Portugal: På djupet med Mikael Dahlberg

Sista dagen i Portugal. Forum 1891 slog sig ned med Mikael Dahlberg för en lång pratstund om säsongen, positionsbyten, journalister och prestationskrav.
- Man har nästan blivit beroende av pressen man har på sig, menar Micke.

Trots att det är dagen efter match har Djurgården kört ett tufft förmiddagspass. Startspelarna mot Portimonense har nött i gymmet medan övriga drillats i intensivt tvåmålsspel i den stekande solen på Browns Club gräsmatta. Mikael Dahlberg ser ganska sliten ut när han i sina DIF-tofflor är bland de sista som trampar ut från omklädningsrummet.
- Det har varit mer träning än jag trodde att det skulle vara hittills. Vi körde till exempel ett dubbelpass dagen innan match och förberedelserna inför matchen blev väl inte perfekta. Jag kände mig väldigt trött i benen.

Efter 75 minuter ropade du till Andrée att "jag är helt saltad"...
- Hehe. Det påverkar en hel del att vi har tränat så hårt som vi har gjort, men jag tycker ändå att vi höll ihop det ganska bra i matchen. Själv hade jag inga problem med andning eller kondition, utan blev mest trött i benen, och då blir jag väldigt seg i vändningarna. Man känner sig klumpig och mot snabba portugiser behöver man vara fräsch för att hinna med.

Vad var er spontana känsla direkt efter matchen?
- Jag kände mig faktiskt ganska nöjd med resultatet eftersom vi låg under två gånger och de pressade oss på slutet. Sen kan jag tycka att det hade varit skönt att få en seger, vi har kryssat lite väl mycket på slutet. Men som det kändes mot slutet av matchen hade det behövts en fast situation för att vi verkligen skulle kunnat hota.

Det är lite som i fjol att ni är väldigt kompakta och svårgenomträngda men att det fattas den där spetsen offensivt?
- Jag håller med. När man pratar försvarsspel är man ute efter att bli så kompakta som möjligt, det är ingen hemlighet. Sen måste vi titta på hur vi ska lösa det på bästa sätt. Igår fick vi lida av att portugiserna hade så pass mycket bollinnehav, så när vi väl vann bollen låg vi för långt ner med både mittfältare och anfallare för att kunna ställa om snabbt. Det är också en skicklighetsfråga att vi mittfältare med hjälp av backlinjen ska klara av att spela oss ur situationerna, men när vi ligger så långt ner gör vi det svårt för dem, säger Micke och utvecklar:

- Annars tycker jag att det känns som att vårt anfallsspel har blivit vassare, framför allt i omställningarna. Nu vågar vi gå iväg med mer folk i anfallen. Dock pendlar vi mer i våra prestationer än i fjol – i gårdagens match har vi en del anfall och sekvenser som är jäkligt bra som vi inte hade tidigare. Men vi måste bli jämnare.

Känslan är ändå att ni har en större potential i anfallsspelet genom det här 4-3-3-systemet än när ni spelade 4-4-2 tidigare?
- Ja, det håller jag med om. Om det är organisationsfråga (4-3-3) eller om det är en attitydfråga – att vi vågar gå iväg med mer spelare när vi anfaller – det vet jag inte. Vårt mål är att vi alltid ska kunna gå ut till matcherna och känna att vi kan göra mål, att vi har chansen att vinna om vi bara håller tätt. Det är en trygghet att ha med sig. På samma sätt som det är en trygghet att veta att man till exempel kan göra mål på fasta situationer. Det är en av de viktigaste känslorna att bygga inför säsongen – att känna att vi kan göra mål i alla situationer. Vi är inte där ännu men jag tror att det kan komma. 




¤ ¤ ¤

Mikael Dahlberg värvades till Djurgården som en typisk centerforward. Men när det gick trögt för både laget och Micke själv under fjolåret bad Siggi honom testa som mittback en träning. Det blev succé i två matcher innan han var tillbaka som anfallare igen. I år talar Zoran Lukic om att Micke "Erlingmark" Dahlberg är den ledare och bollvinnare på mitten man söker.
- Idag är jag osäker på vilken som är min rätta position. När jag startade säsongen efter landslagsturnén hade jag siktet inställt på att spela forward och det är kanske fortfarande vad som känns mest naturligt. Nu har Zoran och Andrée valt att spela med Johan Oremo som anfallare och jag har fått byta positioner. Men jag har försökt gå in med öppna sinnen för nya positioner och försöka utvecklas där också.

Det måste väl vara ett tecken på att tränarna vill ha dig på planen?
- Så kan man kanske tolka det. Det känns i alla fall bra att de vill hitta en roll åt mig. Men man vill ju fortfarande vara den som spelar för att man är den bästa på positionen.

Fjolårssäsongen var en av de största steg bakåt Djurgården tagit i modern tid. Mikael menar att hela föreningen fick lida hårt och bland det värsta var att glädjen på Stadion försvann. Trots detta kunde Micke själv hitta en ljuspunkt när det mörka december infann sig – i form av uttagningen till landslagets januariturné.
- Det är kanske just vid sådana tillfällen man behöver den bekräftelsen allra mest. Jag kände att landslagstränarna är två personer som kan mycket fotboll och att de ser en potential i mig gjorde nog att jag växte, att jag i december fick ett jäkla sug efter fotboll igen.

Hur högt rankar du målet mot USA i din karriär?
- Det är svårt att säga… Landslaget är stort för mig. Det är en extra krydda att få göra mål, framför allt när man vet man att det var många som ifrågasatte en. Det kändes som att det stillade av efter det. Inte bara genom målet i sig, utan att under hela lägret känna att "fan, klarar av att prestera på den här nivån", var en skön bekräftelse.

Vad tar du med dig från lägret som helhet?
- Jag fick nog en ännu större vilja att utvecklas mer som fotbollsspelare, framför allt i en mot en-situationer. Det är inget vi har varit bäst på genom tiderna i Sverige, men vi har ändå kunnat hävda oss internationellt. Det fick vi höra även från förbundshållet att vi skulle försöka jobba extra mycket med. 




Många djurgårdssupportrar tycks ha uppfattning om att Mikael Dahlberg är den är typiskt timida norrlänningen. Det må stämma i hans ödmjuka framtoning gentemot media och sin omgivning. Men i laget är han en av de största glädjespridarna och under matcherna visar han att det inte är för intet han belönats med en assisterande lagkaptensroll.
- Jag är en positiv människa och försöker dra upp glädjen på träningar, jag tror att det är en viktig ingrediens. Det är väl mer naturligt och absolut ingen medveten strategi. Jag vet inte riktigt i vilka situationer man skulle sticka ut...

Jag tänker speciellt på en intervju efter din debut som mittback, när du säger att Daniel Sjölund också gjorde en bra match – den fick absolut inte publiceras!
- Haha, ja, det var kanske lite fjantigt såhär i efterhand. Jag har inget behov att utåt säga att jag gjorde en bra match, utan det är en känsla jag själv tar med mig och bygger vidare på. Jag tror att det kan slå tillbaks mot en när man inte spelar lika bra. Bara för man inte är kaxig utåt betyder det inte att man inte tror på sig själv. 

¤ ¤ ¤

Det ska inte bara tränas och matchas under Portugallägret. En grupp ska svetsas samman, flera möten ska genomföras och tillsammans med tränarna ska individuella målsättningar sättas upp för säsongen. Dessutom ska man i nästa vecka bestämma hur lagets gemensamma målsättning för säsongen ska se ut.
- Allsvenskan är en lurig serie där många lag är med och slåss om topplaceringar. Vi kan vara ett av dem lagen. Jag tror att Djurgården är i en process där vi blir bättre ju längre säsongen går och jag vet inte ännu var den resan slutar, menar Micke och utvecklar:

- Klubben har sagt att vi inom fem år ska vinna ett SM-guld och det köper jag alla dagar i veckan. Vi har ett supporterstöd och ett intresse som gör att vi har goda förutsättningar att skapa ett lag som är med i topp i Sverige. Det viktiga denna säsong tror jag är att vi ska börja vinna på det sätt som vi vill att Djurgården ska göra. Vi måste bygga upp ett nytt förtroende hos supportrarna att "såhär spelar Djurgården". Kanske kan de då ha överseende om vi ibland gör någon sämre match men att vi ändå försöker spela en underhållande fotboll som vi är stolta över.

Vad är dina individuella målsättningar med säsongen?
- Det är prestationsmässiga saker som jag vill bli bättre på. Framför allt handlar det om en mot en-situationer, såväl offensivt som defensivt. Jag vill bli kvickare i bollbehandling, kunna öka mitt tempo i reaktion och bollbehandling. När vi gör snabbhetstest ligger jag alltid bra till, men jag vill kunna bli bättre i reaktion och att uppfatta situationer snabbare.



¤ ¤ ¤

Solen gassar på över Browns Club och vi tvingas kisa när vi pratar med varandra. Titt som tätt hörs Andrée Jeglertz jubelvrål i den prestigefyllda tennisdubbeln tillsammans med Wille Bäckström mot Christer Youssef och Sebastian Rajalakso, något som slutade med en enkel seger för det äldre paret. Micke spelade själv tennis en gång i tiden och erkänner att han är lite av en idrottsnörd även vid sidan av fotbollen.
- Ja, så är det, jag gillar att spela tennis och beachvolleyball. Annars försöker jag hinna med att träffa kompisar från Stockholm eller hemifrån Umeå när man har tid över.

Upplever du att du har mycket fritid som fotbollsspelare?
- Under perioder har man mycket fritid, men ändå inte helt fri tid. Till exempel under säsongen när det är mycket matcher så tränar vi sällan dubbla pass, då finns en hel del ledig tid som du ändå måste vila på så att du håller dig fräsch. Men jag tror det är väldigt viktigt att må bra och försöka ha roligt också. Glädjen i sig blir också en återhämtning då och du kopplar bort fotbollen.

Som fotbollsspelare använder du din kropp för ditt arbete – känner du någon gång att du skulle vilja göra något annat, mer intellektuellt?
- Jag har läst idrottspsykologi på distans, både förra året och för två år sedan på höstsäsongen. Det känns bra att hålla huvudet igång. Samtidigt är det en tanke för framtiden eftersom det kommer ett liv då också. Jag tror det kan vara bra att ha en idé om vad man ska göra efter karriären, så det inte kommer som en chock...

Vad är det för liv som väntar då?
- Det vet jag faktiskt inte… (lång paus) Det blir ett nytt fokus, helt klart. Men jag tror att det är bra att ha förutsättningarna att göra någonting annat när den dagen kommer. Det kan vara bra att ha betygen eller fullständiga kurser för att läsa vidare.

Vad skulle du helst vilja slippa med fotbollen?
- (Lång paus). Den här känslan att laget inte har presterat och att man själv inte har gjort allt man kan... ...det hatar jag. Det är bland det värsta som finns. Man kan ligga vaken på nätterna, tankarna är uppe i varv och huvudet snurrar… Det påverkar humöret väldigt mycket. Samtidigt tror jag att man kommer sakna det när man slutar. Den här känslan att "nu är det match, nu gäller det".

Givetvis ligger det hårt arbete bakom allting, men kan du känna att du är lyckligt lottad som får vara fotbollsspelare?
- Absolut. Jag skulle spela fotboll även om jag inte skulle få betalt för det, på en lägre nivå. Ibland kan jag känna att det skulle vara skönt. Jag har några polare som spelar i division två som hänger några kassar, som sen kan gå ut på kvällen och ha en ledig helg. Å andra sidan vill man ju ha pressen. Man har nästan blivit beroende av den här pressen man får varje gång man kliver ut till en match – att det är så många som bryr sig om vad jag gör.

Många individuella idrottare berättar efter karriären att de känner en stor avsaknad av den här kicken de får precis när de är i blickfånget…
- Det tror jag absolut man kommer sakna. Det blir som en kick. Det kanske blir extra tydligt i en individuell idrott, men i ett lag gör man allting tillsammans och jag skulle vilja säga att känslan när man lyckas nästan förstärks. Det finns en energi och en styrka i ett lag som är större än en själv. Det gäller att man hittar de där kickarna någon annan stans efter karriären. 

¤ ¤ ¤

Lagkamraterna ropar på Micke som egentligen borde sitta och käka lunch vid det här laget. Det har varit en givande en halvtimme och jag vill avsluta med en speciell fråga.

Avslutningsvis, Micke – vad tycker du om journalister?
- Det finns bra och mindre bra journalister, precis som det finns bra och mindre bra fotbollsspelare. Jag kan ha svårt för att en person ska sitta och bedöma 22 spelare i en och samma match. Jag tycker inte alltid att de har den kunskapen och framför allt vet de inte vilka krav som har ställts på varje spelare inför matcherna. Det som är trist är att väldigt många människor sedan bildar en uppfattning av spelarna på denna persons bedömning.

- Ibland känns det också som att de har bestämt sig redan innan för vad de ska skriva. Det behövs bara något som bekräftar deras uppfattning. Men de flesta journalister är faktiskt trevliga och bra att prata med. I grund och botten behövs de också för att det ska finnas ett intresse för det vi håller på med.

9 kommentarer

Linus Sunnerviklinus.sunnervik@svenskafans.com2009-03-20 19:45:00