Krönika: Att värva eller inte värva...
Försäsongen har precis dragit igång och med nya tränare vid rodret hoppas Djurgården på en uppryckning jämfört med ifjol. Christer Youssef är den enda nytilkomna spelaren och frågan är om det kommer bli så många fler. Helt rätt eller helt fel? Det återstår att se.
I ett uttalande hävdade Djurgårdens VD Alf Johansson att man siktade på att värva tre spelare. Christer Youssef blev den första och nu har försäsongen redan börjat. Man bör därmed ställa sig frågan om det är någon idé att värva nytt. Och hur sent kan man plocka in nya spelare utan att effekten av det snarare blir negativ än positiv? Och vad har Djurgården egentligen för behov av nya spelare?
Att en ytter behövdes nu när det uttalat skall spelas 4-3-3 igen såg nog nästan vem som helst. Det är nog också i den rollen som vi kan förvänta oss att se det mesta av Youssef i år. I övrigt kan jag inte se några direkta hål i Djurgårdens lag. Kanske skulle man kunna plocka in en breddspelare till backlinjen, men det skulle väl vara det enda.
Risken med att göra fler värvningar är snarare att att det rör upp en oro i truppen och att stämningarna rubbas. När värvningarna blir för sena så riskerar man också att gå in i säsongen med en påkostad värvning som inte är rustad för spel och ändå få förlita sig på de spelare man hade från början. Att man får problem med de signaler ett sådant agerande sänder ut är lätt att förstå.
Men å andra sidan... I ett läge av nystart, som Djurgården nu befinner sig, är ett tränarbyte ett sätt att signalera att en ny tid är här och att man återigen satsar. Ett annat, och oändligt mycket säkrare, sätt är att plocka in en medial profilvärvning. Jag minns till exempel när Djurgården gick upp i Allsvenskan 2001. Värvningen då av Andreas Isaksson kom att bli mycket betydelsefull, och det tror jag inte primärt berodde på att Djurgården fick en förstklassig burväktare. Det viktigaste var nog snarare det budskapet som den värvningen sände genom fotbollssverige. Den typen av värvningar skall man heller inte förakta.
Men vilka värvningar skulle i nuläget kunna sända sådana signaler? Det självklara namnet är ju Andreas Johansson, men honom kan man ju inte sitta och drömma om varenda silly season. Och i övrigt vet jag inte vad det finns för möjligheter. Den här typen av värvningar är ju dessutom lite känsliga. Det gäller ju att man plockar in en lirare som väcker uppmärksamhet och som dessutom kan leverera. Värvningar som Ibrahim Ba röner uppmärksamhet för en tid men när misslyckandestämpeln väl plockas fram blir fallet än så mycket högre.
Så, att värva eller inte värva? Det är frågan. Och vad är svaret? Fråga mig igen efter säsongen så ska jag tala om det.