Onda gubbar, snälla kisar och klantiga potatisgrisar?
En gästkrönikör tycker till om eftermälet till våldet i samband med matchen IFK Gbg-Hammarby.
Det är alltid upprörande när människor blir utsatta för våld. Så även denna gång. Jag tycker dock att Hammarbys ordförande Rickard Tallén och Aftonbladets Hammarby-krönikör Lasse Anrells uttalanden låter påskina en viss aningslöshet. Så vitt jag vet blev t ex en sittplatsdjurgårdare, tillika familjefar, tämligen allvarligt misshandlad inför ögonen på sin familj efter HIF-DIF på Råsunda för bara några veckor sedan. Självfallet menar jag inte att om en oskyldig människa misshandlas så skulle detta på något sätt berättiga att ytterligare en oskyldig människa misshandlas (något att betänka inför Gbgs nästa match i Sthlm). Däremot så är Tallén och Anrell ute på hal is när de försöker få det till att vedervärdiga incidenter av det här slaget skulle vara unika för just Göteborg. De förekommer dessvärre i de bästa av fotbollsfamiljer. Eller hur, Lasse.
Vidare tappar Tallén tråden då han tar upp diskussionen om tider och veckodagar för högriskmatcher (vardagar, mitt på dagen, o s v). Alla som är en aktiv del av supporterkulturen vet att bland de allra sista som skulle utebli från en sådan match är ligisterna. Många "vanliga" supportrar skulle däremot fråntas möjligheten att följa sitt lag. Åtgärden skulle med andra ord slå fel och dessutom i luften. Att Göteborgspolisens kompetens att hantera större grupper av människor, med inslag av potentiella "bråkmakare", kan ifrågasättas är dock odiskutabelt. Bara den gångna sommaren bjuder följande exempel:
-Agerandet vid EU-toppmötet har diskuterats och kommer fortsatt att diskuteras i mängder av sammanhang. Dock inte i denna krönika.
-Behandlingen av Hammarbys sittplatspublik vid ÖIS-HIF, då folk förvägrades sitta på de platser de löst biljett till med enda motivering att de var hammarbyare, har en enkel förklaring. Den ansvariga för kommenderingen hade av någon anledning valt att ta ut en mycket stor styrka (enl. uppgift uppemot 100 man). Detta hade man förmodligen aldrig gjort om man hade bemödat sig om att ta kontakt med dom av sina kollegor som är insatta i verksamheten (läs supporterpolisen i Sthlm)och på sätt skaffat sig information om hur många och vilken typ av bajare som kunde antas åka. Nu hade man inte gjort det, vilket resulterade i att ett enormt polisuppbåd rullade tummarna och fram till matchstart inte hade haft anledning att göra ett enda ingripande. Detta slöseri med resurser hade givetvis den ansvarige fått stå till svars för. För att slippa detta fattas beslut om att utrymma sittplats på bajare. Så skapas tillfälle för omhändertaganden m.m. och den för polisen prekära situationen har avvärjts. Beskrivningen av händelseförloppet må verka konspiratorisk, men kommer från en person med direkt insyn i göteborgspolisens agerande.
-IFK Gbg-DIF. En minibuss med djurgårdare på väg hem blir stoppad av en piketbuss cirka 1 km från Gamla Ullevi. Djurgårdarna blir utslitna och bryskt upptryckta mot en vägg under det att poliserna vräker ur sig okvädningsord mot dem. När en av dom undrar vad de misstänks ha gjort hotas han med stryk och att bli bortförd om han inte håller käften. Så småningom tillåts de åka vidare. Senare konstateras att en av dem fått en revbensfraktur av ett batongslag. Han hade inte gjort något som helst motstånd. Samtliga i bussen bar matchtröjor. En är styrelsemedlem i Järnkaminerna. Ingen hade deltagit i några som helst våldsamheter eller andra olagligheter under sin vistelse i Göteborg.
-IFK Gbg-HIF. Man misslyckas uppenbarligen med att hålla reda på sina lokala ligister. Vidare leder man Hammarbyarna från deras samlingspub mot arenan längs en väg där Göteborgs ligister redan vid tidigare tillfällen legat i bakhåll, utan att bevaka eller kontrollera den aktuella platsen.
Detta skrivs med en förhoppning om att samtliga inblandade parter skall kunna styra upp sin verksamhet så att människor skall kunna gå på fotboll utan oro för att bli utsatta för våld.
