Gästkrönika: Kompromissförslaget för Stadion gagnar inte någon
Nu har då äntligen planerna för Stockholms Stadion presenterats, och med dem en högst väntad och intensiv debatt mellan två läger: friidrottssidan och fotbollsförespråkarna. För de som inte har förstått det än, så kan förhoppningsvis denna artikel ge en insikt i vad frågan faktiskt handlar om: antingen försvinner Djurgårdens IF eller DN-Galan från Stadion.
Det utredningsarbete som Tema Arkitekter har presenterat visar tydligt på att de båda motparterna ej kommer att kunna samsas på Stadion. I de ombyggnadsalternativ där löparbanorna blir kvar, minskar alltså antalet platser betänkligt på de enda sektioner, det vill säga på långsidorna, som idag har en någorlunda acceptabel sikt (observera: inte bra sikt), dels på grund av att plaststolar sänker kapaciteten jämfört med träbänkar och dels för att tre-fyra bänkrader försvinner längst ner eftersom friidrottens regelverk kräver bredare banutrymme än idag. Istället "kompenseras" detta med en ny grotesk läktare, som blir nästan lika hög som klocktornen (vilket därmed skulle inkräkta på den yttre utformningen) och som ska inrymma cirka 50 % (!) av arenans kapacitet, på den kortsida som har absolut sämst sikt! Ett komplett vansinne, som aldrig kommer att genomföras. Det måste vi ändå utgå ifrån.
Stockholms Stadion är en enastående vacker idrottsarena och en av stadens mest ikoniska byggnader. Dess historiska värde är oomtvistligt. Därför bör vi också, som djurgårdare, ha en viss förståelse för att diskussioner om en eventuell ombyggnad väcker många känslor till liv, inte bara bland friidrottsälskare utan även stockholmare överlag. Många argument, av mer eller mindre begåvad karaktär, har kastats fram och tillbaka. Sanningen är dock den att det enbart finns ett (1) argument som är legitimt och hållbart mot att göra Stockholms Stadion till en renodlad fotbollsarena: att DN-Galan därmed försvinner.
Övriga argument kan enkelt avfärdas. Nedan följer de vanligaste:
Varför ska Djurgården ha en större arena, de fyller ju inte ens dagens Stadion?
För det första har Djurgården haft ett snitt som oftast legat på 12-16.000 under det senaste decenniet. Med tanke på att Stadion är en fotbolls- och atmosfärfientlig arena som enbart inrymmer 14.000 åskådare, och där hälften av platserna i princip kräver kikare, så är detta faktiskt ett ganska imponerande snitt. Det finns en enorm potential för ökad publikstillströmning. AIK, som säsongerna 2006 och 2007 hade ett snitt på över 20.000, är en intressant måttstock i detta sammanhang; de tre storklubbarna i Stockholm har ungefär lika stora supporterföljen, och det finns inget som talar för att inte även Djurgården och Hammarby skulle kunna komma upp i dessa siffror med arenor som erbjuder högre kapacitet, moderna bekvämligheter och i Djurgårdens fall även en dräglig sikt.
Varför kan inte Djurgården spela på Swedbank Arena eller Stockholmsarenan istället? Om Milan och Inter samt Roma och Lazio kan dela på arenor så kan väl även stockholmslagen?
För det första har Milano och Rom sina fotbollstraditioner, Stockholm har sin. Stockholmsfotbollens kultur har, i mångt och mycket, likt fotbollen i London, byggts upp kring den geografiska förankring som de tre storklubbarna med åren har etablerat. Till stor del tack vare detta har Sveriges huvudstad idag en av de mest vitala och dynamiska supporterkulturerna i Europa. Exempelvis har det ansedda internationella fotbollsmagasinet Four-Four-Two rankat Djurgården-AIK som ett av fotbollseuropas hetaste derbyn. Den fotbollskultur som Stockholm står för, och vars tydligaste kännetecken är den geografiska uppdelningen, är väl värd att bevara och utveckla.
För det andra har det inte alls funkat speciellt bra för Milano- och Rom-klubbarna att dela på arenor. Dessa klubbar har stora huligan- och säkerhetsproblem, och både Lazio och Inter kollar i dagsläget på alternativ för egna arenor. Inga storklubbar, som har råd att bygga eget, planerar idag för gemensamma arenor. Skulle de tre göteborgslagen IFK Göteborg, Gais och Örgryte, som också har en tradition av delad arena, haft möjligheten att bygga varsin arena istället för det budgetbygge som står klar till årets allsvenska premiär, hade de säkerligen gjort det.
Vidare är stockholmshockeyn, där klubbarna hyrt in sig på delade arenor, knappast ett exempel att följa. Hammarby hockey har gått i konkurs och finns ej längre. AIK har fört en tynande tillvaro i lägre serier i flera år. Djurgården, historiskt den mest framgångsrika svenska hockeyföreningen, är en av de fattigaste klubbarna i Elitserien idag och har på senare år vid flertalet tillfällen riskerat att åka ur landets högsta serie. Småklubbar på landsorten, som byggt egna arenor med kontroll av intäkter, har sprungit ifrån Stockholm med milakliv.
För det tredje har den borgerliga alliansen i Stockholm utlovat mark för ny arena till både Djurgården och Hammarby under denna mandatperiod, och det löftet står kvar. Att Djurgården skulle flytta till Swedbank Arena eller Stockholmsarenan är med andra ord en ickefråga. Skulle Djurgården tvingas ifrån Stockholms Stadion, vilket sker om inte löparbanorna försvinner, så bygger Djurgården en egen arena med eget kapital och finansiärer knutna till föreningen.
Om derbyn kommer att spelas på Stadion så kommer huliganer att inta Östermalm!
Motfråga: Är det bättre att huliganer intar andra delar av staden istället? Huliganargumentet är en känslostyrd reaktion bland folk som bor i nära anslutning till Stadion, och som enbart ser till sin egen bakgård. Faktum är dessutom att Stadion, ur säkerhetssynpunkt, torde ha den lämpligaste lokaliseringen av alla de föreslagna nya arenorna. För att undvika att ”vanliga” supportrar kommer i kläm när bråk uppstår, är det nämligen viktigt att det finns en fungerande och väl utbyggd infrastruktur kring arenan så att supportrar effektivt kan avledas från varandra och dessutom ta sig till och från matchen på ett snabbt sätt. Detta finns kring Stadion.
I direkt anslutning till arenan ligger den röda tunnelbanelinjen (med uppgång från två stationer, Tekniska högskolan och Stadion), Roslagsbanan, 1:ans och 4:ans stombusslinjer samt ett antal ytterligare busslinjer. Flera andra alternativ finns inom trevligt promenadavstånd, exempelvis Östermalmstorg, Karlaplan och 2:ans stombusslinje, och till och med Centralstationen ligger ju enbart en 20-minuterspromenad bort. Dessutom är nog Stockholms Stadion, med tanke på dess centrala läge, den utav de stora stockholmsarenorna som har flest besökare boendes på promenadavstånd. Det folkflöde som måste hanteras i samband med en match på ett framtida Stadion, vars maxkapacitet kommer att ligga på cirka 20.000 åskådare, kan dessutom inte jämföras med de 30.000 respektive 50.000 åskådare som Stockholmsarenan och Swedbank Arena kommer att inrymma.
Således ställs vi inför den huvudsakliga frågeställningen: Vilket är viktigast att behålla på Stockhoms Stadion – Djurgårdens IF eller DN-Galan?
Det är en besvärlig fråga, men eftersom inte både fotbollen och friidrotten kommer att kunna stanna så är det en fråga som måste ställas. Båda sporterna har tveklöst en djup historisk anknytning till platsen, och att avgöra vilken som väger tyngst handlar endast om subjektivt tyckande.
Däremot menar jag att flertalet andra skäl väger över till Djurgårdens fördel. För det första har Djurgårdens IF en geografisk förankring till platsen på ett sätt som en årlig friidrottstävling aldrig kan ha; en friidrottstävling har inte en trogen publik som sjunger ramsor om arenan och dess omgivningar eller samlas kring de pubar, restauranger och parker som ligger i anslutning till arenan och som därför är en självklar del av supporterkulturen hos ett fotbollslag.
Dessutom är det svårt att motivera att en (1) årlig tävling vore mer värd än cirka 20 tävlingsmatcher per år, både vad gäller ekonomisk bäring och i fråga om folkliv – inte ska väl en av stadens vackraste, och historiskt mest betydelsefulla, byggnader omvandlas till ett museum när det istället kan vara en plats för ett sprudlande folk- och kulturliv?
En modernisering, med utbyggda läktarsektioner, skulle även göra Stadion till en ännu lämpligare arena, än den är idag, för exempelvis konserter och andra ickeidrottsrelaterade arrangemang.
Det mesta tyder också på att Djurgården vid en ombyggnad till renodlad fotbollsarena kommer att ta över driften av Stadion, medan ett Stadion som enbart huseras av friidrotten, och som kommer att vara ett blödande ekonomiskt sår, istället kommer att finansieras med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Förhoppningsvis kan ett Stadion ombyggt till fotbollsarena även bli hemvist för Djurgårdens damer, vilket därmed skulle fördubbla antalet tävlingsevenemang på Stadion. Det bör också understrykas att varken Stockholms marathon eller någon av de andra tävlingar som ibland avgörs på Stadion, till exempel i tennis eller snowboardåkande, hotas av ett fotbollsanpassat Stadion.
Ur en objektiv synvinkel, finns det alltså sammanfattningsvis bara ett rimligt skäl att inte göra Stadion till en renodlad fotbollsarena. Och detta enda skäl, att DN-Galan därför försvinner från Stadion, är, i mitt tycke, inte tillräckligt. Genom att modernisera och fotbollsanpassa Stadion skulle Djurgården få en ultimat fotbollsarena, som på ett unikt sätt väver samman historia och tradition med dagens krav på komfort. Att istället välja att göra Stockholms Stadion till ett dött museum vore ett svek inte bara mot djurgårdsfansen utan även mot arenans funktion som en levande plats för idrott.
