Forum 1891 synar truppen 2009: Försvararna
Som ett led i Forum 1891:s uppladdning inför den allsvenska starten i april kommer Sebastian Björk att syna Djurgårdens trupp. Som alla lyckade lagbyggen börjar vi bakifrån och i dagens första avsnitt är alltså försvararna i fokus.
Djurgården har under millenniet använt ett spelsystem som ställer höga krav på försvararna. Det högt pressande mittfältet lämnar ofta mittbackarna ensamma och de offensiva yttrarna har få defensiva uppdrag varför ytterbackarna förväntas lösa mycket på egen hand. Under vissa tränare, inga namn nämnda, har det till och med varit uttalat att som ytterback i Djurgården förväntas man lösa en mot två-situationer när motståndarna anfaller med yttermittfältare och ytterback på samma gång. Samtidigt ställer ett så centrerat mittfält som Djurgårdens höga krav på att ytterbackarna också fyller på i offensiven. Att vara ytterback i Djurgården är alltså ett av de svåraste jobben man kan ha i fotbollsallsvenskan tillsammans, möjligen, med att vara tränare i AIK.
Det kan vara det som är anledningen till att i princip ingen av de senaste ytterbackarna lyckats under sitt första år i DIF. För spelare som Matias Concha, Fredrik Stenman, Micke Dorsin och Lance Davids har det tagit ganska många matcher innan man kommit in i rollen. Ett faktum som understryks av att Jan Tauer kanske var den enda som gick framåt i sin utveckling under den miserabla fjolårssäsongen.
Det är alltså ett smutsigt jobb att vara försvarare i Djurgården. Ett smutsigt jobb, men någon måste göra det. Här är de som ska försöka i år:
Patrik Haginge
Patrik Haginge kom mitt under förra säsongen som en del i Djurgårdens satsning för att rädda säsongen. Den unge högerbacken som fyller 24 år om en vecka hade då under flera år varit en viktig pjäs i Örebros lagbygge och var tänkt att ersätta Lance Davids vars kontrakt gick ut efter säsongen. Kanske med hjälp av sin framtid i klubben lyckades Hagge konkurrera ut sydafrikanske Lance och starta de flesta av matcherna på högerbacken.
Med Haginge i laget fick Djurgården en betydligt mer pålitlig försvarare i defensiven, men en spelare som inte på samma tydliga sätt som den anfallsfostrade Davids fyllde på offensivt. Just offensiven är det som Haginge har kvar att utveckla. Särskilt i år då satsningen på 4-3-3 är uttalad och det kommer kännas väl tomt längs högerkorridoren om inte Hagge kommer med. Kapaciteten finns. Patrik Haginge är både snabb och har bra arbetskapacitet. Men han måste lära sig att värdera situationerna och, framförallt, våga.
Spelarbedömning: 3
Kommentar: Patrik Haginge har ännu inte haft särskilt lång tid att visa upp sig i Djurgården. En halv säsong, på en svår position i ett lag som inte funkar skulle skrämma de flesta och kanske är det därför inte så konstigt om han hittills verkat lite feg och prioriterat defensiven på bekostnad av offensiven. Kanske kan Haginge förtjäna en fyra i betyg efter en lyckad vår.
Petter Gustafsson
Petter Gustafsson från Skellefteå är ny för säsongen. Efter att ha provtränat med Djurgården två gånger tyckte sig ledningen ha sett nog och ett kontrakt signerades. Förra årets bästa spelare i division 2 Västerbotten hade alltså tagit ett jättekliv i karriären och skulle nu börja förbereda sig för spel i Sveriges högstaliga. En omställning som också kom att inbegripa en ny position för norrlänningen. Tidigare år har 23-åringen mest spelat på de offensivare kantpositionen, förra året till exempel som vänstermittfältare varifrån han åstadkom 13 seriemål.
I år skall han dock konkurrera om en plats i backlinjen.
Petter Gustafsson har lovordtas för sin inställning och beskrivits soim en ettrig terrier. Aggressivitet är bra i ett lag som spelar med ett högt försvarsspel och det ämnar Djurgården göra i år. Det är dock viktigt att man lär sig värdera situationerna så att man inte förivrar sig och blir bortkollrad. Det är det Petter håller på att lära sig nu. Speed och teknik uppges han ha, nu gäller det bara att hitta hem i den nya positionen.
Spelarbedömning: 2
Kommentar: Ytterspelaren tycks vara ett gott alternativ på båda kanterna och är ensamt alternativ till förra årets startmän Jan Tauer och Patrik Haginge. Att han tidigare spelat på de offensivare positionerna får en att undra om han skulle kunna rycka in där även i Allsvenskan. Ett allroundalternativ som dock ännu är helt oprövad i Allsvenskt tempo.
Toni Kuivasto
För inte många år sedan ansågs Djurgården ha ett av Allsvenskans absolut bästa mittbackspar i Toni Kuivasto och kollegan Markus Johannesson. Sen gick tiden och nu snackas det istället om att Toni är slut. Han är långsam, säger man, vänder lika snabbt som finlandsfärjan. Toni är 33 år gammal och tillsammans med landsmannen Daniel Sjölund och målvakten Dembo Touray den som varit i klubben längst med sina sex år. Slut eller inte, Toni kommer att figurera i Djurgårdens startelva fler gånger än han inte kommer det i årets Allsvenska. Var så säkra!
Den omtalade långsamheten är inte en myt. Toni har på senare år kommit att bli mer och mer långsam och snabbheten har tornat upp sig som en av hans absolut största svagheter, särskilt är det kvickheten på korta sträckor och i vändningar som svikit honom. Men då ska man ha klart för sig att snabbheten aldrig varit Tonis starka sida. Han har under hela sin tid i Djurgården istället byggt sitt spel på sin fenomenala positionssäkerhet och huvudspelet som tillhör Allsvenskans bästa.
Spelarbedömning: 4
Kommentar: Toni är inte slut! Förra säsongen var en missräkning för honom så väl som för resten av laget. Att försvaret läckte som ett såll berodde dock inte på att mittbackarna inte längre höll måttet. Snarare handlade det om att Djurgårdens mittbackspar växt samman för att tillslut bidra med samma kvaliteter, och därmed samma svagheter. Tillsammans med Peter Magnusson blev Toni bättre, och i år får han av allt att döma ännu yngre och snabbare Kebba Ceesay bredvid sig. Balansen känns tydligt redan nu.
Jan Tauer
Den frejdige, spontane och alldeles störtsköne tysken har blivit en publikfavorit. Elaka tungor hävdar att det varit mer på grund av hans personlighet än på hans spel. Det kan ligga någonting i det, för tysken som kom till DIF 2007, har egentligen ingen av de förutsättningar man önskar av en ytterback i ett tekniskt och spelförande lag som Djurgården vill vara. Karln kan inte passa bollen, hans inlägg sitter sällan där de ska och han är inte ens särskilt snabb. Han borde med andra ord inte vara särskilt mycket till fotbollsspelare.
Men, och här kommer ett mycket stort men, det är han på något outgrundligt sätt ändå. Humlor ska inte kunna flyga, de är för tunga för sina löjligt små vingar. Lik förbannat flyger humlorna varenda sommar, okunniga om fysikens alla lagar. Kanske är det samma sak med Janne. Han borde inte kunna spela fotboll, han är för galen, stabbig, träbent eller vad du vill. Men han spelar lik förbannat för tredje säsongen i rad vänsterback i Djurgården.
Spelarbedömning: 3
Kommentar: Humlorna flyger utanför mitt fönster och Jan Tauer var den enda i hela Djurgården som till och med lyckades höja sig ett pinnhål under fjolåret. Bara det borde ju vara värt nåt sorts pris.
Kebba Ceesay
Kebba Ceesay kom till Djurgården redan för två år sedan men har haft mycket svårt att ta en plats i starelvan eller ens matchtruppen. Den unge dalmasen plockades in som ett framtidsnamn på högerbacksplatsen men kom i tipselit-laget istället att spela mittback för det mesta. Där gjorde han bra ifrån sig men i A-laget var det stopp. På tre säsonger har Kebba bara gjort fyra allsvenska matcher från start och samtliga dessa har varit som vikarie för skadade eller avstängda högerbackar.
Först under årets försäsong tycks det ha lossnat för Kebba. I träningsmatcherna har han fått förtroende i sin rätta position i mittlåset, ett förtroende som han tackat för genom att vara den genomgående bästa spelaren. Hans enorma snabbhet är en egenskap som saknats i Djurgårdens backlinje i många, många år och frågan är om vi inte kommer få se Kebba från start när Allsvenskan börjar.
Spelarbedömning: 2
Kommentar: Kebba är en mycket intressant spelare och kanske den på förhand mest spännande att följa i hela djurgårdens trupp. Men han är fortfarande mycket ung och i det närmaste helt oprövad. Därför är det svårt att sätta ett högre betyg. Felbevisa mig gärna, Kebba.
Markus Johannesson
Mannen med kanske Sveriges bästa ledaregenskaper kom till Djurgården 2004 och blev lagkapten nästan direkt. Hade ett tungt debutår i ett spelsystem där han och Johan Arneng sprang och trampade varandra på hälarna. Efter att Johannesson flyttats ner till backlinjen lossnade det dock både för honom och laget som vann SM-guld, enligt egen utsago delvis därför.
Under fjolårssäsongen började dock röster höjas om att kaptenen inte längre räckte till som mittback och han blev tillslut också petad av en doldis från Vasalund. Den matchtid han fick under slutdelen av förra säsongen var därför på mittfältet där hans styrkor i positionsspel och närkamper inte kom till sin rätt medan svagheterna i snabbhet och teknik blev desto markantare. Under årets försäsong har Johannesson fått finna sig i en tillbakaskjuten roll med sparsamt spelande. Frågan alla ställer sig är om Djurgården kommer spela med sin kapten utanför laget.
Spelarbetyg: 3
Kommentar: Tjongandet från backlinjen var en av skamfläckarna i fjol och många gav Johannesson skulden för det. Faktum är väl dock att det egentligen inte var Johannessons fel. Tjongandet uppkom som ett fenomen på grund av en otydlig spelidé där spelarna inte visste vad de skulle ta sig till med bollen. Johannesson är en mycket kompetent spelare och får här högre betyg än konkurenten Kebba, kanske framförallt tack vare rutin och ledarskap. Poängen är dock att Kebba är på väg uppåt med sin tvåa, Johannesson på väg ner med sin trea. Frågan är hur länge det dröjer innan de möts.
Peter Magnusson
Dök upp som gubben i lådan under den mörka fjolårssäsongen och gjorde det bra. Utgjorde ett av få glädjeämnen när han helt från ingenstans kom in och knep lagkapten Markus Johannessons mittbacksplats i hemmamötet med Rosenborg och behöll den säsongen ut. I år tycks sannsagan dock ha fått sig en törn och av speltiden i träningsmatcherna att döma är Peter Magnusson inte tränarnas förstaval (eller så är han så given att de tycker att han inte behöver träna, men det har jag svårt att tänka mig om Zoran).
Peter är en allround-skicklig mittback som egentligen inte har några större svagheter. Han skulle möjligen kunna bli lite starkare i näörkampsspelet där han ibland kan verka lite vek. I avsaknad av direkta svagheter finns det en risk att de direkta styrkorna också suddas ut. Peter Magnusson är som sagt väldigt allround-skicklig och kanske är det det som gör att Zoran Lukic, mannen som i princip uppfann begreppet spetskompetens, inte låter Peter spela mer.
Spelarbedömning: 2
Kommentar: En fluga gör ingen sommar. Och en höst gör ingen fotbollskarriär (utom möjligen för Thiago Quirino). Peter Magnusson har svårt att ta en plats i Djurgårdens träningselvor och nånstans tycker man att det borde finnas en anledning till det. Med sin jämna spelarprofil är Peter Magnusson dock ganska ideal som back-up försvarare och i den rollen skulle betyget nog vara ett eller ett par steg högre, men denna granskning tar som sagt inte hänsyn till truppstatus och därför blir det i nuläget bara en tvåa för Peter. Upp till bevis!
Carlos Garcia
Ungtupp som fick följa med på portugallägret för att se och lära. Liksom övriga tipselit-spelare på lägret går Carlos en ljus framtid till mötes. Den sextonårige mittbacken har redan gjort två säsonger i Djurgårdens organisation sedan flytten från Brommapojkarna och vuxit så till den milda grad att storklubben Juventus börjat intressera sig för hans tjänster och försökte värva honom. Djurgården sa ifrån och mittbacken blev kvar och möter sin framtid i den blårandiga tröjan istället för den svart/vita.
Den tvåfaldige U16-landslagsmannen har beskrivits som en spelskicklig och följsam mittback av tränarna Andrée Jeglertz oc Zoran Lukic och som Djurgårdens egna Cannavaro av Christoffer Matwiejew. Det rör sig alltså om en spelartyp som inte direkt är överrepresenterad i svensk fotboll och en mycket, mycket intressant kille.
Spelarbedömning: 1
Kommentar: Carlos är en man för framtiden som Djurgården säkerligen kommer att få ordentlig nytta av framöver. Däremot är det högst tveksamt om vi ska förvänta oss att se Carlos i A-laget redan i år. Den uppgiften är han nog helt enkelt inte mogen än. Därför det elakt låga betyget.
* * *
Det är ett smutsigt jobb, men mycket riktigt ett jobb som måste göras. Mittbackssituationen i Djurgården vållar inte mycket oro och diskussionerna på förhand har snarare handlat om vilka som bäst förtjänat chansen att spela. Markus Johannesson och Peter Magnusson tycks vara de ratade alternativen men lär inte ge sig. Konkurrensen är med andra ord hård. När man bjuder in en kille från Liverpool som kommer hit men inte överträffar de befintliga alternativen förstår man att tränarnas förtroende för försvarsbesättningen är högt. Likväl saknas det en ytterback, gärna en vänsterfotad. Under Portugallägret fick Carlos Garcia pröva på en ovan högerbacksposition. Är det han som är den fjärde ytterbacken?
