”… att förlora ett derby mot Store Satan …”
Högst personliga tankar före, under och efter AIK-matchen. Del ett.
11.48. Det går åt helvete.
14.56. Det är fanimej bättre med 4 000–5 000 samstämmiga vana Stadionbesökare i klacken än denna derbyutfyllnad med söndagssupportrar. Det kommer inte att bli något vansinnesdrag i kväll heller.
15.22. Känner en ohygglig nervositet, en som aldrig infinner sig annat än inför Råsundaderbyn. Känslan gränsar till ångest och förebådar något otäckt snarare än något lustfyllt. Ska jag till min egen arkebusering eller till en fotbollsmatch?
17.28. Varför får man alltid så bråttom med allt som ska göras inför en stormatch? Kommer som vanligt sent till mötet med mina kamrater. Färdmedlet är cykel, för att smidigt komma hem efter matchen.
18.02. Passerar kommungränsen … förbi Hagaparken, Solna kyrkoväg und so weiter … varför? Varför ska jag behöva cykla till en annan kommun för att se en hemmamatch med mitt favoritlag, vars hemort är Stockholm? Den ökända Råsundaångesten har belägrat sig i artärer, vener och hjärnlobar.
18.14. Usch, så ful den är. Betongklumpen. Mausoleet. Gott om djurgårdare verkar det ju ändå vara. Inte riktigt så illa som på vårderbyt; då kunde man i sanning prata om ”fiendeland”. AIK:are vart man än vände sig. Då pratade vi med avsmak i rösten om att det kommer att kännas likadant i höst på vårt ”hemmaderby”. Hade jag inte råkat komma söderifrån och därmed slippa passera norra läktaren hade jag med all säkerhet upplevt samma hotande känsla av att inte vara bland vänner.
18.26. Vad obehagligt det känns att gå i isolationscellen som ska föreställa Råsundas innandömen. Det luktar urin och är mörkt. En plats så i avsaknad av glädje. Dödsångesten sitter i väggarna.
18.40. De kommer inte att fylla upp sin läktare, AIK:arna. Kanske kan det bli lite hemmakänsla ändå?
18.44. Vad är nu detta? Var är Torbjörn, vår Stadionspeaker? Utbytt mot en neutral, hes farbror med dialekt. Minus ett i hemmamatchfaktor. Tankarna går till vår ”hemmamatch” 1999 när Mattias Aspers rekordsvit ljudligen hyllades från officiellt håll mitt under matchen.
18.49.Dåre! Han läser upp AIK:s laguppställning med långa pauser för att supportrarna ska få utrymme att hylla varje spelare. Hemmalagets speaker ska ju sluddrigt och avsiktligt rabbla bortalagets startelva med neutral och torr röst. Katastrof.
18.59. Jaha, ja. Samma misstag igen. Våra ivriga vänner med megafonerna nere vid stängslet hörs inte en enda liten mikrodecibel. Läppläsning är svårt att praktisera på trettio meters avstånd; det blir till att vänta in vänstra klackhalvans sånger innan man kan delta själv. Härligt drag ändå!
19.10. Vilken brytning av Kibebe. Okunniga fjantar runtom mig som skriker på straff. Vad är det med den här Kibebe? Verkar hur stabil som helst ena matchen för att plötsligt göra oförklarliga misstag i en annan. Hoppas att …
19.15. Isaksson! Hur hann han med på Den avskyvärdes skott? Och herregud, vilken dubbelräddning han gjorde dessförinnan.
19.19. JAAA!!! Hur kom bollen fram till Jones? Vilken kylig avslutning. Så härligt han snubblade sig fram.
19.20. Vilket lag vi har, SM-guld, full fart framåt och håll tätt bakåt och leve djurgårdsmodellen. Adla Snuffe av bara farten.
19.23. Bra, Jones! Vad! … vilken ful kapning! Ohyggliga krokodilman. Han ska ju ha sitt andra gula för det där!
19.44. Vad … Samuelsson! Din stabbiga odugling! Rensa bollen. RENSA. Bra… nej – NEJ! Inte filmstjärnan …
19.44. Sluta hoppa. SLUTA HOPPA! De obehagliga glädjescenerna på den sabla norra stå är som en slö kniv med svartgult blad som roterar i mina öppna djurgårdssår.
19.47. Å nej, inte Råsundaångesten igen … varifrån kommer den här molande huvudvärken? Är det själva betongfundamenten som vibrerar sönder min hjärna?
Forts. följer.
