”… att förlora ett derby mot Store Satan …”
Högst personliga tankar före, under och efter AIK-matchen. Del två.
19.50. Det borde ha varit 2–0. Vi borde ha punkterat matchen. Som otäckt mycket påminner om vårderbyt, fast med ombytta roller. Nå, låt det då sluta 1–1. Hoppas att vi gör en sådan där magisk andra halvlek igen och kör slut på AIK. Måtte Sören och Zoran skälla.
19.52. Jag mår illa. Jag vill INTE se kändisar i lånta fjädrar – förlåt, matchtröjor – svansa runt på innerplan och tro att publiken avgudar dem för att de säger sig heja på endera laget. Smutsiga Globenjippon, ovärdigt Djurgårdens IF.
20.12. Vad nu? Har Rubarth kommit in? På Rascks kant … Rasck … Rasck! Var ÄR du? Och vad i helskotta gör DU, Samuelsson? VAR ÄR DIF-FÖRSVARET?
20.14. Vi tar aldrig igen detta. Vi vinner inte mot AIK i år heller.
20.17. Önskar att kronjönsen med sprejtutan två rader bakom mig slutade tuta i parti och minut. Jäkla Blue bulls–Rospiggarna–Gavlerinken-dårfink. Dåren var säkert sist med att köpa biljett till derbyt och hade aldrig fått plats på Stadion …
20.24. Måste speakern se efter i sina papper vilken spelare som heter vad? Vid varje byte tar han liksom en ofrivillig konstpaus innan han annonserar namnet. Vilken djurgårdare.
20.32. Vi skapar inget. VI SKAPAR INGET. Vi kommer att förlora. Det här hade aldrig hänt på Stadion. Aldrig. Då hade det varit full fart framåt och en helt annan respektlöshet.
20.36. Har Lollo slagit ett inlägg rätt? Har Bärlin gjort det? Har Mattiasson försökt åstadkomma någonting alls? Varför i hela friden byts Andreas Johansson ut? Lukeby har haft fingertoppskänsla i bytena förut, men det här …
20.45. Fyra minuters tillägg, det är ju precis som om klockan står på 86 igen! Kanske ändå … om vi flyttar upp MP och lyfter långt …
20.46. Du, din gamars avföda. Satans son. Res dig! Inte nog med att du lämnar oss på ett osmakligt sätt i motgång för ärkerivalen, du har dessutom mage att tro dig vara berättigad till krampbehandling på bår – på innerplan!
20.49. Ut! Bort från fasans boning. Hem. Vägrar se norra stå göra vågen på vår hemmamatch. Vill komma härifrån.
20.59. Det är inte sant. Har kommit nästan två kilometer genom folkmassan och måste vända hela vägen tillbaka till arenan för att ge en kamrat några saker han glömde i min väska. Tillbaka in i skärselden, kryssa förbi polishästar, polishästarnas exkrementer samt seger- och alkoholrusiga AIK-anhängare, nyss utsläppta från sin hemmaläktare …
21.09. Solna kyrkoväg, passande plats att cykla förbi. Särskilt som den gränsar till en stor kyrkogård. Kan vi resa en gravsten över våra gulddrömmar nu? Men framför allt … att förlora ett derby mot Store Satan … känslan är ohygglig. Det känns som om jag har något mycket viktigt ogjort, som om en kollektiv glömska sänkt sig över Djurgården och dess supportrar. – Det vi glömde var att vinna, kommer jag sedan underfund med.
21.10. Jäkla jobbig backe. Ser två cyklister en bra bit framför mig … hm … Om jag är Djurgården och de är Hammarby, då avgörs alltså guldstriden här: orkar Djurgården gå om före krönet, serieavslutningen? YES! Jag gjorde det! Vidskeplighet är fotbollssupporterns opium …
22.29. Tomhet, förvirring, uppgivenhet. Vad är det för liv vi har förlorat genom att leva? Varför blev laget så långt i andra halvlek? Varför darrade backlinjen? Varför blev AIK så aggressivt? Varför ser Olle Nordin ut som Christer Pettersson? Varför gillar jag fotboll?
22.50. Flickvännen ringer och lyckas lugna ner mig några hekto med sin milda röst. När jag har lagt på kommer tankarna. Vi är ändå bara en poäng efter, och dessutom har vi ett jättelätt program och Hammarby ett jättesvårt, faktiskt … och ett derby är alltid ett derby, och nästa år spelar vi alla matcher på Stadion och då jävlar, och …
… fotbollssupportern är nog arketypen för otyglad, irrationell, korkad optimism …
Fotnot: 07.53. Vaknar upp och inser att det jag drömde för fyra nätter sen – att Andreas Andersson skulle göra första och Martin Åslund andra målet – stämde till punkt och pricka, vilket knappast dämpar min ångest
