra omgångens uddamålsförlust mot Elfsborg som vann i förfjol och matchen dessförinnan som var förlusten mot Kalmar som vinner i år, en svår period dit även derbyförlusten mot Bajen kan räknas. Nu lider den perioden alltså mot sitt slut men jag kan inte känna annat än:
- Äh va’fan!
Djurgårdsformen är i dalande med de tre raka förlusterna mot topplagen. En annan säsong hade det varit en fruktansvärd missräkning som kanske hade kostat Djurgården guldkänningen. Men i år har vi inte haft guldkänning sedan innan EM och därför känns förlusterna inte så hemska ändå. Å andra sidan kändes heller inte segern mot Sundsvall för ett par veckor sedan så jävla rolig heller. Allt känns, som ni säkert redan listat ut, mest som:
- Äh, va’fan!
Till morgondagens match kommer ett osedvanligt skadeskjutet djurgårdslag. Förutom avstängde Markus Johannesson saknas skadade Jan Tauer, Andrej Komac, Johan Oremo, Mattias Jonson, Enrico och, kanske framförallt, Pa Dembo Touray vars knä är ömt och förhindrar spel. Daniel Sjölund är däremot tillbaka och det är visserligen tur det. Senast Djurgården befann sig i en svacka var det Sjölunds comeback som blev vändningen. I morgon lär han dock få agera vänsterback i Jan Tauers frånvaro och därför lär Sjölunds inverkan på matchutgången minimeras varför hela hans comeback just denna gång mest känns som:
- Äh, va’fan!
Göteborg har haft en ganska blandad säsong och gjort ett par riktigt bra matcher utan att hitta stabiliteten som gav dem guldet ifjol. Då hade man en ung striker i Marcus Berg. I år har det istället varit Robin Söder som fått ikläda sig rollen som påläggskalv. Mot Djurgården kommer Robin dock inte vara med då en skada stoppar honom från spel. Även den tänkbara ersättaren Daniel Alexandersson står över matchen och det ska bli intressant att se vilken forwardsuppställning Blåvitt kommer med. Eller, ja, intressant och intressant... Egentligen får de komma med vilka forwards de vill, det känns ändå mest som:
- Äh, va’fan!
Säsongen håller på att ta slut och frågan är om det inte är lika bra det. Allt går åt helvete och det bästa vore kanske att bara få ett stopp på eländet nu. Jag märker att engagemanget sipprar ifrån mig mer och mer för varje dag som går. Att över sjutusen personer trotsat allt det negativa och redan köpt biljett till avslutningsmatchen mot Trelleborg glädjer enormt mitt i allt elände och kanske är det här, bland supportrarna vi ska söka vår förenings framtid istället för bland styrelsefolk och politiker som mest tycks tänka att:
- Äh, va’fan.
