-
-

DIF-BP 0-2: Jag önskar mig DIF

Djurgården gjorde på fredagskvällen en ny plattmatch i ett nytt derby. Mardrömsmotståndarna Brommapojkarna vann med 2-0 på Stockholm Stadion inför 9115 åskådare. En stark defensiv och två turliga mål bärgade segern.

Jag orkar inte skriva ännu en utförlig matchrapport om en match där ingenting hände. Ni som var där vill säkerligen förtränga alltihopa och för er som inte var där kan jag upplysa om att det såg ut precis som vanligt: Djurgården skapade ytterst få farligheter medan motståndarna skapade farligheter och mål av precis vadsomhelst. En löjlig tåpaj som touchade Petter Gustafsson blev till 0-2 och punkterade matchen i den 70:e minuten när den retsamt rullade in längs med den högra stolpen. 0-1 kom redan efter 32 sekunder när ett inlägg, som ingen var på, studsade in bakom en okoncentrerad Pa Dembo Toray.

Djurgården hade som vanligt svårt att komma någonstans när de anfaller. Två skott på mål och lika många målchanser skapades ikväll. Ibland ser man embryon till fint spel men det slutar oftast med att ett träben eller en grästuva står ivägen.

Man skulle kunna skylla på otur men det vore att ljuga för sig själv. Skapar man få chanser blir det sällan några mål och saknar man självförtroende kan en solstråle i målvaktens öga förstöra matchen redan efter 32 sekunder. Tur får man inte, tur förtjänar man. Och det är precis samma sak med anfallsspel, försvarsspel och självförtroende. Detta blårandiga lag är precis ingenting för tillfället och detta kan sluta riktigt illa om de inte får lite medgång och råg i ryggen väldigt snart! En vinst, ett par mål eller åtminstone ett par fina anfall skulle betyda oerhört mycket. Dessa spelare kan förstås så mycket mer än vad de visar och det är därför så oerhört frustrerande att de inte kan få den lilla injektion av framgång som behövs för att de ska kunna våga spela ut.

Den 10 maj fyller jag år och Djurgården åker till Skåne för att möta duktiga Malmö FF. Jag önskar mig att många åker med laget och stöttar dem. Och jag önskar mig följande:

Henriks önskelista

- Till min födelsedag önskar jag mig att Pa Dembo Touray börjar visa att han faktiskt är en av allsvenskans bästa målvakter. År 2007 var han kung men vad har hänt nu? Han har ett lika viktigt jobb som t.ex. brandmän men lyckas ändå med bedriften att vara okoncentrerad ett flertal tillfällen per match. Vad skulle hända om en brandman stod och sov när han höll i vattenslangen, Dembo?

Om inte vår kära målvaktsprofil nått upp till sin kapacitet vid det här laget vill jag se Mål-Oskar mellan stolparna!

- I backlinjen önskar jag mig att Haginge gör som Mattias Concha: nämligen att han vaknar upp en dag och blir helt överjävlig på högerkanten, efter att ha gjort några färglösa insatser. Haginge är en spelare som kan höja en hel backlinje. Djurgårdens försvar har faktiskt sätt rätt bajsnödiga ut ända sedan 2008. Jag vet inte varför, men jag antar att det där förgrymmande avsaktandet av självförtroende är en aspekt. Att en division 2-spelare är bäst i backlinjen säger väl allt.

- Vidare hoppas jag att Aki Rihiilahti ger mig det största paketet genom att komma i form och sätta skräck i mittens rike. Hans ledaregenskaper och galna spelstil är precis det tillskott Djurgårdens snälla mittfält behöver.

- Slutligen önskar jag mig att Johan Oremo kommer i rejäl form. För det är han som ska göra det framåt. Djurgården har aldrig spelat bra i 4-3-3 när de saknat en duktig 9:a. Johan är förstås en jättebra anfallare men han har inte kommit till sin rätt i ett underpresterande DIF. Han kan förstås inte göra allt själv, och visst vore det skönt om han kunde få avlastning av en skadefri Mattias Jonson eller en nyinköpt Dr. Jones, men lite kritik måste man ändå ge nr. 9 från Söderhamn. Ikväll kom till exempel Christer Youssef med boll i ett utmärkt läge mellan BP:s backlinje och mittfält. Jag bara väntade på Oremos i detta läge obligatoriska djupledslöpning men den kom förvånande nog aldrig! Anfallet rann ut i sanden och blev bara ännu en situation som är representativ för Djurgårdens spel i upptakten av allsvenskan 2009.

Kort sagt önskar jag mig att åtminstone de viktiga spelarna i laget kan få lite självförtroende så att de kan vända på steken och få Djurgården att spela ett respektabelt spel som de ändå gjort hela 2000-talet fram till 2008, då något hände. Jag önskar mig DIF. Jag vet att vi inte är ett topplag i år men jag är lika säker på att vi har bra spelare i truppen som kan prestera mycket bättre än så här, bara de blir gladare (precis som eminenta Jonevret skulle sagt.). Innan Djurgården möter Malmö FF den 10 maj har de chansen att lägga grunden till mina önskedrömmar mot HBK (borta 29/4) och GAIS (hemma 4/5). Jag hoppas så många som möjligt sluter upp och stöttar grabbarna dessa matcher, de behöver det nu mer än någonsin! Ikväll visade publiken att man stod bakom laget trots trevande spel. Stadion hejade fram sitt lag i 90 minuter vilket säkerligen betydde mycket för spelarna. Fortsätt så!